Göteborgsartisten Donnie Castle har alltid gillat att provocera med sin stil och filterlösa musik – men nu kliver han in i en ny era. Efter tio år i branschen lämnar han ansiktsmasken och de tunga låtarna bakom sig och välkomnar en mer autentisk sida.
– Jag är så pepp! Det har inte blivit så mycket sömn på senaste tiden för jag känner liksom att jag bara vill skapa, skapa, säger Donnie Castle till Djungeltrumman när vi träffar honom en solig majdag.

Det låter som att vi snart kommer få uppleva Donnie Castle 2.0?
– Jag skulle nog säga Donnie 5.0 alltså.

Men det låter ganska dumt att inte sova?
– Ja, men jag hamnar alltid i en period på våren då jag bara vill skapa massa content. Och extra mycket den här våren eftersom jag jobbar på att visa upp en mer autentisk version av mig själv. Jag vill liksom verkligen lämna det här glorifierandet av misären bakom mig.

Tycker du att du har glorifierat mycket i din musik?
– Jag har alltid tyckt att det är viktigt att inte censurera något i musik, det är ju en konstform som måste få vara fri. Och jag har absolut inte glorifierat något frivilligt. Men grejen är att om man sjunger om typ en livsstil med receptbelagda mediciner och lägger på ett soundtrack och effekter på det tycker jag att det lätt blir glorifiering.

Men du ångrar inte någon musik du släppt?
– Nej, men jag hade inte släppt den idag. Det är lite samma som att jag aldrig hade tatuerat mina ögonlock idag men nu är det gjort och jag får bara leva med det, haha. Grejen är att jag alltid har gillat att provocera och säga sådant ingen annan vågar, och det är ju det jag gjort genom min musik. Och som sagt tycker jag att det är viktigt att inte censurera musik, man behöver kanske inte glorifiera saker för det. Man får hitta en balans där.

Så musiken vi har att vänta oss från Donnie Castle 5.0 kommer vara mer censurerad?
– Nej, men jag har en vision om att börja spegla mycket via metaforer i stället. Jag har haft det tufft i livet på många sätt och en period var jag till exempel hemlös och bodde i en replokal på Ringön, vilket verkligen var misär. Och en sådan sak vill ju vara öppen med i musiken, men kanske inte genom att vara 100 procent rå. Genom att tona ner saker lite och använda metaforer kan ju dessutom fler relatera till musiken och inte bara de som gått igenom liknande saker.

Du framstår ju som en ganska tuff person genom din musik och stil och så där. Skulle du säga att du är det?
– Sanningen är att jag är en väldigt empatisk och introvert person. Jag är liksom en lonewolf. Jag tror att folk uppfattar mig som mycket kaxigare än jag är på grund av att jag tidigare täckte ansiktet med mask och mina tatueringar . Och det är lite det jag känner att jag är trött på. Jag vill komma bort från fördomar och liksom vill ta mig in i finrummet nu. Sedan jag tog av mig masken har jag faktiskt märkt att jag får fler förfrågningar och sånt.

Varför bar du mask förut?
– Jag bestämde mig för att bära mask när jag blev Donnie Castle för över tio år sedan för jag ville väl göra en Sia, haha. Nej men jag kände att jag fick mycket självkänsla av masken. Jag behövde liksom inte hantera saker som att titta folk i ögonen och sånt när jag hade den. Och det är klart att det var en PR-grej också, det blev ju så att folk undrade vem man var bakom. På 10-årsjubileet av Donnie Castle bestämde jag mig för att ta av den, det kändes som att det var dags. Och som sagt så märker jag skillnad sedan jag tog av den. Folk skaffar sig en egen uppfattning av mig som person istället för att gå på fördomar.

Förresten! Jag har helt glömt fråga var kommer artistnamnet Donnie Castle kommer från.
– Jag döptes till Donald men det ville jag liksom inte heta, särskilt inte eftersom mina föräldrar uttalade det Dånald. Så jag bytte till Donnie, det är ju ändå ett smeknamn för Donald. I efternamn heter jag Borg och jag tänkte att borg nästan är castle på engelska. Så Donald Borg blev Donnie Castle!

Och snart blir det alltså Donnie Castle 5.0! Om jag får döma dig på denna korta tid känns det som att du inte kommer sova förrän du känner dig 100 procent nöjd med musiken du skapar nu?
– Jag är nog den person i Sverige med flest diagnoser som ändå är odiagnostiserad. Min hjärna har alltid haft svårt för regler och jag har inte gjort en enda läxa i mitt liv. Men när det kommer till musiken har jag alltid varit bra på att få saker gjorda och skapa mycket content, särskilt när jag hamnar i en period som jag är i nu. Så det stämmer, jag är inne i en ny era och ser fram emot att få visa upp det jag skapar och även spela mer live 2023. Jag går och lägger mig när jag känner mig klar med mina projekt helt enkelt!