Caroline Wickberg släpper sitt debutalbum Safe Word och spelar på Skeppet Gbg den 1/10. Läs om att vilja bränna ner patriarkatet och att hitta sitt språk i gränslandet mellan poesi och realism.
Nu är du aktuell med albumet Safe Word, hur skulle du beskriva albumets sound?
– Det låter som Dinosaur Jr, Kent, Joni Michell och Kate Bush. Någonstans där mellan Beach Boys och Nirvana. Rock, med lite countrypop och grunge i.
I dina texter pendlar du mellan poesi och realism, hur hittade du fram till ditt uttryckssätt?
– Kanske för att på ett sätt upplever jag allt som händer runt omkring är rimligt och väntat. Tiden har sin gång och naturlagarna följs liksom. Samtidigt är det ju helt vrickat och magiskt och sjukt, att det finns liv, växter, kärlek, vi ser det som självklart och vetenskapligt, oundvikligt, men samtidigt är det ju helt övernaturligt att det ens funkar. Jag blir frälst när jag tänker på det.
I låten Shiva bränner du hela patriarkatet till aska, berätta om låten.
– Ja. Jag behövde trösta mig med en kraftfull låt, det är ju lite motigt ibland i vår ojämställda värld. Den handlar om att alla får sin dom till slut. Ingen kan skada andra och komma undan med det, inte ifrån sig själv. De som utnyttjar kommer veta det på sin dödsbädd och de kommer att dö ensamma i plågsam ångest. Rätt skönt. För min inre bild ser jag en luftballong lugnt sväva iväg över ett glödande landskap.
En röd tråd som flyter genom albumet är integritet, att sätta personliga gränser och frihet, hur kommer det sig att du drogs till just den tematiken?
– Det var inget medvetet val, jag insåg det när plattan var klar. Att skriva är ett praktiskt sätt att kommunicera med sigsjälv. Man tror varje låt är helt fristående men sen står det där, svart på vitt, jag behöver jobba med mina gänser, på typ alla plan – Okej. Men olika dagar tolkar jag på olika sätt, så det finns ingen absolut sanning.
Den 1/10 har du releasefest på Skeppet Gbg, hur känns det att stå på scen igen?
– Kan inte fatta att det är sant! Vad har vi varit med om egentligen de senaste ett och ett halvt åren?! Det känns underbart och fruktansvärt att gå upp där igen, det är verkligen dags.
Vad har du för planer för hösten?
– Klippa lugg och dricka pumpalatte! Inte exakt det men ändå gå in för 100% höst med rödvin och risotto. Och spela så mycket musik som möjligt. Och jobba såklart, lever på att vara ljudtekniker så jobbet kan potentiellt bli väldigt kul nu när det går att ha publik igen!
