90 år in i Oscars-historien blev slutligen en kvinna nominerad för bästa foto (eller ”cinematografi”, som vi inte alls säger på svenska fastän det låter mycket coolare). Men riktigt så modernt är inte Hollywood 2018 – att Rachel Morrison skulle få gå hem med en statyett. Inte oväntat, men trist, för det hade varit både på tiden och objektivt välförtjänt. Hennes dunkla inramning av Dee Rees ”Mudbound” var en av filmens ljuspunkter.

I stället gick priset till veteranen Roger Deakins, vars färgpalett i och för sig var vad som gjorde den annars väldigt tråkiga ”Blade Runner 2049” uthärdlig, men som nog mest prisades för en underförstådd ”samlad produktion”. Detta efter smärtsamt många ouppfyllda nomineringar för filmer som ”Fargo” och ”Sicario”. Hans vinst var ännu mer ”på tiden”, enligt galans logik.

Filmfotografens insats är ofta ovärderlig, men kan lätt hamna i skuggan. Hollywoods hittills kanske skärptaste kamerakonstnär, Gordon Willis, fick aldrig någon Oscar. Trots två oöverträffat välfilmade trilogier, ”Gudfadern” och Pakulas ”Paranoia”, samt alla Woody Allens snyggaste svartvita verk på cv:t. Låt säga, ”Manhattan”, den hade ju knappt varit värd sitt namn utan Willis ikoniska utsnitt av bron och parkbänken. Filmen hade istället fått döpas om till typ ”En studie i gubbsjuka”.

Det är rätt vanligt med korrigerings-Oscars när akademien inser att de har låtit någon gå obelönad för länge, och Gordon Willis fick en hedersutmärkelse några år innan han trillade av stativet 2014. Med lite tur kanske Rachel Morrison kan få sin redan på gala 91 – speciellt med tanke på att hon redan hunnit rikta kameran mot årets hittills mest framgångsrika film, ”Black Panther”.

Artikeln publicerades ursprungligen i Djungeltrumman #50.