Efter två somrar av restriktioner är den folkkära gatufestivalen Hela Dagen Lång tillbaka. Den 4 juni fylls Andra och Tredje Långgatan med musik och folkfest i Hela Dagen Långs anda för fjärde gången. Djungeltrumman har snackat med grundaren och arrangören Damon Navandi om åren som varit och vad vi kan vänta oss under helgens festival.
Berätta om hur Hela Dagen Lång kom till.
– Det var 2017 och jag såg fram emot den årliga gatufestivalen på Andra Långgatan, något jag många gånger tyvärr missat på grund av tidigare studier utomlands. Fick höra då att det blev inställt och blev klart besviken. Jag hade tidigare alltid önskat att festivalen skulle bre ut sig och förstod inte varför det inte anpassade sig efter det behov som fanns. Det blev alltså ett perfekt tillfälle att skapa den festival som jag själv helst hade önskat. Det var många olika events som dök upp för att ersätta den tidigare festivalen, dock med exakt samma koncept och samma namn. Men namnet Hela Dagen Lång lät inte begränsat till en gata och det blev ett koncept som togs emot väl. Skapade en snabb logga och la ut eventet inom en timma och när jag vaknade så var det några hundra intresserade. Detta steg allt snabbare och i slutet av dagen var den summan tio gånger större. Det fanns absolut en känsla att ha tagit sig vatten över huvudet men det är sånt jag ofta triggas av och presterar i. 2017 fanns heller inte tillstånd på grund av hur sent påkommet det var. Det skapade en svårighet i och med storleken på eventet när antal intresserade gick över en femsiffrig nivå. Att navigera med informationen som media önskade och påtryckningar av polis att stoppa det.
Damon Navandi. Foto: Sofia Andersson.
Blev de tre första åren som ni trott?
– Det är alltid över förväntan så länge musiken spelas och människorna verkar glada. Det är helt obeskrivligt med sådant svar.
Hur var det för er när pandemin kom?
– Vi har fått så som många andra, snällt invänta möjligheten till socialt spex. Men det kan bara innebära en så härligare och större anledning till att fira och festa igen.
Nu har det gått två somrar sedan den senaste gatufestivalen, hur känns det att det äntligen är dags igen?
– Kanske ett tråkigt svar, men jag känner inte så mycket innan festivalen. Det är när väl solen dyker upp, musiken spelas och folket samlas. Får återkomma om vi råkar stöta på varandra under festivalen! Tills dess är det mest all kamp med byråkratin och myndigheter som känns av.
Foto: Rebecka Bjurmell.
Vad kan vi förvänta oss detta år?
– Festen blir vad folket gör det till, alla är välkomna att inte bara besöka utan att tillföra. Spexa, spela musik, försäljning av loppis, mat och dryck eller vad som. Den spontaniteten gör också att det blir svårt att ha förväntningar. Men jag gillar just det, det får ett eget liv.
Sist hade ni en officiell efterfest, kommer detta tillbaka i år?
– Just nu pågår förhandlingar om det, men i så fall kommer informationen upp på eventets sida på Facebook.
Vad ser du som arrangör mest fram emot med dagen?
– Jag ser egentligen mest fram emot dagen, inte som en arrangör utan som en av besökarna. Det är anledningen till varför jag arrangerat festivalen. Att kunna ha en dagsfest att dansa på, så det är det.
