Idag den 8 juli släpper Jättedam den nya singeln Aprikos. Ett band som beskrivits som det självklara namnet på den samtida svenska progg- och psykhimlen. Djungeltrumman har snackat med gänget om skapandeprocessen och en slitig period som slutade i avhopp och ett besök på akuten.
Den 8 juli släpper ni singeln Aprikos, hur känns det?
– Vi fick precis tillbaka mastern på Aprikos så nu får man bara gilla läget. Det är ganska förlösande att acceptera att det inte längre finns något man kan vrida och vända på. Men det är också lite obehagligt. Vi håller alltid på att spela in på olika sätt i olika miljöer och med olika människor, vilket gör att resultatet skiljer sig väldigt mycket åt. Så vi kan inte riktigt luta oss mot vetskapen om att vissa tidigare släpp har gått hem. Men fan, det ska bli kul. Vi är stolta över vad vi har åstadkommit.
Berätta om hur låten kom till.
– Första versionen kom till redan 2019 i Krokslätts Fabriker där vi hade våran dåvarande replokal. Vi var där ständigt och letade nya sätt att göra låtar på. Sedan började vi ett ganska stort projekt som skulle ta två år att ta sig igenom, och Aprikos lyckades inte riktigt hitta sin plats där. Så vi återupplivade den nu till det här albumet.
Hur skulle ni beskriva Aprikos med egna ord? Soundet och vad den handlar om.
– Att leta efter de sämsta sidorna av kärlek, att inte göra Dalai lama besviken, aprikoser och varför det ibland är viktigast att vara bäst. Typ. Soundet är nog mest drabbat av omständigheterna bara. Vi hade inte en tanke på att soundet skulle vara si eller så, vi körde nog mest på feeling bara.
Låten skulle egentligen vara med på er fjärde skiva, hur kommer det sig att den släpps nu?
– Ja, alltså den skivan som släpps nu är egentligen våran fjärde. Men det blir vårt tredje släpp, den tredje skivan släpptes aldrig. Men om vi har tur så kanske den tredje skivan blir vårat fjärde släpp. Haha!
Foto: Astrid Lagerstedt
Vad har ni haft för er sedan er senaste singel, Kräftan, släpptes 2019?
– När vi började spela ihop så brukade vi ofta bara stå och spela i timmar i sträck utan att egentligen prata med varandra. Musiken liksom bara flöt igenom det ena tillståndet till
det andra. Sedan brukade vi gå hem och lyssna igenom allt och inte förens då prata om vad vi hade upplevt. Vi har nog alltid velat göra en skiva som skulle ha den idén som grund, men vi har aldrig kommit fram till hur vi ska gå tillväga. Efter att vi hade släppt Eftersom ingen frågade och sedan Kräftan 2019 så började vi direkt jobba med albumet som skulle simulera den här upplevelsen.
– Mattias spelade då in hela skivan på trummor och sedan skulle vi en och en lägga på våra instrument efteråt. Vilket var nytt för oss då vi hittills spelat in allt live tillsammans. Sedan kom pandemin såklart, vilket gjorde att vi inte kände någon press på att slutföra projektet så hastigt. Så vi tänkte att vi testar precis allt! Och det gjorde vi sedan i typ 14 månader framåt. Vi jobbade med skivan ganska maniskt dagarna i ända, gjorde nya versioner var och varannan vecka. Någonstans på vägen så började allt falla isär lite. Vi började ha fler konflikter än vanligt. Pressen kändes enorm, en hoppade av bandet, ett besök på akutmottagningen och när allt kändes som tyngst så gick också hårddisken sönder och en stor del av arbetet försvann. Nu i efterhand kan man se att allt bara gick utför här. Vi började överarbeta precis allt vilket gjorde att all charm försvann helt. Vi tog in extern hjälp för att laga skivan men det var försent då så slutresultatet kändes bara helt fel att släppa. Man kan se att vi är helt utbrända på de livestreams som vi gjorde under den här perioden.
– Vad vi behövde göra för att återhämta oss var att gå åt precis andra hållet. Försöka skriva låtar som är väldigt enkla i sitt format, mer åt pop-formatet. Vi signade med Kapish Records som drivs av Joar och Ebba Sylvan, åkte ner till Tambourine Studios och började om med helt nya låtar. Och här är vi nu. Kanske kommer den där helvetesskivan nå dagens ljus en vacker dag, men det är högst oklart när och om.
Hur sommaren ut?
– Släppa fyra singlar, och en skiva i september. Annars ganska lite inplanerat.
Vad kan vi förvänta oss från er härnäst?
– Det undrar vi med. Framförallt ska vi bara få ut allt vi jobbat med så att vi kan gå vidare.
Sist men inte minst, hur ska ni fira singelsläppet?
– Smälla av ett par partypoppers och blåsa gulblåa serpentiner. Plus en ordentlig snefylla.
