Jonathan Östlund bestämmer nu, i alla fall på Yaki-Da. Följ med när Djungeltrumman möter parfymnörden och bossa nova-älskaren som är Yaki-Da:s nya nöjeschef. 

Jonathan Östlund slår sig ned vid ett bord på Magasinets uteservering, det är en av vårens första riktigt varma dagar och likt de flesta i nattklubbsbranschen har han sina solglasögon redo. Hans resa in i nattklubbslivet började på Park Lane redan när han var 19 år, då han började i garderoben, för att sedan arbeta med evenemang, 2019 fick han rollen som nattklubbschef. 
– Det var mycket pandemigrejer som gjorde att man blev lite trött på det. Men det är Park Lane som jag har att tacka för allt. Men så frågade Alexander Lundberg mig om jag ville köra Yaki-Da och så tog vi några möten och så kändes det väldigt bra, det är så kul. Det är så högt i tak, man kan göra så mycket.

Jonathan berättar att hans första tid på Yaki-Da har varit fylld med nya intryck och hög stimulans men att han samtidigt trivs väldigt bra. 
– Jag tror egentligen att Yaki-Da är för coolt för Sverige och jag inser det ju mer jag är där – att det är så jävla mångsidigt. Min favoritsyssla är att gå upp i restaurangen klockan tre på natten, när man har varit där i sju timmar, sätta sig med en person, beställa rödvin och wontons och inte ens prata med varandra utan bara sitta där och lyssna på disco, det är otroligt! 

Vad har du för planer för Yaki-Da framöver?
– Jag vill såklart göra Yaki till det bästa det kan bli men jag vill inte förändra Yaki så mycket, jag vill ta med mig det jag har lärt mig. I grund och botten vill jag göra det så bra som möjligt, jag vill att Yaki-Da ska vinna priser. Det är ett otroligt högt i tak på Yaki-Da, det är ett sådant mångfald i huset, man kan verkligen göra allt. Sen vill jag jobba mer med konst på Yaki-Da, jag vill jobba med konstutställningar i alla möjliga former, inte bara tavlor, utan mänskliga utställningar, lite mer avantgarde, det kan vara film, parfym – all sorts skapande. Eftersom det är ett sådant stort hus så vill jag att gästerna ska kunna komma dit och känna fan vad häftigt. Konsten ska inte vara sluten, den ska vara öppen och kommunikativ.

– Min målbild är att jag ska kunna sitta med min mamma i restaurangen klockan två och lyssna på livejazz utan att hon blir stött. Förstår du vad jag menar? Det kan man inte göra på många ställen egentligen. Men också att någon tysk Berghain-dj kör ett liveset i det blå rummet utan att det är några konstigheter. Yaki är ett ställe där det är väldigt väldigt mycket utan att det krockar på ett snyggt sätt. 

Finns det något insider-tips till hur man bäst festar på Yaki? 
– AW:n på fredagar är given, det är gratis pizza, sköna priser och gungig, fyllig musik – det kan inte bli bättre. Sen går man antingen till våning två, dansar och skriker ballader tills man tappat rösten eller till kaffebaren och dricker kaffedrinkar. Superviktigt. Espresso Martini. Nu kör vi lite gungig elektroniskt där, typ disco och minimal house, supermysigt. Då unnar man sig och minglar lite och sedan är det middag och liveband uppe i restaurangen.

Vad ska man beställa från menyn? 
– Det är springrolls och wontons – kycklingwontons. Jag tror att jag är där och äter springrolls och wontons varje dag, jag tror vi backar på min anställning bara på grund av maten, men det är lite för gott. Även om jag inte hade varit på Yaki under kvällen så hade jag gått dit och käkat ändå istället för att gå till valfri kebaberia.

Musik och parfym är Jonathans två stora intressen, han berättar att han just nu befinner sig i en rock-fas där han dammat av gamla klassiker som Led Zeppelin, ett av hans pappas personliga favoritband, men även gamla Tame Impala anno 2008. Samtidigt brinner han för disco och bossa nova, något som kanske kommer leta sig in i Yaki-Da:s högtalarsystem framöver.  
– Jag tycker genuint att disco är en ultimat musikgenre, så det hade varit kul att få lite mer av en disocimplementering. Annars är indierock och indiepop alltid otroligt, bossanova är också en stor favorit. Jag längtar tills vi har bossa nova-kvällar i restaurangen, då kommer jag att sitta där från öppning till stängning.

Framöver kommer de att dra igång Yaki-sessions igen och under varje månad kommer restaurangen att gästas av två olika lite större artister strax innan midnatt. Under april har de bokat Teodor Wolgers och Ellen Krauss och Jonathan berättar att det kommer vara lite av en överraskning varje gång, att man inte riktigt kommer veta vad man får förrän man är på plats. 

Mot sommaren kommer de även att återuppliva Sommar-Yaki. Tanken är att de kommer att ha större satsning på gården och Jonathan berättar att ledorden är ”superfräscht och skönt”. Samtidigt sitter Jonathan även och planerar för en minifestival tillsammans med Lounge(s) som kommer att gå av stapeln under påskveckan. 
– Vi har bokat en massa olika liveakter, speciellt till Yaki, men det kommer även att vara på Lounge(s). Under onsdagen har vi bara Yaki öppet, torsdagen Lounge och under fredagen och lördagen kommer man att kunna springa mellan ställena, så vi har bokat liveakter, dj:s, och roligheter. Igår spikade vi Erik Friman (Fricky) fast dj-spelning. Det ser jag fram emot som fan. Jelly Crystal, Reyn, Storken, Miynt, en massa kul är bokat inför den veckan. Madi Banja kommer uppträda på Lounges också, sjukt kul. Det ska bli en årlig grej också, förhoppningsvis kommer det att bli nya Way out West-helgen, jag är så jävla taggad. Det är dags för Yaki att bara sticka iväg.

Jonathan kan inte heller låta bli att prata om parfym, han är sin bekantskapskrets solklara guide hos parfymerierna och kallar det för sin sista accessoar som han tar på sig innan han går ut. Dagen till ära bär han Fantomas av Nasomatto. När han får frågan kring vilken doft Yaki-Da skulle vara om det vore en parfym tänker han till länge och noga.
– När jag är på kontoret på vardagarna så finns det en doft i kaffebaren som doftar exakt som Fantomas, det är lite sjukt för den är baserad på en rökmaskinsdoft, den är så abstrakt. Du kan inte ställa mig sådana frågor, jag kommer göra en 45 minuter lång utvärdering. Det måste vara en doft jag inte har, jag kan säga Portrait of a lady av Frederic Malle för den är klassisk, ikonisk och den var banbrytande, den är stor, kraftfull men elegant och sexig. Sen har jag en vän i Stockholm som heter Emanuel Koroly som är en ikon och han har den, då är den ännu mer värd.