Fredrik Gertten är tillbaka med ytterligare en dokumentär, denna gång blottlägger han bostadskrisens sanna skurkar. 

Fredrik Gertten är en orädd dokumentärmakare som drivs av sökandet efter svar på några av samtidens största samhällsfrågor. Kanske har du sett någon av hans omtalade dokumentärer Bike vs. Cars, Bananas!* eller Den unge Zlatan. Denna gång var det dock bostadsmarknaden som väckte hans intresse. Push granskar en ny sorts hyresvärd i form av kapitalfonderna som står utan personligt ansvar och som trycker ut den vanliga medelklassen och de fattiga ur städerna. Startskottet för Push började precis likt många av hans andra dokumentärer med en enkel frågeställning. 

– Den enkla frågan är vad fan är det som pågår? Varför är det så dyrt och varför är folk så stressade i hela världen över sin bostadssituation? Jag reser väldigt mycket i mitt jobb och träffar olika människor men hör samma sak i alla världsdelar. Bostadssituationen är inte någonting som är typiskt för en svensk storstad utan den stress folk har finns i hela världen. 

Under filmandet av Push mötte Fredrik människor som inte visste var de skulle ta vägen med en vräkningsorder hängandes över sig. Han berättar att Push som dokumentär gynnades av att han valde att zooma ut från den lokala kontexten. 

– Om man är i Sverige och ska prata bostäder så finns det en massa olika experter, förklaringsmodeller, historier och namn på saker. Om du zoomar ut så måste du leta efter ett annat mönster. Bostadspolitik låter ju väldigt tråkigt, men det som verkar komplicerat eller tråkigt kanske kan få en förklaring i form av ett mönster. Då kan kanske till och med enkla frågor få enkla svar. Det är lite bisarrt för i Push träffar jag en nobelpristagare i ekonomi som säger att man kan tjäna pengar på att förstöra planeten men som även säger att det är något fel på det. Det förstår våra dagisbarn också – att det är fel att förstöra planeten även när man tjänar pengar på det.

– De som äger fastigheterna via finansbolagen har ingen aning vad de äger och bidrar till. De är så enormt distanserade från den verksamheten som ligger bakom det. Det kan vara så att till och med du och jag äger någon del i en fond någonstans som också är en del av detta. Att våra egna pensionspengar egentligen går åt till att göra våra egna liv dyrare. Vad är meningen med det? 

Fredrik Gertten har även belyst att det som visas i Push skiljer sig från gentrifiering. Han drar paralleller till när han under 90-talet var med och startade upp Möllevångsgruppen,  som strävade efter att göra stadsdelen bättre.

– Så ska det vara i städer –  att folk vill ta vara på sina hus, sina kvarter och sina grannar. Den sortens aktivitet skapar också på något plan gentrifiering och då blir området säkrare, finare, grönare och mysigare och då kan priserna gå upp. Om det inte är kanyler i sandlådorna så kanske du vill bo kvar. I den allmänna debatten och i det allmänna samtalet används gentrifiering som att det är någons fel. Om vi har fått en hipsterbar i något kvarter så är det kaffebarens fel att priserna går upp, det är hipsterns fel. Hipstern har blivit en sorts syndabock, vilket är korkat. En person som tillverkar sin egna lakrits eller vad de nu gör för någonting kan inte vara den allra ondaste på planeten. Det är ofta engagerade människor som inte tjänar så mycket pengar som försöker göra någonting.

Fredrik menar att det är andra krafter som ställer till med de allvarliga problemen och att de kommer med en enorm energi och rejäla resurser. Han menar att samtalen kring gentrifiering och hipsterbarer är ett splittrande samtal som snor ljus från de verkliga problemen. 

– Vi pekar finger på någon och glömmer bort att det som drar till med skadan är kapitalfonder som inte ens är svenska, de kommer från hela världen och tränger in. Vi vet inte ens var de enorma mängderna pengar kommer ifrån. Det är som författaren Roberto Saviano säger i Push, det kan lika väl vara människosmuggelpengar eller knarkhandlarpengar, det är granterat skattefifflarpengar. 

– Jag tror att alla människor som älskar sin stad, varesig du har en fin bostadsrätt i Vasastan eller om du bor i en hyresrätt ska vara bekymrade över detta. Det som händer skadar också din stad.

Han målar upp scener som de flesta av oss nog känner igen där ökade lokalhyror tvingar verksamheterna att lägga ned och flytta. När lokalerna står tomma kommer de globala kedjorna och tar deras plats. Det är just detta som Fredrik vill att vi ska reflektera kring.  

– Kedjorna är organiserade så att alla anställda är utbytbara, det är man inte på en vanlig restaurang. Där finns en avsändare som vill berätta en historia med sitt arbete, men det vill man inte på Espresso House eller någon annan kedja, där är det bara copy och paste. Alla i personalen kan bytas ut över en natt. Jag tycker att alla medborgare ska vara bekymrade över detta och försvara den lokala ekonomin och bekämpa de rätta fienderna, inte varandra.