The Exorcist GBG är ett ganska hemligt band, men det som sägs vara säkert är att medlemmarna har kopplingar till det mystiska Uran GBG-kollektivet. Bandet består (såg vi i en annan intervju de gjorde) av Vesslan, Tentakel och Osynlige Mann och snart spelar de på Viva Sounds avslutningsfest tillsammans med Pale Honey.
Vi tog givetvis chansen att ställa några frågor till den hemlighetsfulla trion.
Om ni hade debuterat 2013 och samarbetat med Nile Rodgers hade ni troligtvis varit lika stora som Daft Punk nu. Kommentar på detta?
– Det stämmer nog att vi borde ha skivdebuterat 2013 egentligen. Men huvudsaken är att göra musik som tilltalar oss. Vi villle skapa nåt som vi gillar att lyssna på. Vi väntar istället på att Daft Punk kommer att bli såpass okända att vi ändå blir större. Vi satsar med på konsekvens och en ständigt ökande lägstanivå. Det finns inte heller någon tanke på att förnya oss etcetera, eller hänga med samtida trender, vi ägnar oss mer åt att hitta mer av oss själva och se vart det barkar. Det är kanske runt den femte plattan vi odlar mer skägg och blir experimentella, får drogpsykoser, divalater, isolerar oss etcetera. Men först måste vi spela in vår tredje platta och den måste såklart bli bra för den tredje skivan är alltid bland de bästa av bättre band. Den fjärde behöver inte vara så bra, så det kanske är bäst att släppa den först.
Er senaste och andra skiva, II, är görbra i alla fall. Men jag kan tänka mig att ni är ett annat djur live. Är det live och i grupp man ska uppleva er?
– Ja det är naturligtvis en helt annan slags energi live, studio och live är två helt olika saker. Live är alltid spännande eftersom vi inte brukar bestämma så mycket innan vi går på utan det blir lite på känn och så får vi se om vi lyckas ta oss igenom ett gig utan att något går sönder. Det handlar om att försöka suga in energi från publiken och sen skicka tillbaka den igen, men med 20 000 watt. Vi är helt i publikens händer. Det enda vi vet är att ingenting går att planera. Vi är alltid totalt i nuet. Mer instinkt än repetition. Vi tröttnar alltid på samma saker samtidigt så det brukar bli bra även om man inte ens själv vet vad man gör. Det är svårt att förklara. Vi har haft allt från psykoser och religiösa uppenbarelser till orgasmer i publiken. En tjej skrev och tackade oss för det epileptiska anfallet hon fick, bara en sån sak. Det renderar evig gästlista.
”Syrad krautrock”, ”rymdkraut”, ”funkig dödslounge”, ”krautdisco”, kärt barn har många namn… hur skulle ni beskriva det ni skapar?
– Psykedelisk skräckdisco kan man också kalla det.
Kan ni berätta lite om vad ni influeras av? (förutom Abba då såklart)
– Vi influeras förutom ABBA av Kraftwerk, Giorgio Moroder och Black Sabbath. Att droppa en massa obskyra smala band visar kanske mer på att man är ganska ointressanta själva som band, ett slags ”guilt by association” för att skapa en pseudoram åt sitt eget band i skapandeprocessen. ”Vi lyssnar på blablabla och är därmed lika bra som blablabla.” Vi är både bättre och sämre än Kraftwerk, sämre på att vara dom men bättre än dom på att vara oss. Om man vill utvecklas som band måste man skapa egna meriter och måttstockar.
Lyssna på The Exorcist GBG här.
