Göteborgsbandet Beverly Kills släppte i fredags sin debut-EP, Elegance in a State of Crisis. Bandet består av Viggo Mattsson, Hampus Höggren, John Jonsén och Alma Westerlund. Vi har pratat med de två senare om EP:n, drömmar och framtiden.

Ni har varit ett band sedan 2017, hur har ni utvecklats sedan dess?
John: Vi har utvecklats så mycket att jag knappt kommer ihåg att vi var ett band 2017. Det var först när Alma skippade gitarren efter tre spelningar och började spela synt i början av 2018 som vi listade ut hur Beverly Kills skulle låta. Vi var nog lite rädda för hur folk skulle ta emot oss när vi släppte våra första låtar, för de är ju mycket mörkare och mer intensiva än vad andra band i vår omnejd är. Men efter att vi fick en sån oväntat stor respons så vågade vi lita på oss själva och vågade ta ut svängarna mycket mer.

Hur ser er dynamik ut, vem gör vad i gruppen?
John: Precis som bandets utveckling i sig så har dynamiken också förändras. I början skrev jag och Alma allting tillsammans, oftast att hon skrev en melodi och jag skrev ackord, och att vi sedan putsade klart låtskissen tillsammans med Viggo och Hampus i repan. När vi alla började förstå vad vi ville med Beverly Kills så började alla ta större del i processen – som att vi har blivit mer av ett kollektivt hivemind än fyra individer. Seven Sisters och I Dreamt in Commercials skrevs till exempel helt och hållet i replokalen från scratch. Numera är det en stor variation vart låtarna skrivs, men i slutändan sätter varje medlem sin egen prägel på dem oavsett.

Ni är aktuella med er debut-EP, Elegance in a State of Crisis. Berätta om EP:n. Vad hör man när man lyssnar, vad handlar låtarna om? 
John: Förhoppningsvis hör lyssnarna någonting som känns betydelsefullt för dem. Om inte det, så hoppas vi att de hör hur mycket den här EP:n betyder för oss.

Alma: Jag började skriva texterna till EP:n under hösten 2018. En process som jag fortsatte med frenetiskt och nötande ända in i kaklet – det vill säga till den sista studiodagen hos Welfare i augusti 2019. Att skriva om det som sker just här och nu är något jag alltid tänkt att man gör, det har inte funnits något annat alternativ. Men det tog stopp. Så jag började läsa istället, äldre pjäser, romaner och sagor. Såklart fastnade jag i kärlekshistorierna. Jag har en sweet tooth för det väldigt dramatiska. Väl där så bestämde jag mig för att plocka bort mig själv helt ur berättelsen, något jag tidigare haft svårt att göra.Det personliga behöver inte alltid vara det mest intressanta, även om det nog ibland känns så. Att lyssna på musik som kan läsas som en dagbok ur någons liv har onekligen sin charm, men jag fastnade verkligen där. I utlämnandet. Så fort jag plockade bort “jaget” ur berättelsen och fokuserade på basic human feelings som återkommer i de flestas liv så skrev den sig nästintill på egen hand. Med undantag för A Scarlet Night – John påbörjade en text om hur han föreställde sig mina tonårsdagar. Kort och gott, att dricka rödvin när det fortfarande kändes spännande. Men ett genomgripande tema för vad texterna handlar om är vad som sker när man vill ha lite för mycket av livet och kanske även får det. Lagom finns inte här!

Ni har släppt ett par singlar innan, hur stort är klivet att göra en EP?
Alma: Inte allt för stort, istället kändes det faktiskt helt och fullt naturligt. Att få prova på att hitta den röda tråden i låtarnas sound och utförande.

John: Ja, naturligt är också ordet jag hade använt. Vi funderade ett tag på om vi skulle steppa upp och spela in en hel skiva bara för att vi hade nog med material, men allting passade inte in eller var bara inte bra nog i jämförelse. Det kändes som att 4-5 låtar var nog för att förmedla känslan vi ville framföra.

Hur länge har EP:n funnits i era tankar, med tanke på att ni funnits i tre år?
John: Jag minns rätt tydligt att vi gick längs en av de större torggatorna efter en spelning i Uddevalla och spikade låtordningen för EP:n. Det var i början av december 2018, precis innan vi skulle släppa vår tredje singel Dreamless. Sedan byttes några låtar ut mot andra under processen, men själva känslan kring den fanns redan då. Vi har verkligen behandlat EP:n som om den vore ett fullängdsalbum.

Ni har fyllt spelställen i Sverige och varit ute på festivaler i Europa, vad är drömmen för er och hur långt kan ni gå?
John: Kortsiktigt är drömmen att få åka ut på längre turnéer, typ två-tre veckor i Europa eller USA. Om jag får drömma långsiktigt och lite naivt så hade det varit helt fantastiskt att kunna vara i en position där någon ger oss en saftig budget så Alma får genomföra sina briljanta musikvideoidéer. Och att få spela på en massa coola festivaler, typ Best Kept Secret och Le Guess Who.

Covid- 19 påverkar ju alla i dessa tider, hur har det påverkat er som band?
Alma: Vi har precis som många andra band och artister fått mängder av inställda spelningar. Så när nyheterna om att Welfares 5-årsfest, tillika vår releasespelning, inte skulle bli av så var det väntat. Men det har lett till att vi istället fått ta del av andra alternativa lösningar och kulturuttryck. 24 april släpper vi bland annat en session som vi gjorde med Westside Music Sweden och Messed Up Magazine. Det är inspelat på Pustervik och är tänkt som en gest att ge tillbaka till lokalen, alltså att hyra betalas precis som vid ett riktigt arrangemang. Det har funnits dagar då det varit svårt att se nästa naturliga steg, allt vi vill är att komma ut och sälja den här vinylen. Men samtidigt så finns så många människor världen över som har det väldigt, väldigt mycket värre. Så jag är istället tacksam över det vi har och förhoppningsvis går det att ta vid senare där allt avslutades, när saker och ting väl börjar lugna ned sig och återgår till det nya normala.

Hur ser resten av 2020 ut för er?
Alma: Det är ett oskrivet kapitel än så länge och det finns heller inga allt för konkreta skisser. Men om jag ska våga mig på att sia, så spår jag många nya låtar och spelningar!

John: Allting vi tappade konsertmässigt i vår börjar sakta men säkert blomma upp igen på årets andra halva. Om livet kan börja återgå till det normala efter sommaren så tror jag att hösten kommer bli sjukt kul.

Vad blir nästa projekt?
Alma: På Valborgskvällen så spelar vi på skivbolagets drive-in spelning som även kommer streamas! Spelar gör vi, Terra och Division Of Laura Lee. Det kommer bli storartat!