Tidigare i juni släppte E M B L A sitt självbetitlade debutalbum, och den 8 juli blir det releasegig på Skeppet GBGs sommaravslutning. Djungeltrumman har pratat med bandet om att rymma motstridiga influenser i låtarna och hur suktandet efter något nytt ledde till att de hamnade på en bar på Stigbergstorget där stora planer började smidas.
Hej E M B L A! Hur är läget?
– Läget är ok. Å ena sidan är vårt debutalbum ute, vårt releasegig är om lite drygt en vecka och det är sommar. Å andra sidan så har en i bandet precis börjat gå på antidepp mitt i en reträtt till Stockholm, en annan har blivit utkastad ur sin lägenhet och den tredjes storebror sitter häktad. Så när det kommer till vår konstnärliga tillvaro, är livet faktiskt ganska intressant. Men på det stora hela…
Berätta om vilka ni är.
– Vi är i grunden tre vänner som funnit varandra i vårt delade flyktbeteende. För fyra år sedan befann vi oss i ett Stockholm vi inte längre trivdes i och suktade alla efter något nytt. Vi bestämde oss för att tillsammans skapa ett nytt liv i en ny stad och tittade västerut. Efter en tumultartad flytt satt vi plötsligt på en bar på Stigbergstorget och diskuterade lättsamt med varandra om hur vi skulle bli Sveriges nästa stora popfenomen. “Om ett år kommer vi inte kunna åka spårvagn, på grund av alla fans”, yttrades utan prestationsångest mellan klunkarna. Detta högmod var kanske också sprunget ur någon form av flyktbeteende. Två år senare åker vi fortfarande spårvagn men har ett färdigt album.
Foto: Josephine Örtenfelt
Ni kallas för ett punkband som spelar pop, hur funkar det? Berätta mer!
– Det handlar nog bara om vår attityd och bild av vad popmusik kan vara, och hur vi konsumerar det. För att vara punk måste man väl mer eller mindre kunna göra uppror mot något och vi gör uppror mot det faktum att ett popalbum, eller ett gäng poplåtar, kan presenteras exakt hur fan man vill. Vår skiva till exempel är extremt spretig och följer inte någon genre eller röd tråd. Och vårt liveset är mycket mer energiskt, ibland faktisk punk, än albumet. Musik handlar om att ha kul. Man kan inte ta på sig en seriös musiker-hatt när man gör pop, eller någonsin för den delen. Vissa låtar vill bara vara en sak när man skrivit dem, man kan inte försöka göra dem till nåt de inte vill vara för att det låter som basic popmusik. Basic popmusik är kul! Och det är bra!
Den 17 juni släppte ni ert självbetitlade debutalbum, hur kändes det?
– Fantastiskt kul! Det är alltid kul när folk får ta del av något man gjort själv och som blivit så personligt. Speciellt när det är något vi jobbat på i två år. Vi blir glada nog av att en person lyssnar och inser vad man tycker och tänker. Det är ju som en liten dagbok som man publicerar för hela världen att läsa. Sjuk situation egentligen. Vi repade för fullt på releasedagen, men vi köpte ändå med oss ett gäng billiga flaskor Cava!
Berätta om skapandeprocessen och om hur albumet kom till.
– Det har alltid varit en lek för oss. Till en början var det kanske främst ett sätt för oss att umgås. Det kunde börja i något enkelt, en ackordsgång, ett riff, en melodi, som sedan fick växa fram till en låt ju mer vi umgicks. Efter ett tag var vi plötsligt uppe i 12 låtar och började då ta det hela på ett större allvar. Vi började jobba mer metodiskt och hittade, om än något spretigt, ett faktiskt “sound”. Det dröjde ytterligare 15 låtar innan vi satte oss ner för att välja ut 12 låtar att pussla ihop ett album med. Detta var ett år sedan, haha. Sedan dess har vi bearbetat dessa låtar till vad ni hör idag, men det har främst varit tekniskt pill som blir rätt ointressant att gå in på.
Albumomslag av Lina Widén.
Hur skulle ni beskriva er musik med egna ord? Vilka genrer influeras ni av?
– Tänk Broder Daniel som sjunger Whitney Houston. Det finns något i den motstridigheten som känns så rätt. Vår musik är ett experiment av att försöka få musik vi älskar, trots dess motstridigheter, att passa ihop. Det som blivit vårt “sound” kommer ur att vi alla tre tävlat om att få in våra egna influenser i musiken. Vilket till slut har gett oss ett sound vi alla tycker om och som våra olika influenser ryms inom. Vi influeras av 80-talspop, kraut, jazz, electronica, minimalism, ambient, indie, punk. Listan kan bli hur lång som helst. Vi kan kort och gott beskriva vår musik som allt som är bra.
Den 8 juli har ni releasegig på Skeppet GBG, vad har ni för förväntningar på kvällen?
– Det blir en förlösning. Giget knyter ihop säcken för de två senaste åren och blir på något sätt ett avslut på vårt första projekt. Skeppet GBG är också en fantastiskt fin livescen och att få dela scen med våra vänner från bandet Lesley känns helt magiskt. Vi slår även ihop vårt releasegig med Skeppet GBGs sommaravslutning. Så det blir en helkväll med dans till sent på natten, mäktigt!
Vad kan vi vänta oss från er härnäst?
– Även om albumet finns tillgängligt att lyssna på så är det inte helt färdigt. Det saknas en låt, Angel, som just nu befinner sig i en slags skärseld. Vi har använt oss av ett sample som vi ännu inte lyckats cleara. Det är tråkigt men med största sannolikhet kommer även den finnas tillgänglig inom kort! Utöver detta har vi en ny skiva som snart är färdig. Det kommer nog inte släppas några singlar inför nästa skivsläpp, eftersom albumet har en tydligare dramaturgi som vi gärna vill bevara. På den skivan utforskar vi våra diffusa och mer obegripliga sidor.
