Amanda Linnér har cirka sexton personligheter – i alla fall några av dessa kommer till tals i hennes politiska musikprojekt DOCKK. Vi pratade med den Göteborgsstationerade artisten som idag släpper sin debut-EP.
Hej Amanda! Berätta lite om dig själv. Vem är du?
– Har alltid blivit lamslagen och förbryllad av den frågan, jag har alltid betraktat mig själv som att jag har cirka 16 olika personligheter. Men kort och gott är jag en frihetssökande individ med stora drömmar om musiken och kärleken. Har skrivit låtar så länge jag kan minnas och den drömmen har aldrig riktigt avklingat. Sen är jag relativt narcissistisk men jag tänker att det är en nödvändighet för att kunna fortsätta skapa.
Varför gör du musik?
– För mig är det ofta som terapi, där en lär känna sig själv. Jag hoppas kunna nå ut till andra som kan relatera till min musik och som kanske kan känna sig mindre ensamma genom att lyssna på min musik. Samt att sprida energi. För mig har andras musik varit en räddning i mitt liv när jag tagit mig igenom svåra perioder.
Berätta om din debut-ep, Hands Off.
– Låtarna är ett urval från de senaste två åren. Vissa nyare, vissa äldre. Det är ett relativt politiskt släpp, många låtar skildrar normalisering – jag känner ofta hur ens gränser ständigt blir trampade på i vardagen, särskilt som kvinna. Majoriteten av mina texter genomlyser problemen från en kvinnlig och en manlig synvinkel.
”Jag känner ofta hur ens gränser ständigt blir trampade på i vardagen”
Varför heter den Hands Off?
– Hands Off syftar till de tillfällen då kvinnor i samhället behöver förtydliga sitt förhållningssätt till vad som är acceptabelt beteende och inte. Det handlar om autonomi. Men från början kommer egentligen idén till namnet från texten i en av mina låtar på EP:n som heter Hypocrite. Texten undersöker hur intentioner mellan män och kvinnor tolkas. Vad det innebär att bli sexuellt utnyttjad – ofta har män av olika anledningar påstått att de kan tolka in samtycke eller beskyller offret för händelsen. Fast jag har skrivit låten utifrån hur det skulle låta om kvinnor förklarade sig likadant som vissa män.
Hur skulle du beskriva din musik med egna ord?
– Suggestiv popelectro med en melankolisk, mörk ton. Texterna har jag många gånger skrivit från ett dubbelt perspektiv. De har en ironisk framtoning och skildrar situationer som vi genomgår som individer, framförallt inom relationer.
Och så lite lättare frågor: Vad är det bästa respektive sämsta du vet med Göteborg?
– Det bästa med Göteborg är att min mamma bor här. Haha. Det sämsta är att en ser alla en legat med ca överallt 24/7. Nej, skämt åsido. Det sämsta är nog att Göteborg inte är New York, eller snarare att det är en för liten stad.
Vilken är den bästa låt du vet just nu?
– Just nu lyssnar jag sönder Zola Jesus senaste album. Men även Unge Ferraris Hologram går flitigt i hörlurarna.
Du kan lyssna på Hands Off nedan:
