Hur skulle manskroppen sexualiseras i ett matriarkat? Hur dansar en man sexigt och sårbart? Och vad är egentligen en pehå? Det är bara några av de frågor som tio elever från Fridhems folkhögskola bestämde sig för att tackla, genom att dramatisera Gerd Brantenbergs klassiska genderbender-roman Egalias döttrar. Och inför att att föreställningen i helgen spelas på Kajskjul 46 berättar ensemblens Susanna Gejrot om tankarna bakom uppsättningen. 

Foto: Lisa Nordström

Hej Susanna! Hur är läget?
– Det är grymt!

Berätta lite om Egalias döttrar!
– Egalias Döttrar är en berättelse om landet Egalia – ett matriarkalt samhälle där männen bär pehå och papiljotter i skägget medan kvinnorna har chefspositioner och dominerar historieböckerna. I berättelsen får vi följa unge Petronius Bram när han och hans vänner startar en maskuliniströrelse – Mansligan – för att protestera mot de förtryckande strukturerna.

Varför valde ni just Gerd Brantenbergs klassiker?
– När vi på vårterminen sista året på Fridhems folkhögskola skulle bestämma oss för en slutproduktion fans Egalias Döttrar med från början. Flera av oss hade läst boken och när idén väl kom på tal var den svår att släppa. Ensemblen består av tio riktigt starka viljor, och det är den gemensamma drivkraften som pushat på projektet ända sen start – från bok till scen och från skolföreställningar till turné. Vi brinner för att berätta om könsmaktsordningen ur ett omvänt perspektiv för att det blir så absurt när dam vänder på kakan – sådär, till exempel!

Vad var det roligaste i processen bok-till-scen?
– Det roligaste var helt klart att experimentera med gestaltningen ur ett ”Egalia-perspektiv”! Vi ställde oss frågor som: Hur sexualiserar vi manskroppen i ett matriarkat? Hur klär de sig, vad är trendigt? Hur ser en pehå ut? Hur dansar en maskulint kodad kropp sexigt men ändå sårbart och underordnat? Och, sist men definitivt inte minst; Vilka tydliga markörer kan vi använda oss av för att berätta vilket kön vi gestaltar? Det var omfattande, roligt, jobbigt, utelämnande och ett väldigt grävande i normer baserat på kön.

Och vad var svårast?
– Det svåraste, som också var väldigt roligt, var nog att låta historien växa fram medan vi arbetade. Jag och två andra inledde hela arbetet med att översätta boken till ett manus. Där lyfte vi fram det som vi tyckte var viktigast och komprimerade alla parallella historier till en historia som lämpar sig bättre på scen. När vi sedan började jobba med texten varvi ändå tvungna att stryka och lägga till, både repliker och scener, för att något fattades eller var överflödigt till berättelsen. Det var som ett stort pussel som inte var färdigt förrän två dagar innan premiär, då vi la till en helt ny scen!

Foto: Lisa Nordström

Vad är din favoritreplik från föreställningen?
– När dottern i familjen, Ba, får sin första mens och hela grannskapet firar så säger mamma Rut Bram ”Det här betyder att du nu på allvar står i förbund med naturkrafterna! Imorgon är det du som tar ledigt från skolan. Pappa följer med dig till Hälsobyrån, och så får du ett stort paket bindor – alldeles gratis! Kom här, så ska mamma berätta några saker för dig.” Det hade jag velat höra när jag fick min första mens!

Hur mår feminismen idag? Är frågorna från 70-talet fortfarande aktuella?
– Feminismen är mångfacetterad, spretig, tillåtande, exkluderande, inkluderande och ständigt växande. Jag tycker alltid att det är svårt när det pratas om feminism som en gemensam rörelse med frågor som ”har feminismen gått för långt” eller påståenden som att ”feministerna fokuserar på fel saker”. Vilka feminister? Vem får vara talesperson för en så bred ideologi? Feminism är verktyget för total jämställdhet mellan könen, och där är vi ju inte än. Det Gerd Brantenberg lyfter i sin 70-talsklassiker är i allra högsta grad aktuellt för att inse de strukturella orättvisorna.

Om jag älskar Egalias döttrar, vad borde jag läsa och se mer?
– Ninja Thybergs slutfilm på StDH – Matriarkatet – berättar om en värld likt Egalia men med realistiska effekter filmkonsten kan säga på ett helt annat sätt än scenkonsten! Den släpps snart och Lia Hietala från vår ensemble var med i teamet som rörelsecoach för att jobba fram gestaltningen av en omvänd värld rent kroppsligt, som en utveckling på vårt arbete om kvinnligt/manligt kodade uttryck i ett matriarkat. Annars älskar vi Dyke Hard som visades på bio för någon månad sen!

Vad har ni mer för planer framöver?
– Konstkollektivet Döttrar, vårt moderskepp och organisationen bakom föreställningen, har en hel del på gång. I slutat av maj ska tre ur ensemblen framföra performance-akten ”Why dnt u txt me bk” på Skogsfesten i Dals-Långed. Grupp FEM som är en grupp där hälften av Egalia-ensemblen ingår, ska spela forumspel – interaktiv teater för konflikthantering – om sexuella rättigheter under West Pride i Göteborg. Håll ögon och öron öppna!

Lycka till i helgen!
– Tack! Hoppas vi ses där!

Maria Kopp