Mellan den 3 och 11 september slår Hotell Adyton upp tältdukarna på Ringön. Men det är inte vilket tälthotell som helst utan en mobil konstscen som blandar arkitektur, konst, modern dans, parfym, mat, design, mode och poesi. Djungeltrumman pratade med en av arrangörerna för att försöka förstå hur detta ska gå till.

Hej! Vad är egentligen Hotell Adyton?
– Det korta svaret är att det är en ambulerande konstscen som drivs av Receptionen. Hotellet består av en tältbaserad, mobil struktur som är formad som en sjöborre. Här finns det plats för övernattning och ett konstprogram på dagtid med en mängd olika inbjudna konstnärer och designers. Övernattningen är separerad från den dagliga verksamheten, det är en upplevelse för sig själv. Om jag ska säga något om vad det handlar om så är det lite det där att konstens institutioner har blivit just institutioner där man inte producerar konst längre utan man konsumerar konst. Här vill vi skapa en miljö där deltagarna bjuds in att delta i produktionen. Det är väldigt deltagarbaserat och fokuserat på att vem som helst ska kunna vara med och att man skapar ett utrymme där människor från helt skilda bakgrunder och med skilda möjligheter att konsumera konst kan mötas. Allt är konstruerat kring omsorgen av det gemensamma. Vi måste skapa situationer och platser idag där vi möts i våra olikheter och kan hantera olikheterna.

Spännande! Men vem är du och vad är din roll i detta?
– Jag heter Henrik Sputnes och är konstcurator. Men jag jobbar inte bara med konst utan också med design, scenkonst, mode och struktur, mycket i relation till offentliga miljöer. Jag gör det här projektet tillsammans med en arkitekt som heter Pierre Mosser och tillsammans kallar vi oss Receptionen.

Ni säger att alla oavsett tidigare erfarenhet av konst är välkomna. Men vad kan man egentligen förvänta sig som deltagare?
– Man kan förvänta sig någonting som innebär att man kommer behöva vara med på något sätt. Det är ett workshoporienterat format. Inget är som en föreställning utan allt kretsa kring deltagare. Övernattningsdelen handlar mycket om kontemplation. Två kockar kommer göra mat och det kommer finnas en signaturparfym på plats hela tiden. Textilstrukturerna inne i rummen där man övernattar är också ett interiörverk i sig.

”Vi vill ta konsten dit den inte redan är representerad och engagerar medborgarna i processen”

Kan du ge några exempel på vad som står på programmet?
– Ja, den tredje september börjar vi med något som heter Program för medarbetaromsorg som arrangeras av Firman. Det de gör är att de uppför temporära kontor. Som publik kommer man komma till ett kontor och delta i övningar under tystnad och bli en del av den arbetsgruppen som Firman består av. Det hela kretsar kring arbetets estetik och miljöerna som de bygger upp påminner väldigt mycket om advokatbyråer och den typen av miljöer.

Hotell Adyton är alltså byggt för att vara en mobil konstscen, har ni några planer på var den kommer dyka upp nästa gång?
– Nej, vi kommer göra den här grejen först och utvärdera och titta på andra möjligheter senare. Men man kan tänka sig landsbygden, förorter, platser där konsten inte är så närvarande. Det är det som är grejen, vi vill ta konsten dit den inte redan är representerad och engagerar medborgarna i processen.

”Ringön är en spännande plats, en småskalig industrimiljö”

Det känns som ett ganska nytt koncept, ett helt nytt sätt att uppleva konst på. Hur kom ni på det?
– Egentligen kom det från formatet, vi ville göra en mobil akitektonisk struktur och vi visste att det skulle vara någon form av övernattning. Utifrån det har det växt fram till det som är Hotell Adyton nu. Men strukturen vi bygger nu skulle lika gärna kunna användas till andra koncept och format. Vi kommer antagligen också bygga ut och göra nya strukturer, möjligtvis cykelbaserade. Vi är intresserade av det nomadiska, att snabbt kunna förflytta sig.

Hur kommer det sig att ni valt just Göteborg och Ringön?
– Ringön är en spännande plats, en småskalig industrimiljö. Det håller på att hända saker här och vi tycker det är kul att vara på plats tidigt i den processen. Sedan var det så att vi i första hand inte ville vara inne i stan utan ville vara på andra sidan stan, på andra sidan bron. Vi försöker vara lite i periferin.