Kom och ta mig då Göteborg, skriker du när du trillar ut från kontoret i eftermiddag! Det blåser isvindar från norr, solen skiner och din ekonomi är ännu inte i botten. Helgen är kommen,  därmed också Klubbrundan.

Torsdag
För första gången i känns inte tanken på att svepa runt staden på klubbrunda det minsta motståndskraftigt. Tvärtom. I själva verket har du redan börjat. Torsdag, fredag, fredag, torsdag, potato potato. Du tar torsdagslunchen i solen. Det är väl klart? Eftersom du vantrivts i stora folkmassor och destruktivt beteende så många gånger förr visat sig vara något för dig, knör du dig ner på en ranglig bänk utanför Da Matteo och köper en jättedyr folköl med snygg etikett. Du känner dig precis som förväntat – påtvingad, i tiden och fuktig i ländryggen. Eftersom du prioriterar alkohol före mat är 33 centilitrarna precis rätt volym för att få dig att glömma allt du bestämt skulle komma ihåg. Solen, kanalen och Göteborg, du skrattar högt och kramar om den på snudd till iskalla luften, fullkomligt omedveten till att du sedan länge passerat gränsen mellan på gott humör, och pinsamt patriotisk och vinkar glatt mot Barabicus trånga skrov när du går förbi. Där bakom spelar Amira Brown skivor och gästernas beteende är obehagligt likt ditt eget. Ett stop på Zamenhof hinner du ju med innan du ska vidare. På Hoki Moki är draperierna gjorda av svart latex och Familjen sjunger om rök och speglar, perfekt tänker du och spinner upp för trapporna från Erik Dahlbergsgatan.

Fredag
Fredag igen!? tänker du och trallar ut från kontoret redan vid två. Du tar din kollega under armen och svänger med knäna rakt ut i luften. Tänk att en kan ha det så gott som du! Du ler förnöjt i vetskap om att första stoppet är tillräckligt nära för att känslan inte ska hinna lägga sig oavsett hur mycket isvinden drar er tillbaka mot förnuftet. På Boulebar blåser det från havet och du ropar till din kollega på andra sidan bordet att det nästan är lite skönt! När glasen är tomma nog att åka i backen ringer Aperol-klockan och ni häver er försynt över staketet. Det är bråttom! Klockan är 16.15 och Aperolpartyt på Bar Robusta är redan i full gång. Skål! Säger du och sveper en sista Prosseco á la gentianarot innan ni i full fart springer ner för Linnégatan och är tillbaka där ni började.  Zamenhof  kändes ju bra igår, tänker du och försöker se dig själv från ovan när du slår dig ner bredvid ingången och hovar in de ynka trendpoäng som finns kvar att förvalta.

Lördag
Det är lördag den 14e april och du har egentligen bara en destination i sikte. Ett mål och en mening. Du ska dansa tryckare, skrika ut all jävla bedrövlighet och desperation bland 300 andra personer, stå ensam i ett hörn och vicka på foten tills någon söt person kommer fram och frågar om du vill dansa. Det gör ingen. Men du dansar ändå, tar i från fingerspetsarna till lilltårna, drar av dig dina slitna toppar och rör dig som ett sprucket o över Auktionsverket Kulturarenas hala trägolv. Jo, det är förstås, på Oceanen har Klubb Rörelsen premiär och att värma upp ska ju vara att rekommendera. Och visst ja, Shakarchi & Stranéus spelar ju på Hoki Moki, och eftersom att du är svag som ett höstlöv och ”alla ska dit” så står du snart och fipprar med id-kort och fickpluntor bakom hörnet på Storgatan. Som tur är, blåser det mot väst ikväll och ditt entourage sveper dig i rätt riktning igen. Mot Tredje Lång, pirr i magen och den ännu levande drömmen om att råka trampa Patrick Swayze på tårna i toakön.