Djungeltrumman har mött den unga och lovande göteborgsartisten Eah Jé. Du har förmodligen hört honom i Estradens hit Sommarn är över och såklart i sin alldeles egna banger Beroendeframkallande- som han skrev på en kvart. Vi snackar låtskrivande, drömmar och hur han hanterar kändisskapet.

Hej Eah, berätta- vem är du?
– Jag föddes i Sydafrika men flyttade till Sverige som bebis för min pappa är svensk. När jag var fem flyttade min mamma och jag tillbaka till Sydafrika en sväng, för hon tyckte att det var för kallt här- men vi återvände ganska snabbt igen. Sen har jag bara hållit på med musik väldigt länge, sen jag var ett litet barn. Text och musik har alltid funnits där.

Hur kom musiken in i ditt liv?
– Det var ett sätt för mig att uttrycka mig och mina känslor. Jag kände inte att jag hade någon att prata med så musikskrivandet blev lite terapuetiskt. Men jag har alltid älskat musik och känslan man kan få av olika låtar och ju äldre jag blev desto mer kunde jag förstå och ta till mig av texterna.

Du blev ju headhuntad skivbolag efter att du lagt upp låtidéer på Tiktok- hur kändes det?
– Det var rätt sjukt faktiskt. Jag var helt lost och fattade ingenting, haha. Jag var tidigt ute på TikTok och även om det var roligt att folk gillade min musik så tyckte jag samtidigt att det var ganska jobbigt med uppmärksamheten. Folk kunde liksom känna igen mig på stan och det fick mig att känna mig iakttagen, så jag la faktiskt av ett tag. Nu försöker jag att inte ta det så seriöst och ser på uppmärksamheten som något roligt. När skivbolaget tog in mig kändes det väldigt stort och lite läskigt men via dem träffade jag massor av bra människor som hjälpte mig på vägen. Till exempel så hörde Estraden av sig och frågade om jag ville vara med på en låt. Det var väldigt roligt.

Hur går det till när du skriver musik?
– Det beror väldigt mycket på. Men jag har ett väldigt tydligt minne av den första låten jag skrev. Det började när jag vaknade på morgonen och bara skrev. Det var liksom inte bara en saga eller ren dikt- det blev liksom en låt automatiskt. Sen dess har det bara varit så varje gång.

När du skriver texten- hör du musiken direkt då?
– Oftast är det så att texten jag skriver automatiskt har eller får en melodi typ. Men ibland börjar jag med melodin, men oftast har jag något jag vill säga och när jag skriver ner orden så faller en melodi på plats med dem. Ibland har jag faktiskt drömt ihop en låt- men det är nästan lite obehagligt. Då känns det som att jag inte skrivit den själv. Som att jag är en bedragare, säger Eah och skrattar.

Vad är det sjukaste du drömt?
– Det var nog när jag kunde flyga. Jag var liksom närvarande i min dröm, som i “lucid-dreaming” och flög omkring i mitt vardagsrum. Men det var viktigt att jag i drömmen inte tänkte på att jag kunde flyga för då kunde jag inte. Vad är det sjukaste du drömt?

Det är för invecklat och knasigt- jag har flytt mellan olika världar, mördat och utfört samt varit med om diverse onämnbara hemskheter. Trodde att alla hade väldigt händelserika nätter fram tills för bara några år sedan. Det är som att min hjärna hittar på långa filmer varje natt.
– Fett kul ändå ju! Då få du ju leva som ett dubbelliv. Dina timmar blir ju väl använda- ingen tid som slösas.

Nog om drömmar- vad är det bästa med ditt jobb?
– Alltså jag tycker verkligen att det är gött att kunna jobba med musik liksom. Det är väldigt kul att göra musik och liksom få pengar för det. Men det har såklart blivit en lite annan grej att göra musik nu. Innan kändes det mer avslappnat att spela upp nytt material. Nu tänker jag kanske lite väl mycket på hur andra kommer att uppleva och tycka om musiken.

Är det dina egna känslor och tankar som låtarna handlar om?
– De flesta låtarna är väldigt personliga och handlar absolut om egna känslor.

Dränk mina tankar känns ju väldigt mörk och intim, hur kändes det att släppa något så personligt?
– Det kändes fett jobbigt faktiskt. Men på ett sätt kan det kännas lite skönt att släppa sådana texter genom låtar för de flesta tar inte musik bokstavligt. Man kan liksom få ut hur man mår utan att det tas så jävla seriöst. Några nära vänner har frågat hur jag mår efter att låten släpptes, men de flesta tänker inte på det.

Kommer vi kunna njuta av dina framträdande live någon gång?
– Jag hoppas det. Tror jag kommer att kunna bli bekväm med det, även om jag alltid haft lite scenskräck. Det är nog bara en tidsfråga och att jag behöver fortsätta öva.

Vi möttes ju i Lounges trappa på morgontimmarna efter P3-Guld, förutom det- vad tyckte du var bäst med kvällen?
– Helt klart alla efterfester! Det blev många klubbar och mycket dricka. Tror aldrig jag varit så full, berättar Eah och skrattar.
– Men det sjukaste var att jag fick inflammerad blindtarm dagen efter och fick operera bort den. Så jag gick från superfull till att behöva åka in akut och bli fullproppad med morfin i ett par dagar. Det var sjukt.

På tal om klubbar- bästa och sämsta i Göteborg?
– Jag är inte direkt en klubbperson men ska jag välja så blir det Yaki-da, helt klart. Det är bra vibe, flera dansgolv och jag har det alltid gött där. Sämsta klubb får jag nog säga är Park Lane.