På fredag släpper sexmanna-bandet Huset sin fjärde EP. Vi har snackat med sångaren och frontfiguren Johan Hammerlid om det något vuxnare soundet, politik och självklart EP:n Från igår.

Det är hela tre år sedan ni släppte trilogin av EP:s som tog göteborgarna med storm, vad har egentligen hänt sedan dess?
– Oj, massvis! Framförallt har vi spelat massa på festivaler och klubbar. Från hösten 2015 har vi dock tagit färre gig och mest fokuserat på studion.  Att vi spelat mycket har medfört bra grejer men också gjort att det varit svårt att landa i skapandet.

Nu släpper ni ytterligare en EP till samlingen, berätta lite om den!
– EP:n består av sex låtar och är verkligen en brytpunkt mellan två perioder. Vi är inte längre det nya bandet som helt tanklöst flippar runt. Vi har inte tagit bort något av ursprunget men helt klart adderat en välbehövd utveckling. Musikaliskt är texterna mycket mer personliga och nu i efterhand rätt deppiga, haha. Produktionerna är fortfarande rätt maxade fast med lite mer kontroll och eftertanke.

Det känns som ert sound har mognat lite, skulle ni säga att Huset har blivit äldre?
– Definitivt. Vi har länge försökt översätta live-grejen på mp3 men det har visat sig vara svårt, dyrt och dåligt. Eric, Manx och Rasmus har inte bara utvecklats som producenter utan tagit det till nästa nivå om jag får säga mitt. Det är kul att andra verkar dela den uppfattningen, både andra producenter, artister och publik.

Olikt från många andra svenska hiphop-akter känns ni inte så politiska av er, är det ett genomtänkt val eller har det bara blivit så från er sida?
– Jag personligen tycker det ofta blir så förenklat när rappare ska preacha om politik. Det finns folk som är väl insatta i ekonomiska system, resursfördelning och normproblematik. Jag är inte det och utan att sänka mina boys kan jag säga detsamma om dem. Det betyder inte att vi inte tar ställning till saker, men Huset har inte varit kanalen för det, än iallafall.

”Jag är en stressad sexbarns-pappa som hade mått bäst av
ett år i naturen”

Ni har gått från åtta till sex medlemmar, dock är det fortfarande ett antal viljor som ska fram. Bråkar ni aldrig?
– Vanlig fråga haha. Ibland tjafsar vi och är osams men det sker faktiskt ganska sällan. Det kan ha varit för att någon skämt ut sig under stark påverkan efter gig, att nån klantat sig och planerat bort ett datum eller att replokalshetsen gått för långt. Jag tror att vi lärt oss hantera problem rätt bra och tycker mycket om varandra.

Vad för olika roller har ni i bandet, vem är till exempel föräldern som kollar så allt är med och vem är tonåringen som är lat?
– Haha, så kul att du frågar för jag tilltalas pappa av en eller flera störda kollegor. Rasmus packar alltid bussen när vi ska ut och spela, det vet alla. Jens bestämmer sig vad han ska spela veckan innan gig. Jag är en stressad sexbarns-pappa som hade mått bäst av ett år i naturen.

Kvällen innan ni släpper EP:n har ni releasefest på Pustervik, vad kan vi som publik förvänta oss av kvällen?
– Sex mentalt nedbrutna unga män som gjort ett sista tappert försök att skapa något med dignitet. Skämt åsido, va fan man kan vänta sig samma galna cirkus som vanlig fast med massa nya låtar. Samt lite oannonserade händelser …

Sist men inte minst, om ni fick ta detta tillfället att tacka några speciella personer, vilka skulle det då vara och varför?
– Andreas Skarpvold vår manager som varit med oss sedan start och fortfarande sliter som att svälten var runt hörnet. Vårt team på Linc/Sony Music. Daniel Kadawatha som CO-producerat och mixat EP:n. Sist men inte minst alla följare och vänner aka familjen.