Idag släpper Essa Cham sin debut-EP på svenska. Likt mycket annan musik inom dancehall och afrobeats från Göteborg är den producerad av Kapten Röd och Hofmästarn, och släpps av Same Plate Music. Vi har snackat Oslo, Halmstad och självklart EP:n Shaka Zulu.
På torsdag släpper du din första EP på svenska, berätta lite om den!
– EP:n heter Shaka Zulu och är sex spår med en blandning av dancehall, afrobeats med en touch av något r’n’b-ish. Texterna har ofta ett budskap eller en story som jag känner jag ville dela med mig. Den är upplyftande, motiverande och även samhällskritisk med en massa kärlek.
Var språket, alltså svenskan, en självklarhet?
– Nja, jag skulle inte säga att det var helt självklart, men en naturlig utveckling och utmaning att börja skriva på svenska, som trots allt är modersmålet så på det sättet var det nog naturligt. Det blev även en kick när jag fick möjligheten att vara med på en vers på låten Broder del 2 med Labyrint. Det gav mersmak. När jag flyttade tillbaka Sverige och linkade upp med Kaptenen så hade jag typ inget val, haha.
”Om man vill köra fort på E6
då slänger man på Diablo.”
Delar av EP:n är producerad av Kapten Röd, andra av Hofmästarn – vad är skillnaden mellan att jobba med de två?
– Bägge två är unika karaktärer samtidigt som man kan märka att de gjort musik ihop från way back. Kapten Röd skulle jag vilja säga är mer detalj full med just vokal inspelning då vi båda är sångare, medan Hofmästarn är en sjuk musiker och producent. Det är otroligt givande att jobba med så talangfulla människor.
Viss musik är perfekt att städa till annan borde man köra bil till– vad borde man göra till din musik?
– Denna EP sträcker sig som sagt över olika genre så jag vill tro att de ger olika känslor. När man ska cruise med bilen , i 40 kilometer i timman och bara se bra ut, eller om man vill köra fort på E6 då slänger man på Diablo. Då kan jag garantera att man får den där adrenalinkicken som behövs. När man tar fram grillen och ett gott sällskap kommer över och man precis ska lägga på den vegetariska steken på grillen sätter man på Viben. Så med andra ord tycker jag det finns en låt för alla tillfällen.
”Money was too damn
good to leave”
Du beskrivs som en familjeman, är det svårt att vara det samtidigt som musiker?
– Det har sina för- och nackdelar. Men i det stora hela så får det mig extra skärpt med tiden. När jag väl reser från familjen vare sig det är studio-session eller livegig, så känner jag att jag måste maxa tiden och inte lalla runt eller slösa tid som jag kunde ha råd med innan familjetiden. Ibland önskar jag att jag kunde klonas för det är inte alltid kul att resa iväg på när kidsen har ledighet. Men jag tror mina barn är och blir öppna människor, de har träffat jättemånga människor under sin uppväxt, intressanta karaktärer som jag känner är till barnens fördel. Sen för att leva min dröm och fortfarande ha familj krävs en mycket stark kvinna vid sidan av mig, som stöttar och tar ett stort lass – det får man aldrig glömma.
Med rötter i Gambia och uppvuxen i Halmstad, hur kommer det sig att du hamnade i Oslo under så pass lång tid?
– När jag var 19 år och hade precis gjort civilplikt tjänst istället för militärtjänst så var jag så trött på omgivningen hemstaden i Halmstad. Tack vare tjänsten kom jag iväg till Lund. Det var en escape från knasgrejer i Halmstad, med dåligt sällskap och kriminella aktiviteter. Dessvärre hamnade jag i samma gäng som jag lämnade 9 månader tidigare när jag kom tillbaka till Halmstad. För att göra en lång historia kort hade jag en kompis som hade en farbror som bodde i Oslo, han hade en 1 rums lägenhet på 17 kvm, som vi kunde hyra. Vi åkte fem kompisar och fick jobb typ dagen efter. Saker började rulla på, åren gick med några års avbrott för boende i New York men det var ändå Oslo jag kom tillbaka till. Hux flux hade 16 år gått och som då vuxen man med egna barn bestämde vi oss för att flytta tillbaka till Sverige. Så om jag ska sammanfatta varför jag stannade så länge i Norge: Money was too damn good to leave, och hade byggt en musikkarriär där!
”Jag ska bara göra min grej
och fortsätta leva positivt!”
Vad bär du med dig från tiden i grannlandet?
– Well, Norge var där jag egentligen blev en ”man”, med att ta ansvar. Samtidigt som det var i Norge som jag började släppa musik och turnera på riktigt. Det var här mitt kontaktnät breddades. Bara den grejen att det var runt 100 000 svenskar runt Oslo – det blev som en medelstor svensk stad Oslo.
Hur ser framtiden ut för dig?
– Just nu känns framtiden väldigt ljus ut. Jag har bra människor runt mig både privat och i arbetet. Vet att det går att komma till den punkt där jag skulle kunna försörja mig och min familj på att göra musik och vara ute och spela. Men nu närmast får jag haka på Kapten röd på turnén Hundralappen. Därefter är det bara att hustla vidare, skriva på ny musik, släppa mer grejer och så. Jag ska bara göra min grej och fortsätta leva positivt!