I helgen är det biopremiär för stop motion-filmen Kari, en film om invandring och om att försöka tillhöra samhället, men aldrig riktigt räknas. Vi har pratat med Fateme och Faramarz Gosheh som står bakom det två år långa projektet.

Det har krävts över 100 000 stillbilder och många timmars arbete men nu är filmen Kari äntligen redo att visas på bio. I filmen får vi följa hunden Kari och möta människor som alla bär på olika historier, som alla på något sätt flätas samman under filmens gång. Med satir och humor tar filmen upp viktiga frågor som vardagsrasism, integration och arbetslöshet.

– Tanken bakom filmen är att berätta olika historier om invandrare, utifrån ett annat perspektiv än det som oftast tar plats i vårt samhälle. Jag har fått mycket inspiration från Robert Altmans Short Cuts, jag älskar den! Den är en film från 90-talet, där Robert berättar flera olika historier om personer på olika håll, men på ett eller annat sätt flätas de samman och deras berättelser binds ihop. Kari handlar om invandrare som försöker passa in och trots att de bott här i 30 år, ständigt får frågan “varifrån kommer du då?”. Den handlar samtidigt om en svensk polisman som letar efter kärlek och om en person som tillhör andra generationens invandrare och har valt att isolera sig, säger Fateme Gosheh som är både manusförfattare, producent och regissör för filmen Kari.

Hon fortsätter och berättar att trots de viktiga frågor som berörs i handlingen vill hon inte att filmen ska kännas allt för allvarsam eller svår att ta in.
– Jag blandar animation med kulturella motsättningar vilket har gjort att Kari är både djup och seriös och tar upp frågor som är aktuella i hela världen, samtidigt som den också är rolig och lättsam eftersom jag vill att den ska uppskattas av alla möjliga personer, kanske främst unga.

Faramarz Gosheh och Fateme Gosheh. Foto: Fredrik Sundqvist

Faramarz Gosheh, som är både son till Fateme och samproducent till filmen berättar att hans mamma har gjort nästan allt jobb på egen hand och han själv arbetat mest med att finjustera och marknadsföra filmen.
–  Jag är ju samproducent men mamma har nog gjort 85-90 procent av allt arbete så det är mestadels hennes projekt. Hon är konstnär och har arbetat mycket med politisk konst, mycket med fokus på kvinnor och deras situation, främst i Iran. Hon har gjort en del dokumentärfilmer, medverkat på olika festivaler och engagerat sig på olika sätt. Hennes senaste grej är levande animation och stop motion-filmer som hon börjat med de senaste åren. Det är skitkul att hon vid 53 års ålder har snöat in sig på stop motion, säger Faramarz och fortsätter att berätta om idén bakom Kari.
 – Mamma har alltid varit intresserad av samhället och varit ganska samhällskritisk, det är väl egentligen där idén kommer ifrån, att hon ville lyfta berättelser, människor och livsöden i samhället som man annars inte ser och hör så mycket om, berättar Faramarz.

– Handlingen är hämtad från både mina egna erfarenheter och från vänner och människor i min omgivning. Jag ville belysa historier från ett annat perspektiv än det vi är vana vid. Kari handlar om hur man som invandrare gör allt man kan för att tillhöra etablissemanget – anpassar sig, jobbar, betalar skatt och försöker bli en del av samhället men trots det, aldrig riktigt räknas. Istället står man hela tiden i evig tacksamhet, fortsätter Fateme. 

Hur bär man sig egentligen åt när man ska göra en långfilm i stop motion?
– En stop motion film går ju ut på att man tar massvis med bilder och klipper ihop de till en film, så i grunden är filmen hundratusentals bilder som mamma har fotat och klippt ihop. Hon har gjort allt från att bygga lerdockor, skapa miljöer, kostymer, skrivit manus och helt enkelt byggt upp världarna Kari utspelar sig i, allt från grunden. Hon utgick från manuset och fotade en scen i taget. Som sagt, hon har gjort typ 90 procent av filmen och jag har mest finlirat, justerat och putsat på materialet och hjälpt till att rodda en del praktiskt runt omkring, distributionsavtal och festivaler. En kompis till mig har gjort musiken tillsammans med en annan ljudproducent och flera vänner har gjort röster till karaktärerna, berättar Faramarz.

– Sen ska man också övertyga andra om att det är en historia värd att berätta, det är inte helt lätt, det är hård konkurrens om att få synas idag. Jag har arbetat med konst länge och känner många som är involverade på olika sätt men samtidigt kommer det hela tiden nya personer in i branschen, vilket gör att man ständigt måste övertyga nya ansikten om att man faktiskt vet vad man gör, att ens konst är betydelsefull och som i det här fallet, att berättelserna i Kari är viktiga att berätta. För mig, som kvinna och invandrare finns det många fördomar att tackla och jag måste verkligen slå mig fram för att få ta plats och synas. Jag måste hela tiden hävda mig, om och om igen. Jag upplever också en tveksamhet eftersom det inte många filmer som liknar Kari sedan innan och perspektivet är ett annat än det vi ofta ser, dockorna har en annan färg och andra livshistorier än de vi är vana vid, säger Fateme. 

”För mig, som kvinna och invandrare finns det många fördomar att tackla och jag måste verkligen slå mig fram för att få ta plats och synas”

Hur har det gått att jobba så nära inpå med sin familj?
– Det har varit nice, det har givetvis varit lite annorlunda att jobba med en så nära familjemedlem och den första veckan hade jag lite svårt att se mamma som en vanlig kund. Men när det släppt och vi kommit in i arbetet så har det hela flutit på smidigt. Hon har en stark vision men är samtidigt lyhörd, säger Faramarz och fortsätter.
– Nu i efterhand, när allt är klart och vi ser resultatet, så är det väldigt tillfredställande att få arbeta med någon man älskar och få dela den här upplevelsen med henne. Det är stort.

Fateme berättar att det i själva verket är den tredje filmen de två gör tillsammans.
– När vi gjorde första filmen tillsammans var det lite klurigt, den var animerad och var en utmaning för både mig och Faramarz. Men man lär sig och nu när vi har gjort vår tredje film tillsammans har det gått jättebra. Jag vet hur han fungerar, jag känner honom och han känner mig. Jag litar på vad han tycker och vet att han är bra på det han gör. För mig så är processen och skapandet det roligaste, jag älskar att få hålla på och pyssla med projekt och det arbetet är för mig mycket viktigare än själva målet. Men självklart är det kul nu när den är klar, säger hon och berättar att nästan alla i produktionen är i hennes sons ålder.
– Det har varit nyttigt för mig att jobba med en annan generation, nästan alla i produktionen jämnåriga med  Faramarz. Det är kul, speciellt för att jag kan bidra med erfarenhet av att dramatisera manus, vilket många av dem saknar och det finns möjlighet av oss att lära av varandra. Det är viktigt för mig, att känna att jag hjälper de yngre att komma framåt.

Hur lång tid tog det, från att du började skriva manus tills filmen var helt klar?
– Det tog två år, från att jag började skriva manus till att den blev klar, nu i november. Det tar mycket tid, och samtidigt ska man ju jobba på som vanligt, det genererar ju inga pengar under arbetets gång och kanske inte heller när den är färdig. Men jag älskar själva processen, det är ju det jag tycker är roligast, berättar Fateme.

”Dockorna har en annan färg och andra livshistorier än de vi är vana vid”

Det här är, åtminstone din första biopremiär Faramarz, hur känns det?
– Det så känns såklart jättebra. Det är overkligt att det nu är knappt en vecka kvar till premiären. Jag har inte alls reflekterat över det medan vi har arbetat men det är såklart superkul och sjukt att få chans att visa filmen på bio. Det är fint att få göra allt det här tillsammans med mamma och få hjälpa henne. Kari tar upp  frågor som jag själv tycker är viktiga och relevant i vår tid, den handlar mycket om flyktingströmmar och  marginaliserade människor. Det är här också min första film där jag provar på rollen som samproducent, oftast gör jag ju hela produktionen själv men nu är det mamma som har gjort den största delen. Någon bioproduktion har jag dock aldrig varit med i tidigare. Mamma däremot, hon har varit med på en del, både på Svt och på Folkbio, så det är inget nytt för henne..

Fateme hoppas själv att filmen gör avtryck, inte bara här i Sverige, utan också i andra delar av världen.
– Kari riktar sig till både vuxna människor och de lite yngre. Och inte bara till personer här i Sverige, utan i hela Europa, USA och ja, hela världen. Den handlar inte specifikt om frågor eller problematik som bara berör oss här i Sverige, utan den tar upp frågor som är relevanta för alla, överallt, oavsett vilket land man befinner sig i, och den gör det från ett perspektiv där inte alla invandrare placeras i ett och samma fack.

Kommer ni att göra fler projekt tillsammans framöver?
– Just nu är allt fokus på premiären. Jag har inte tänkt längre fram än så, jag är mest taggad på lördag och på att se vad vi får för reaktioner på Kari, säger Faramarz men Fateme avslöjar att hon redan nu har börjat på ett manus till sin nästa produktion, men vad det blir, det håller hon hemligt ett tag till.
– Jag hör många i min ålder som börjat tänka på och prata om att gå pension, men inte jag. Jag har redan dragit igång och skrivit manus till mitt nästa projekt, skapandet och den kreativa processen är ju det jag älskar. Jag kommer aldrig gå i pension från konsten.

Läs mer om Kari och boka biljetter till lördagens premiär här!