Blod brukar man associera med det orimliga material som flyter runt i våra kroppar, eller kanske med vampyrer. Nu kan vi lägga Gbg-shoegaze till samma lista. Göteborgsbandet Blod har precis släppt sin debutsingel, och lär med sina gitarrkaskader skala tapeterna från Bengans väggar när de lirar där i september.

Hej Blod! Varför heter ni Blod? Det är ett väldigt snyggt namn.
– Tack! Blod kan ju kännas skrämmande och obehagligt men är samtidigt något varmt och livsviktigt som oavbrutet pumpas runt i kroppen av hjärtat. Vi tyckte namnet stämde ganska väl ihop med våra visioner om musik och vad våra låtar brukar handla om, dramatiskt och på samma gång odramatiskt.

Berätta lite om bandet. Hur kommer det sig att ni spelar ihop?
– Det började en januarikväll förra året med att två av oss var på en konsert, och blev extremt avundsjuka på bandets sjuka ljudvolym och sound. Så vi frågade två i bandet vi nyss hade hört om de inte ville starta band med oss två istället. De gick med på det. Fast egentligen var det inte så allvarligt, vi kände ändå varandra sedan innan.

Mina fördomar säger mig att ni snöat in en del på brittisk shoegaze – det är lätt hänt – vilka skulle ni själva säga är era största inspirationskällor?
– Du har absolut rätt i att band som My Bloody Valentine varit en stor inspiration. De lyckas med att hårt och brötigt samtidigt som de har kvar en stor värme och mjukhet i musiken. Andra band som Vit Päls, the Cardigans och Yo La Tengo har inspirerat på andra sätt. När det kommer till låtstrukturer är nog mycket hämtat från musik utanför pop/rock-sfären, som Fela Kutis afrobeat-musik, och diverse jazz och techno. Vi gillar det enkla och repetitiva, men också att vrida harmoniken några varv ur led.

”Visst är det härligt med starka gitarrer!”

Sången ligger väldigt långt bak i ljudbilden på er debutsingel, gitarrerna väldigt långt fram: hur har ni tänkt med nivåerna, och vad har ni försökt få ut för ”effekt”?
– Visst är det härligt med starka gitarrer! Meningen med nivåerna är helt enkelt att man ska behöva skruva upp volymen. Hittills sjunger vi allting tillsammans utan att någon av oss riktigt frontar och då har det fallit sig naturligt att sången inte hamnar längst fram i ljudbilden.

Om man bara använder nya videon som referenspunkt känns det som att ni gillar asfalt och stängda butiker. Gillar ni asfalt och stängda butiker? 
– Tack! Ja, vi är ju stadsbarn! Vi ville ha en video som speglar låtens stämning; en känsla av långsamt (knappt märkbart) förfall, innerstadsångest, ensamhet och läskig skevhet i det mest vardagliga. Och då passar asfalt och stängda butiker ganska bra.

Vad är det som är så hopplöst med mänskligheten? Jag får den känslan av Som kristall.
– Kanske handlar den mer om känslan av alltings hopplöshet än om att allt faktiskt skulle vara hopplöst. Allt tyder ju på att väldigt mycket går åt helvete på olika sätt, men detta varvas med hoppfulla budskap om att allt kommer ordna sig  – bara var och en väljer rätt livsstil. Låten handlar om att detta inte går ihop, och upplevelsen av denna insikt, kanske mitt i den förväntansfulla kön till stans nya vegan-foodtruck. Man börjar plötsligt skymta saker man varken förstår eller kan göra något åt.

Vad är det musik ger er som andra saker inte kan?
– Telepatisk gemenskap!

När kan vi förvänta oss mer musik? Och spelningar?
– Vi spelar på Bengans i Göteborg onsdagen den 20:e september, och kommer att släppa nästa singel i samband med det!

Blod utgörs av medlemmarna Erik Boman, Pontus Hedström, Rickard Ribbås och Olof Duus.