Hagaliden är din vän i mörkret när du längtar efter det Göteborg som Göteborg kanske inte alltid är. Efter en lång tid släpper de nu sin blomprydda platta som garanterat lär slå rot i dina eviga sommarnätter. Ikväll har de releasefest för den på Publik, det kommer spelas lite skivor, drickas lite drinkar och firas!Foto: Pressbild

Hej Hagaliden! Vem är det som svarar på frågorna och hur är läget?
– Hej hej! Tobias Müller heter jag. Det är bra! Jag vaknade just och känner mig lite stressad bara.

Vem är du och vad bidrar du med i bandet?
– Stora frågor! Om vi håller oss till bandet, där är jag gitarrist som spelar melodier och ackord. Jag gillar även att ha idéer om hur vi ska låta och vara, så jag funkar väl som nåt slags idéspruta och bollplank. Dessutom svarar jag på alla mejl och är bandets språkrör kan man säga, om man vill uttrycka sig miljöpartistiskt.

Berätta lite om er platta Inget är vårt?
– Skivan innehåller tio spår som är fyllda av melodier, romantik och höga pretentioner. Vi har tänkt väldigt mycket när vi har gjort den här skivan. Processen har varit lite som att lägga ett korsord; ibland får man gå tillbaka, sudda ut och göra om. Idéer man först trodde stämde visar sig inte vara de bästa, då får man göra om. Men vi har samtidigt haft en regel, alla idéer ska få lov att provas innan de ratas. Jag tycker att det har varit ett bra koncept.

Låter ju som att det är ett koncept som håller, men vad är det som ni inte har och som ni vill ha?
– Du syftar på titeln då, antar jag. För oss är det ett slags memento mori, en ödmjukhet inför livet kanske. När jag var liten så lärde min pappa mig att det hos den amerikanska ursprungsbefolkningen fanns ett talesätt som löd någonting i stil med att vi inte äger vår jord utan bara lånar den av våra efterlevande. Skönt, nu fick jag in en anekdot också. Var det ett bra svar? För att vara mer konkret så vill vi gärna ha fler spelningar på stora festivaler!

Men alltså okej, många tycker ni är svinbra men jag läste i en recension av HYMN att er musik ”balanserar på pekoralgränsen” – vad tror ni att dom menar?
– Haha. Det är får stå för hen som skrev det. Men vi är inte rädda för att vara pretentiösa, vi rentav gillar det. Kanske var det det hen kände lukten av.

Och det här med att ni jämförts med Håkan då, är det ris eller ros?
– Ros för smicker, ris för fantasilöshet.

”Jag tänker att man skriver låtar för att man liksom vill få ut dom ur sitt huvud, för att ge plats åt nya melodier och texter.”

Om jag säger ”Hallå där, kompisar, ska vi dra till Publik på onsdag?”.. Vad svarar du?
– Gör det! Det blir kul. Vår skiva kommer att finnas till försäljning för en billig peng. Den är väldigt fin, man kan ha den i sin hylla t.ex. Sen kommer några hagisar och vänner spela skivor också.

Vad kommer vi få se/höra/känna, det är ju ändå releasefest för plattan?
– Ni kommer att få se, känna och klämma på oss och vår nya skiva. Men Publik är för litet för att vi ska få plats där med oss själva och våra instrument samtidigt, så det blir ingen spelning den här gången. Men det kommer spelningar senare i sommar, så håll utkik!

Hur känns det då? Det var ju ändå ett tag sen ni släppte Dansa Blodet, känns det pirrigt?
– Det känns så sjukt kul! Vi har verkligen jobbat så himla mycket och länge med den här skivan. Jag tänker att man skriver låtar för att man liksom vill få ut dom ur sitt huvud, för att ge plats åt nya melodier och texter. Alla dom här låtarna har flyttat hemifrån nu, det känns stort. Det är alltid spännande att se var dom hamnar också, troligtvis i nån andrahandslägenhet i en avlägsen förort.

Avslutningsvis, har du något du skulle vilja säga till vem som helst, nu när du ändå kan?
– Jag vill nog bara att alla ska lyssna på skivan. Jag är väldigt stolt över den. Sen vill jag påminna min kompis ”Hemmapojken” om att han är skyldig mig 250 spänn.

Moa Händén