Ännu en gång har Jonathan Bengtsson tagit sig an frågan vartåt vår samtid barkar. Han funderar kring ekonomisk ojämlikhet, undrar varför någon människa kan längta efter våren, dissar rösträtt för 16-åringar och hyllar sig själv.
NMR
Nazisterna i Nordiska motståndsrörelsen höll nån form av manifestation på Järntorget häromveckan. När man ser dessa män, alla med en förhärskande ”har precis installerat en tredje mikrovågsugn i min källarlägenhet under mina föräldrar, så kom hit om du vill ha Billys. Du vill inte?”-aura, är det naturligtvis en del man undrar.
1. Ni ska alltså representera frontlinjen för den suveräna rasen? Ni?
2. Hur kan era medlemmar klä sig så landsförvisande fult trots att dresscode är helsvart? Som om någon slängt upp en trollkarls garderob på en grupp träd.
3. Är ett ingångskrav i NMR att man inte under några omständigheter får sluta amma?
4. Ok, ni är i grunden olyckliga för att era liv ligger oförlösta som ett gäng secondhandplagg i en övergiven lagerlokal. Vet ni vad alla vi andra gör när vi mår så? Vi äter en kastrull med makaroner och smör, vi duschar i 50 minuter, vi diktar upp små scenarion där vår chef blir jagad av en flock gibbon-apor (hahaha!) eller snubblar olyckligt inne på ett sågverk (hahaha!). Att sadla om till tempelriddare är inget alternativ.
”Rikedom gör dig till en estetisk idiot”
Estetiska idioter
Det talas ofta om ”den ekonomiska ojämlikheten” som vår tids ödesfråga. Om att demongapet mellan rika och fattiga oupphörligen växer, och att en förändring måste till. Men har alla ni visionära kamrater ens för ett ögonblick – för ett jävla ögonblick – begrundat de potentiella konsekvenserna av en jämnare kapitalfördelning? Jag har rika vänner. Jag vet hur de beter sig: åker till Budapest fem år efter alla andra och utnämner staden till ”Europas inneställe!” Lägger upp nåt foto på Instagram från nyår döpt till ”Här gick det ‘Vildt’ till!” – och så bara sitter de där, gör absolut ingenting på bilden, ser bara ut som om nån precis vädrat åsikten ”jag tycker inte det är ok att fuska på högskoleprovet”. Rikedom gör dig till en estetisk idiot.
Demokratisk förfulning
Varför är ni så ivriga efter våren? Finns här ingen förutom jag som faktiskt uppskattar vintern, denna utmärkta anledning till att inte träffa någon på ett halvår? ”Kom till Johanneberg!” ”Dra åt helvete!” Vintern: när man kan sluta träna i tio månader! Vintern: när alla, inte bara somliga, har likadan hy som gubbarna på Påskön och samma hår som Elisabeth Höglund. Vintern: förfulning spridd jämlikt över hela populationen.
Månadens diss
Demokratiutredningen kom för ett tag sedan med ett förslag som fortfarande fyller mig med skräck och avsky: rösträtt för 16-åringar. Personligen ser jag gärna en reform som omyndigförklarar människor upp till de är tjugo år gamla. Tills dess kan alla GBGs ungdomar gott leva ihop i baracker ute i Partille, helt avskärmade från ”memes” och Pustervik (tänker mig att man får en hand avhuggen om man ertappas online?). Så lassar nån vaktmästare in lite vaniljbullar och några böcker med Toni Morrison ibland! Pang! Så har de för resten av veckan.
”Jag vill hylla: ”me!”. Låter jag som om jag har fläcktyfus?”
Månadens hiss
Jag vill hylla Mig denna månaden. Som med hårt slit och fighting spirit framhärdar i denna livets djungel utan hjälp från någon annan. Jag vill hylla: ”me!”. Låter jag som om jag har fläcktyfus? Förlåt, jag testar bara livsåskådningarnas motsvarighet till nedmalet noshörningshorn: liberalism. Noll moraliskt ansvar. Som en ansiktsmask för klassångesten. Denna månad hyllar jag mig!
Texten publicerades ursprungligen i Djungeltrumman #37