Duon Dolce som består av Anna Levander och Leopold Nilsson spelar melankolisk pop med vis och folkmusikinfluenser. De har nyligen släppt nytt album och på lördag spelar de på Folk. Nu ger de oss också Helgens Spotifylista.
Ni har spelat under namnet Dolce i drygt sex år nu (med ett litet break). Hur har den tiden varit?
– Omtumlande! Det är ju ganska många och viktiga år i ett liv, och Dolce har i sina bästa stunder varit ett sätt att få sätta ord på det. Det är både lärorikt och tärande att spela i band. Att vara vänner men även bandmedlemmar kan skapa en del friktion mellan varven. Men, det fina vi fått uppleva genom Dolce har vägt upp det dåliga.
Vad hör man när man lyssnar på er musik?
– Melankolisk drömmig pop med influenser från svensk visa och folk. När vi spelar live gillar vi att det låter lite råare än på skivan. En ny upplevelse!
Berätta om ert samarbete, hur jobbar ni ihop?
– Det börjar ofta med en melodi eller textrad som vi visar upp för varandra. Eller kanske en ackordföljd. Om den andra tycker det är bra så kanske den hittar något som passar till och skickar tillbaka, sen sätter vi oss gärna vid ett piano och testar olika nya element tills det känns som en låt. Anna är oftast mer experimentell och tar ut svängarna med andra taktarter och lite okonventionell låtuppbyggnad medan Leopold skriver lite mer traditionellt och i visform.
Ni avslutade Dolce ett tag, men hittade tillbaka till varandra. Berätta om den processen?
– Vi hade jobbat väldigt hårt med Dolce sen vi började, vi sa ja till allt vi blev erbjudna utan att ta hänsyn till hur vi mådde. Det ledde till att vi tappade bort njutningen i att göra musik med varandra, och blev mest arga och ledsna av hela projektet. Vi bestämde oss till slut för att lägga ner vilket var väldigt smärtsamt och sorgligt. Men, när det väl hade sjunkit in att vi inte var tvungna att ses eller harva på hela tiden kunde vi andas igen. Efter en stund kändes det kul igen att få skicka över en liten melodislinga till varandra eller bara träffas och umgås som vänner igen. I efterhand verkar det som att det var nödvändigt att ge upp för att hitta nya sätt att se på saker.
Berätta om det nya albumet Ur Aska?
– När vi väl började skriva musik igen upptäckte vi att känslan vi hade kring att Dolce återuppstått också var ett återkommande tema i flera låtar. Hela albumet kretsar kring det fenomenet, att död och återuppståndelse måste vara en del av kretsloppet trots att man oftast krampaktigt vill hålla kvar vid det gamla för att det gör en trygg. Musikaliskt är den lite mörkare och mer mystisk än den förra skivan, det är lite mer elektroniska inslag som trummaskin och synth.
På lördag den 29/3 spelar ni på Folkteatern, hur känns det?
– Väldigt fint! Vi spelade där första gången som del av Stay out west 2015. Nu när en av oss bor här i stan känns det väldigt speciellt att få göra det på hemmaplan. Man hamnar ju ofta på Folk klockan 02 när Andra lång stänger ner, så det känns väldigt tryggt och hemma.
Hur hoppas ni att kvällen blir?
– Vi kommer spela massa nya låtar så vi hoppas att folk tycker om dom, när vi spelade i Stockholm förra helgen så hade vissa redan lärt sig och sjöng med i de nya låtarna vilket ju var otroligt kul. Vi kommer göra en lite mer avskalad spelning med några inbjudna gästmusiker så det kommer bli väldigt finstämt tror vi. Tror också det är nån typ av svartklubb senare på natten som det kanske vore kul att gå på?
Hur ser resten av 2020 ut för er?
– Vi kommer göra lite fler spelningar i vår och sommar, sen skriver vi nästan alltid på nya grejer. Ur Aska har vi jobbat och släppt tillsammans med våra vänner i Umeå på skivbolaget Norr Arts. Vi har lärt oss hur processen går till och blivit peppade på att ta ännu mer kontroll över nästa album. Vi har båda lite andra projekt inom musik och film också så det känns som det kan bli ett roligt år!
Berätta om Spotifylistan, hur har ni tänkt?
– Vi har valt de låtar vi lyssnar på mest just nu och en del av det som inspirerat nya skivan, både gammalt och nytt!