Tröjan i garderoben och bilen i garaget berättar för världen vilka vi är – men kanske håller något på att förändras. På söndag börjar Global Sharing Week, så vi passade på att prata delande med några experter!

Sara Habte Selassie och Louise Eriksson på Klädoteket

I Majorna öser vårregnet ner, men inne på Klädoteket är det ljust och varmt. Sara Habte Selassie och Louise Eriksson bjuder på kaffe och AKO-kolor och berättar om sin nyöppnade butik – där kunderna lånar kläder, istället för att köpa.

Louise: – Vi drog igång för tre år sedan och har funnits på lite olika platser i stan. Alla köper så mycket kläder, och vi kände att det borde finnas ett bättre sätt att konsumera än det vi fått lära oss. Det är ju kul med mode, men man vill kunna handla med gott samvete också.
Sara: – Precis, vi kan inte fortsätta konsumera som vi gör. Då kommer vi ju gå under! Det finns inte oändligt med resurser och det finns så mycket att ta vara på, det vill vi visa. Framöver vill vi även utveckla verksamheten med workshops, evenemang och ateljéplatser, och bli ett centrum för hållbart mode.

I butiken blandas utvalda designerplagg med vintage och secondhand, och olika abonnemang ger dig ett visst antal poäng att låna för. Poängen begränsar dock bara hur mycket du kan ha hemma åt gången, det är fritt fram att lämna och hämta så ofta du vill.

Sara: – Plaggen är värda olika många poäng, med vår silverprenumeration kan du till exempel låna två toppar och en jacka. Tvätten fixar vi, så det behöver du inte tänka på!

”Man kan ju skapa sin egen stil även med lånade kläder”

De är överens om att det kan fungera olika bra beroende på vem du frågar.

Sara: – Jag tror det kan vara svårt för vissa, om du har på dig en jätteschysst skjorta så känns det kanske lite konstigt att den inte är din. Men för många jag pratat med är det viktigare att alltid ha något nytt på sig, än just att äga plagget.
Louise: – Vad man har för typ av stil är så viktigt för ens identitet, och då vill man kanske inte att den ska vara lånad. Men man kan ju skapa sin egen stil även med lånade kläder.
Sara: – Det är lite som att vissa fortfarande samlar på vinylskivor, men de flesta har Spotify och är nöjda med det.

Båda har känslan av att det blir allt vanligare att vi lånar och byter saker med varandra, och Emma Öhrwall, drivande i föreningen Kollaborativ Ekonomi Göteborg, håller med:

– Egentligen har det här funnits med oss länge, att dela med eller låna av kompisar är ju inget nytt. Förändringen är internet – det har gjort att de små nätverken vi hade förut, som grannar eller familj, har växt, och det som vi kallar för “kollaborativ konsumtion” har blivit lättare.

Men det handlar inte bara om själva tekniken i sig, utan även om att ägande och identitet fått en ny innebörd.

– Våra föräldrar är en ganska prylgalen generation men hos oss som är födda mellan tidigt 80-tal och tidigt 00-tal, “Generation Millennium”, finns en stor konsumtionströtthet. Det är inte så viktigt att ha grejerna, utan statusen handlar snarare om att “jag har tillgång till det här” eller “jag är en del i den här gruppen”. Vi är vana vid en delandekultur på nätet och nu tar vi med oss det offline också, säger hon.

Illustration: Kajsa Bergström

Förutom internet och en längtan efter samhörighet ser Emma Öhrwall ekologisk medvetenhet och den ekonomiska krisen som drivande faktorer.

– Dels har krisen gjort att folk söker billigare alternativ till traditionell konsumtion, även om det är tydligare i länder som USA eller Spanien. Men den har också fått förtroendet för storbanker och storföretag att rasa, vilket har gjort att vi litar på varandra istället.

Cecilia Solér, som forskar inom hållbar konsumtion, är inne på samma spår.

– Jag tror att den här kollaborativa trenden föds dels ur knapphet, och dels ur … vad kan vi kalla det, trånghet? Till exempel om man bor i innerstan och inte kan få en p-plats, så kanske man är med i en bilpool istället. Begränsningar i plats eller ekonomi, helt enkelt.

Hennes forskning handlar bland annat om “existentiell konsumtion”, alltså hur vi shoppar för att uttrycka olika känslor och skapa en identitet. Ur det perspektivet tror hon att just kläder passar väldigt bra att låna.

– Modegraden är ju så hög. Jag tror inte det är så stor skillnad mellan att gå till ett klädbibliotek och att gå och shoppa på H&M när det gäller vilken betydelse kläderna har för en.

”Kan tänka mig att den här trenden är ett hot mot traditionella aktörer”

Cecilia Solér ser även en reaktion från de stora klädföretagen, som byggt sin affärsmodell på att vi i rask takt köper, tröttnar, slänger och köper nytt:

– De har till exempel börjat samla in kläder, men jag kan tänka mig att den här trenden är ett hot mot traditionella aktörer, säger hon.

På Klädoteket ser man med viss skepsis på de stora företagens miljöinitiativ:

Louise: – De har ju sin försäljning som vanligt men vill göra saker för att liksom släta över det litegrann. Som när de tar emot kläder och man får en liten check, typ “köp mer grejer!” Det blir lite som att “åh vad duktiga de är för miljön” men fortfarande har de sitt traditionella sälj.
Sara: – Det handlar om att vi som konsumenter måste ställa krav på företagen. Slutar vi konsumera som vi gör kommer de inte att kunna producera som de gör, utan måste ställa om.

Skjutsgrupper, bilpooler, klädotek, gratisbutiker, cykelkök … listan på kollaborativa initiativ kan numera göras lång. Kanske är det dags att revidera gamla ordspråk som “Egen härd är guld värd” och “Bra karl reder sig själv”? Sara Habte Selassie har ett tydligt svar:
– Det är ingen slump att det kommer en massa såna här initiativ just nu. Jag tror att folk har tröttnat på det traditionella sättet att konsumera och börjar se att det finns alternativ. Det här är framtiden.

Dela mera:
Låna: Klädoteket hittar du på Amiralitetsgatan 2. Välj mellan abonnemangen Guld (599 kr/mån) och Silver (399 kr/mån).
Se: delafilmen.info
Fira: Global Sharing Week, 7–13 juni
Läs mer: kollekogbg.se, här finns bland annat en Göteborgskarta med kollaborativa initiativ

Maria Kopp

Texten publicerades ursprungligen i Hela Stan #19