Idag står Djungeltrumman för premiären av Club Vegahs session med Ellen Olaison. Lär känna musikern och skådespelerskan som just nu arbetar på sitt kommande album.
Hej Ellen Olaison! Vem är du för de som inte är bekanta med dig och din musik sedan innan?
– Jag är en producent, artist och låtskrivare med någon slags DIY-inställning. Min musikkarriär började med min elektropopduo Mowgli som jag drev tillsammans med Jessica Sörenson. Vi jobbade fram en konstnärlig hållning som baserades fullständigt på lekfullhet och ett mindset av att ”allt går!”. En hållning som fortfarande är superviktigt för mig idag. Efter Mowgli har jag mest jobbat ensam i min musikverkstad där jag har skrivit och producerat allt på egen hand. Däribland tonsättningar av Karin Boyes dikter, mitt soloprojekt under eget namn och nu på senare tid har jag börjat göra musik till film och teater.
Just nu arbetar du på ett album, hur skulle du beskriva soundet?
– Jag skulle säga att soundet fortfarande ligger i vaggan. Men jag vågar ändå avslöja att det är ett småskitigt och suggestiv sound med utgångspunkt i sång, elgitarr, lite synthar och organiska ljud.
Vad skulle du säga att texterna på albumet handlar om?
– Många handlar om att vara fri och ofri i flera bemärkelser. Ofta inlindat i lite abstrakt ”upp till lyssnaren” – poesi.
Du är även aktuell med musiken till Alice Månsdotter Viklunds film Min Sorg is My Castle, berätta om den processen.
– Jag och Alice har samarbetat i många år i flera format. Det började med att jag var skådespelare i hennes föreställning Barnens scener ur ett äktenskap som sattes upp i Stockholm, Göteborg och på Fårö under Bergmanveckan. Efter det har vi utvecklat ett samarbete som går ut på att jag sätter toner till det hon skriver.
– Filmen är uppbyggd som en klassisk poplåt i sin form: vers/brygga/ref/stick och så vidare. Det kändes som en kul utmaning att bejaka och spegla det i musiken. Mycket av musik-skrivandet gick ut på att hitta en fungerande metod, jag tittade på materialet otroligt många gånger medans jag simultant spelade till. Sen plockade jag ut guldkornen och byggde vidare på det. Jag fick även lyxen att ha Anna Haglund som bollplank angående hur det är att skriva musik till just film.
Hur tonsätter man bäst ett heartbreak? Finns det vissa ackordföljder som är lämpligare än andra?
– Jag skulle säga att en klassisk vända med typ 4 ackord aldrig är fel. Kanske slänga in ett 7-ackord nånstans och givetvis en del moll-ackord!
Hur skulle du säga att ditt soloprojekt skiljer sig från de projekt du arbetar med i film och teater-sfären?
– Det som binder ihop alla mina projekt är att jag ofta utgår från ett koncept när jag skriver musik. Det kan vara utifrån en bok, en person, en existentiell fråga et cetera. Sedan kan det få sväva ut och växa. Skillnaden är att i film och teaterarbetet måste jag förhålla mig strängare till berättelsen, konceptet och de dramatiska bågarna. Vilket är väldigt kul! Det blir mer precisionsarbete. Medans i soloprojeket kan jag själv bestämma när tyglarna ska släppas eller stramas åt.
Du har varit aktiv inom musikscenen länge, hur håller du liv i nyfikenheten?
– Jag tror bara att jag fortsätter. Hittar nya ämnen jag vill spegla, texter jag vill skriva, ljud jag vill testa. Jag försöker hitta kreativa metoder för att skriva musik på som känns kul och rätt för mig. Jag blir triggad av att försöka göra mycket musik med få verktyg.
Vad har du för planer för våren?
– Under våren ska jag fortsätta skriva och producera mitt album. Jag har lite eventuella samarbeten på g i relation till albumet och det kan nog bli väldigt spännande om det går i lås.
