Snart släpper Bo Mehr sin första fullängdare. Bo Mehr är Erik Mellerstedts soloprojekt – en roll där han är fri, sjunger ballader, vickar på höfterna och klär sig i cow boy-stil.
Bo Mehr, vem är det och först och främst, hjälp mig, uttal?!
– Boe Mere, på engelska. Det finns en tanke med att det ska vara ett androgynt namn. Här i Sverige är det ju Bo främst ett killnamn men på många andra ställen kan det ju vara både och.
Vadå för tanke?
– Tanken var väl mer eller mindre att jag skrev musik och tyckte att det var tråkigt att jag bara var någon jävla snubbe som skrev ledsna låtar om kärlek. Det är ju faktiskt fruktansvärt tråkigt. Så jag skapade en karaktär som gör det istället. För mig är och måste musiken få vara ett helt paket, och ett uttryck.
Innan Bo Mehr kom till spelade du i rockband, vad hände?
– Ja, precis. Den musiken vi körde var väl kanske inget jag lyssnade på själv utan mer något jag gjorde för det varit ganska kul. Jag höll på i kanske fem, sex år men det jag hade aldrig något hjärta i det på, inte på det sättet.
Fem, sex år är ganska länge för att göra något utan hjärta?
– Jo, alltså det var ju roligt. Eftersom att alla mina vänner var med så det var kanske främst ett sätt att ses och umgås med dem. Det har givetvis varit roligt, men roligast för mig var alltid att stå på scen och röra på höfterna. Jag antar att jag egentligen vill och länge har velat vara mer sensuell och inte så tuff hela tiden, förstår du vad jag menar?
Ja, det tror jag. Jag har läst något om det, att du velat skriva och sjunga ballader, länge. Så, varför blev det först nu?
– Jag vet inte. Det handlar väl om någon slags mognadsprocess. På något sätt var det lite svårt att acceptera att man ville sjunga ballader.
Varför det?
– Kanske handlar det om någon strukturell skit som hänger kvar. Att man ska tro att man är så tuff. Och att skriva känslosam musik det är liksom, jag vet inte. Är det någon könsrollsskit kanske?
Njae, kanske. Men jag kan nog erkänna att det skulle kännas lite motigt för mig med.
– Ja, nej, det är kanske inte alls är könsroller. Jag vet faktiskt inte. Hur som helst är det gjort nu och det är jag glad för.
Känns det bra att släppa ett album nu?
– Ja, det känns skönt. Främst skönt att liksom släppa det ur sig, släppa lös det och inte ha någon makt över det längre. Nu är det i andras händer och upp till er att tycka eller inte tycka om det. Det är som det är nu.
Har det varit ett stort steg för dig, att gå från rockare till att nu vara den balladsångaren du drömt om?
– Nej, egentligen inte. Jag har väl alltid haft någon dold skådis i mig och tycker det är roligt att spela den här rollen nu. Det är befriande på något sätt.
”På något sätt var det lite svårt att acceptera att man ville sjunga ballader”
Är det en roll?
– Ja, det är en roll. Låtarna handlar om Bo Mehr och jag framför dem i rollen som Bo Mehr. Och jag rör på höfterna mer när jag är utklädd till Bo Mehr.
Hur är Bo Mehr klädd?
– I dagsläget är det lite cowboy-aktigt stuk på klädseln. Och så försöker jag sminka mig så gott det går. Jag har ju aldrig trivts med mansrollen något vidare, vad man identifieras med som man, jag vill inte vara en del av den kulturen. Men just med cowboy-looken upplever jag en spänning, en androgyn, fåfäng look, i en machokultur. Det finns något intressant med det, en krasch som känns spännande. Jag gillar det, att man ska kunna uttrycka sig och bry sig om hur man ser ut oavsett vilken kultur man vill anamma… kan man säga så? Förstår du lite vad jag menar?
Ja, jag tror det. Musiken då, vem är det som inspirerat den? Det svänger bra.
– Jag lyssnar mycket på Lynn Stevie Nicks från Fleetwood Mac. Hennes sologrejer har varit go-to för mig de senaste åren. Det är ju mycket ballader, men svängigt och med poppigt uttryck. Hon är en stor insperationskälla. Det har också varit mycket Nick Cave för min del, och rollen som han kör, med det glassiga mörkret, det gillar jag. Jag är ganska kass på modern musik, det blir lätt att jag känner mig som en gammal farbror när jag lyssnar på det. Jag förstår det liksom inte.
Nu när du släpper ett album förresten, blir det en turné också?
– Jag hoppas det i alla fall. Jag har inget planerat just nu, det är svårt att få ihop det, speciellt nu innan skivan är släppt. Jag hoppas ju att den ska hjälpa till lite, putta på lite liksom. Vi är också ett stort maskineri, sex personer i bandet som alla måste ta ledigt och hela den biten utan att drabbas ekonomiskt. Inte helt lätt, men jag vill ju såklart! Jag har varit ute och spelat en del tidigare i år, i vår och sommar, och det är ju skitkul. Jag spelade med Sarah Klang nu i våras, det var helt fantastiskt. Hon är ju fantastisk hela hon. Man blev nästan lite skrämd, jag kände mig lite blek i jämförelse. Hon sjunger ju som en gud. Men som sagt, skitkul även fast jag var blek och nervös.
– Nej, egentligen inte. Jag sysslar mest med musik för att det är kul och har väl inga jätteambitioner direkt. Jag skulle kunna tänka mig att ägna mig halvtid åt musiken. Jag ser mig inte till 100 procent som en artist eller musiker så 50 procent känns rätt lagom för mig. Dessutom har jag en idé om att man måste leva ett vanligt liv för att kunna skriva bra texter, för att det ska bli något som känns och går att relatera till.
Lyssna på Bo Mehr senaste singel från det kommande albumet här: