Alla vet att helgen börjar bäst om den börjar med en releasefest, så tur är väl då att de Montevert håller i sin just ikväll. Att det purfärska albumet äntligen finns att lyssna på (och inte alls blivit totalsågad) måste självklart firas till max!
Hej Ellinor! Hur är läget?
– Hallå! Allt fint här, sitter på tåget till Göteborg med en bra crime-podcast i lurarna så kan ju inte klaga.
Berätta för den som inte vet vem du är!
– Ellinor heter jag, aka de Montevert, en trevlig tjej på 26 jordsnurr. På min fritid gillar jag att spela gitarr, sticka och sova. Född och uppväxt i norra Dalarna men huserar nu i Stockholm.
Du har precis släppt ett nytt album – grattis! Hur känns det?
– Tack! Det känns så sjukt bra. Det var nervigt där ett tag men alla har varit så fina och har bara haft bra saker att säga så nu har det släppt. Nu väntar jag bara på en total sågning så jag kan få det överstökat.
Det var ett tag sedan vi hörde något från dig, ditt senaste album släpptes 2012, det är ju några år sedan…
– Ja, det blev ju lite stiltje där. Jag tror jag var så chockad över att det togs emot så pass bra att jag blev överväldigad och inte ens tänkte tanken på att försöka skriva något nytt. Jag körde bara på, släppte några låtar på soundcloud och tyckte det räckte för tillfället. Dessutom så hade jag ett väldigt tryggt och lugnt liv utan heartbreaks och ångest, så det fanns inte så mycket att skriva om.
”Musik som man har i lurarna när man vill försvinna ett tag.”
Är det nervöst att släppa nytt då?
– Jag har inte varit ett dugg nervös tills två dagar innan releasen. Då fick jag svårt att sova. Förväntade mig en kollektiv sågning av hela branschen, men det har ju gått sjukt bra än så länge.
Vad kul! Men hur skulle du beskriva din musik?
– Jag skulle vilja säga pop/blues/folk/psych. Så typ poluefolpsch. Det är mörka landskap och mörka texter, men det finns ändå ljus. Det finns inga glada refränger utan häftiga gitarrsolon istället. Det är kanske inte musik som man sätter igång när man städar hemma, snarare musik som man har i lurarna när man vill försvinna ett tag.
Men hur har ditt sound utvecklats under åren då?
– Jag har gått från den gulliga, naiva elektroniska popen till det mörka, allvarliga, bluesiga. Den övergången har skett naturligt för mig och jag tror helt ärligt det bara beror på att jag blivit lite mognare. Har en annan syn på livet nu än i början av min musikkarriär.
Ikväll har du releasefest på Oceanen, vad kan en förvänta sig när en går en konsert där du spelar?
– Ett sjukt pepp band, framförallt! Annorlunda liveversioner av låtar och kanske en och annan allsångscover. Det beror helt på publiken såklart. Jag är alltid pepp!
Vad är det bästa som kan hända?
– Att någon i publiken kan låtarna och sjunger med, blir alltid så sjukt rörd när det händer.
… och sämsta?
– Att bandet skulle fastna någonstans i Sverige. Jag kan ju köra själv men det blir så mycket roligare när de är med.
Avslutningsvis, vad tycker du att vi borde lyssna på som fredagspepp?
– Antingen lite Sam Cohen, typ Let the Mountain come to you och The Garden eller Pandora – Trust me. Det beror lite på hur man är lagd.
