I skrivande stund ligger Creepypodden på nionde plats på iTunes topplista. Det är en podcast om spökhistorier, kort och gott. Mannen bakom podden är journalisten Jack Werner, som gjorde sig ett namn genom Metros satsning Viralgranskaren. Steget därifrån till spökhistorier är inte så stort som man kanske kan tro.
– Viralgranskaren handlar en hel del om mitt intresse för vandringssägner, historier vi berättar på internet och varför vi berättar dem. Alltså historier om sånt vi är rädda för, sånt vi inte tycker oss förstå och sånt som vi försöker förhålla oss till. När jag jobbade med det här kom jag att tänka på att spökhistorierna jag läst när jag var liten var just vandringssägner. De spökhistorier som finns överallt på internet är samma sorts berättelser och sprids av samma skäl som Bengt af Klintbergs historier.
Efter denna insikt bestämde sig Jack Werner att skriva en bok som fick namnet Creepypasta där han samlade internets bästa spökhistorier. Boken blev även en podd och här sitter vi nu. Bengt af Klintberg är förresten gubben som är expert på svenska vandringssägner, har skrivit boken Råttan i pizzan och fått flera generationer att fascineras av de gamla sägnerna. Men varför tycker vi så mycket om spökhistorier egentligen?
– Det enkla svaret är att vi alltid tyckt om spökhistorier. Det blir en lek med känslor, vi förhåller oss till saker och ting vi inte förstår. Det handlar väldigt mycket om att klara av att leva tillsammans med sin omvärld. Då blir det väldigt skönt att ha en historia som kan lajva den värsta spökhistorien man kan tänka sig, säger Jack Werner och fortsätter:
– Skräck är en underhållningsform. Vi är ju känslojunkies och skräck är en väldigt konkret och intensiv känsla som upptar hela kroppen.
”Du har liksom berättarens röst bokstavligt talat i ditt huvud”
Enligt Jack Werner är skräck en allomfattande upplevelse som är lika attraktiv idag som den var förr. Nu har vi också hittat ett nytt sätt att uppleva den krypande känslan: lyssna på podcasts.
– Podcasts är ett ganska intimt medium, man får en känsla av någonting informellt, privat och nästan personligt. I det formatet fungerar Creepypodden bra för att den är så himla nära dig, du har liksom berättarens röst bokstavligt talat i ditt huvud.
Närheten kan verka skrämmande nog när man ska lyssna på spökhistorier. Men för vissa räcker inte ens det, många väljer att lyssna på Creepypodden i sängen innan de ska sova.
– Människor tycker väl att det är mysrysigt. Det kanske är deras sätt att skapa den där känslan av att det regnar och åskar utomhus men man ligger i sängen med en kopp te och har det väldigt mysigt i kontrast till det där läskiga. Genom att lyssna på podden bygger man en kontrast och gör sin läggdagstid mycket mysigare. Men det är bara en gissning, det är helt upp till var och en när de ska lyssna på podden!
Alla är vi olika känsliga för skräck och uppskattar, och framförallt har svårt för, olika saker. Innehållet i Creepypodden påverkas mycket av Jack Werners egen smak kring spökhistorier.
– Jag tycker ganska illa om splatter och jobbar mer med att det ska vara krypande. En av de läskigaste historierna tycker jag är Grottutforskaren Ted. Den är snyggt uppbyggd och låter en komma nära men ändå inte för nära själva hotet. Det är viktigt i en spökhistoria att man inte kryper in och blir för intim, man vill inte se själva varelsen i underkläderna. Man vill ha den där känslan att det här är någonting jag inte förstår.
Tror du själv på övernaturliga saker?
– För det första, allt som är med i Creepypodden är naturligtvis sant. Det är regeln. Jag hade varit dålig på att jobba med spökhistorier om det inte var regeln. Men jag kan inte med gott samvete säga att ja, det finns någonting eller nej, det finns inte någonting, för jag har själv inte sett någonting. Och jag tycket att det är ganska mysigt att inte vara 100 procent säker.
