Han är kanske inte obekant ansikte, Jonathan Bengtsson. Länge har han skrivit för Djungeltrumman och det senaste halvåret har det framför allt handlat om nutidsspaningar. Men nu är det dags för en ny roll – klubbredaktör!

Hej Jonathan! Vem är du, egentligen?
– Jag är en inflyttad smålänning som av någon anledning har utbildat mig till journalist, trots att branschen är ett hån. Det som sammanför dagens unga journalister är inte lusten att upptäcka, eller behovet av att få uttrycka sig: det är självdestruktivitet. Annars gillar jag snabb, okomplicerad underhållning. Socker, pop, när folk snubblar. Jag tillhör också den människotyp som ständigt tappar bort mobilen ute, men som på något mirakulöst vis alltid hittar den igen.

Första vecka  på nya jobbet. Hur känns det?
– Folk är väldigt rena här, något som gör mig obekväm. Annars känns det lugnt.

Vilken tur! Men, vad är bäst och sämst med klubbarna i Göteborg?
– Bäst är väl att Göteborg inte i samma utsträckning lider under bilden som ”Sveriges popstad” längre. Popmusiken härifrån är inte ens särskit tilltalande idag. Det känns som att stadens klubbarrangörer, många fler än tidigare, verkligen tar alla musikgenrer på långt större allvar. Man kan typ gå ut och – det här kommer låta som om jag drar runt med läsglasögon och anteckningsblock när jag är ute – lära sig om musik.

Sen stämmer ändå bilden av Göteborg som en nöjesstad skonad från fåfänga. Jag undviker gärna Malmös arroganta hippie-stämning och Stockholms prålighet: Göteborg erbjuder ett gött mellanting. Sämst, tillsammans med parodiska uppblåsta ordningsvakter, är merparten av Andra Lång. 

”En del av mig saknar också en danskultur som tror på något mer än MDMA och Adidaskepsar”

Finns det något du skulle vilja ändra på?
– Säga vad man vill om svartfester, men det har nog aldrig varit svårare att få tag i lokaler än vad det är just nu. Och att beviljas tillstånd att få arrangera fester. Allt sånt här går i cykler, jag vet, men ytan krymper. En del av mig saknar också en danskultur som tror på något mer än MDMA och Adidaskepsar. MDMA OCH arbetsrätt. Kom igen.

När du inte jobbar, vart kommer vi hitta dig?
– Jag är jävligt osentimental när det gäller ställen här, trots att jag är en extremt sentimental människa annars. Jag har alltid haft en svag punkt för Folk. Och eftersom mina vänner har en svag punkt för Tullen vid Majorna så är jag också tvungen att ha en svag punkt för Tullen vid Majorna.

Nu är ju sommaren (typ) slut. Vad ska vi nu hitta på, när vi måste hålla oss inne igen?
– Herregud, hade Göteborgs uteliv definierats av stadens uteserveringar hade vi alla varit förlorade. Hösten är ändå tiden när alla klubbar börjar anstränga sig på riktigt. Plötsligt måste man avleda besökarna från det faktum att Göteborg ser ut som en gammal rökare. Jag föreslår att vi fortsätter dansa.