I april spanar Jonathan Bengtsson sig till en rad nya insikter om samhället vi lever i. Som hur han aldrig tänker på Kapten Röd längre, eller att Göteborg är perfekt för den som vill vara tonåring till 40.
Ung och gammal
Det är på något vis talande att denna stad rymmer plats för två ikoner som är så nationellt usla, verkligen professionellt vedervärdiga, på att växa upp: Henrik Berggren och Hästpojkens Martin Elisson. Intressant nog hyser Gbg också tusentals musikmän som – om vi använder reaktionerna på Henkes nya låt som vetenskaplig utgångspunkt – har exakt lika svårt att fly sina ungdomsår. Göteborg erbjuder sedan Schillerska-generationen med BD och Bad Cash verkligen unika möjligheter till avancerat självbedrägeri. Här kan du mentalt leva som om du vore 17 tills du är över 40. Gömma dig under en back med popsjuor på Dirty Records och dö där. Skönt.
”Jag tänker hur som helst aldrig på Kapten Röd längre”
Kaptenen
Länge befarade man att killar i Majorna var Göteborgs främsta hiphop/reggae-representanter. Man vågade nästan inte tänka det. Sa det definitivt inte högt. Men man antog att Kapten Röd, mannen som är lika mån om att framstå som rasifierad som Alice Teodorescu är om att profilera sig som Svarta Madame, kanske var vad vi hade. Den förgrundsfigur vi förtjänade.
Man bet i hushållsrullen av ångest ibland när man satt i köket och huvudet drev tillbaka till då Kaptenen kom in och rappade på Ullevi. Kände hur pappret gav efter i munnen. Och så de senaste åren har hiphop-scenen här blommat ut som en mallig körsbärsbuske (troligare alternativ: jag har fyllt min kunskapslucka). Jag tänker hur som helst aldrig på Kapten Röd längre.
Akta dig!
Akta dig för Angered, säger många. Här drar IS-pirater runt i bar underkropp och slår ner poliser med brinnande spikklubbor. Här är det offentliga rummet nedlusat av graffitimotiv där Ayatollah Khomeini kn*llar folkhemsfadern Per Albin Hansson i munnen. Här är affärsverksamheten övertagen av maffian samt ett gäng intelligenta – men elaka! – schimpanser och det enda de säljer är piss. Du får bokstavligt talat inte tag i något annat än piss på burk i Angered. Akta dig!
Jag varit i Angered en hel del den senaste tiden och en återkommande insikt når mig varje gång: mellan de vrålande tidningsrubrikerna råder alltid vardag. I en informationskultur där saker måste ta en extrem skepnad för att över huvud taget kunna beröra oss glömmer man det. Att merparten av människorna som bor här bara kokar spaghetti och överlever, tvättar av ansiktsfärgen på sin unge när de hämtat dem på dagis och svär tyst när det inte riktigt ger med sig.
Månadens hiss
Anna Book dansade varken på borden eller strippade på schlagerfestivalens efterfest detta året, till skillnad från i fjol, vilket måste betyda att hon sparar rutinen till Eurovision? Längtar!
Månadens diss
Varför är det OK att sitta på en bänk och kasta bröd till fåglar, men inte OK att sitta på en bänk och kasta baguetter (tunga) på människor? Tänk på det. Nu när våren kommer, och Slottsskogen snart förvandlats till en enda stor blinksmiley, menar jag att detta är någonting ni ska tänka på.
Texten publicerades ursprungligen i Djungeltrumman #38
