Idag, den 20 maj, släpper Diskopunk sitt debutalbum Filthy Boogie och en vecka senare intar de Skeppet GBG. Djungeltrumman har pratat med sångaren Antonio America om att fånga den explosiva livekänslan i studion och att omfamna bandets spretighet.
– När man lade vinylen på skivspelaren och lyssnade igenom kände jag bara ”fan vad mäktigt att vi är så spretiga”.
Diskopunk debuterade 2016 och har sedan dess släppt singlar, EP:s och spelat runtom Europa. De två senaste åren har femmannabandet jobbat på debutalbumet Filthy Boogie som släpps idag. Sångaren Antonio America liknar känslan med filmbranschen:
– Att någon åker och gör en film och sedan två år senare så bara oj, nu kommer den! Skivan känns ju ganska gammal för oss ändå. Vi blev klara i höstas och sedan nu plötsligt smäller det. Nu ska den jäveln ut.
Antonio America berättar att det nuförtiden känns smartare att släppa singlar och EP:s, att de därför har gjort det hela tiden. Samtidigt har bandet saknat att få göra en skiva. Dels för sakens skull men även för att det ger en större frihet i låtarna. Albumet ger rum för att kunna skruva upp energin till max för att sedan även kunna sakta ner. Låtar som de annars inte hade släppt som singlar har nu sin perfekta plats.
– Man kan göra helt andra typer av låtar när det inte måste vara singlar eller bara tre låtar. Så för oss tycker jag ändå att det har gett lite frihet och leklust.
Tidigare har Diskopunk skrivit låtar kontinuerligt för att sedan bestämma vilka som får bli singlar eller vilka som platsar på EP:n. Men med debutalbumet har det sett lite annorlunda ut.
– Vi gick verkligen in i replokalen med syftet att nu jävlar ska vi skriva en skiva. Och började lite från noll.
Med sig från start hade de producenten Simon Nordberg, som redan innan de gick in i studion för att spela in fick vara med i processen i replokalen. När det väl var dags att spela in låg mycket fokus på att fånga den explosiva livekänsla som Diskopunk är synonyma med.
– Det är en jättevanlig grej för oss sedan tidigare. Att folk lyssnar på vår musik och sedan går och ser oss live och bara “jaha nu fattar jag vad ni håller med, det är nice det som är på Spotify men det här är något helt annat”. Det har vi fått höra i flera år nu. Så med det i ryggen kände vi att nu måste vi försöka fånga den här grejen som vi tycker är så fet live.
Antonia America berättar att inspelningsperioden kändes som en livesession eller en konsert. Istället för att som tidigare stå i olika bås och fixa till saker i efterhand spelade de nu alla tillsammans i en större studio i Gröndal i Stockholm. Där brännpunkten var att det skulle låta rätt i rummet när de spelade.
– Så det kändes ganska gammeldags på det sättet men jävligt nice. Man fick ta vissa beslut på vägen, “den här gör vi nu, jag vill göra den när vi har feeling”.
När pandemin bröt ut var Diskopunk mitt uppe i att skriva låtarna till albumet. Alltså påverkades inte bandet så mycket av inställda spelningar och liknande. Några spelningar i England fick ställas in vilket Antonio America berättar att självklart var trist men att de samtidigt inte var uppe i värsta liveperioden. Det var istället själva låtarna som pandemin lämnade avtryck på.
– Första låten på skivan, Snake Oil, handlar om konspirationsteorier och om hur jävla galna i skallen folk blev under den tiden. Det var som att alla fick tid att sitta och skriva av sig hemma vid sina datorer. Vilket var helt psycho att läsa från sidlinjen på något sätt. Så det är ganska mycket sånt om konspirationsteorier och vilka jävla galna grejer folk fick för sig och diskuterade när man inte hade så mycket annat att fokusera på.
”Den känslan också att inte bara komma tillbaka utan också att få upptäcka något helt nytt efter pandemin.”
Nyligen var bandet tillbaka i London för att spela för första gången efter pandemin. Strax därefter spelade de i Paris för första gången. Antonio America berättar att bandet innan undrade hur mycket drag det skulle vara i Frankrike och om det ens skulle dyka upp mycket folk. Senare möttes de av en fullsmockad spelning.
– Den känslan också att inte bara komma tillbaka utan också att få upptäcka något helt nytt efter pandemin. Fan, folk är ute precis som förr. Och det är trångt och det är svettigt och jävligt. Så det var ju liksom dröm att komma dit.
En vecka efter albumsläppet, den 27 maj, spelar Diskopunk på Skeppet GBG. Något som bandet ser fram emot.
– Att spela i Stockholm är hur kul som helst, här har man ju familj och alla polare och det brukar bli jävligt bra kvällar. Men det är ett tveeggat svärd. Lika mäktigt och fett som det kan bli så är det också så jävla kul att komma härifrån, och spela för folk man inte känner. Få träffa andra städer och andra personer via musiken. Just därför är vi så jävla peppade på Göteborg, för att det inte är vår hemmaplan.
Diskopunk beskriver sig själva och sin musik som spretig. Något som inte alltid känts som något positivt. När bandet släppte sina första singlar och spelade upp låtar för olika skivbolag fick de ibland höra att det var lite väl brett. Antonio America berättar att det kändes som att många på business-sidan hade tyckt att det var skönare om de hade varit mer enkelspåriga i sin musik. Lite mindre spretiga. På debutalbumet Filthy Boogie har de dock utforskat flera olika genrer. Och tänkt om kring ordet spretig.
– Nu när vi fick ihop det på det här sättet och det har gått några år så känns det asfett att vi är spretiga. När jag lyssnar på skivan i ett sträck så tänker jag bara ”tacka gud att det inte är tio låtar som är helt snarlika så att man stänger av efter fjärde”. Nu känns det verkligen som en resa. Det är första gången på flera år som vi bara: Yeah! Vi är spretiga! Hur fett är inte det? Så det känns skitkul att hitta hem lite med det och se det som något asbra istället för ett problem. Vi ska fortsätta vara spretiga.
I sommar väntar en hel del spelningar, bland annat på Storsjöyran i juli och i oktober spelar bandet på by:Larm i Norge. Antonio America berättar att de även har mycket nytt material som de ska fortsätta med under sommaren.
– Så får vi se om det blir en EP eller vad det blir. Men nu är man jävligt peppad på att göra ny musik. Så att det ska bara rulla på. Vi är fan aspeppade hela gänget.