Ett stenkast från Avenyn ligger Teatergatan och Restaurang Isabelle som tornar upp sig med sina höga glasfönster som gör att en ser rakt in i restaurangen och den kontemporära konsten som pryder väggarna. När vi kliver in genom dörren möts vi genast av en servitris som leder oss till vårt bord som visar sig ligga längst in i ett av lokalens mörkare hörn. Restaurangen är full och det finns inte ett ledigt bord så långt ögat når. Vart än en tittar sitter det folk som är lite lätt uppklädda och avnjuter en måltid medan modern disco-funk ljuder ut ur högtalarna.
Foto: Erik Aronsson
Vi inleder kvällen med att beställa in varsin drink, en kir framboise och en vodka martini gjord på Element 29 vodka och Lillet Vlanc vermouth. Deras kir framboise är okomplicerad och lätt att tycka om medan vodka matinin snabbt visar sig vara något för den världsvana med mogna smaklökar, gärna i kombination med några ostron. Vi väljer dock inte ostronen till förrätt utan tar in en frøyalax med blomkål, dragon, rågbröd och laxrom. Själva laxen är nästintill rå och blomkålen, laxromen och rågbrödet kompletterar den mjuka laxen med sina olika texturer. Allt ligger så fint presenterat på tallriken att en knappt vill förstöra det men en går ju trots allt på restauranger för att äta.
På Restaurang Isabelle står franska specialiteter i fokus på menyn tillsammans med fisk och skaldjur från nordiska vatten som tillåts briljera. Vi tar in blåmusslor som serveras med en sås gjord på vitt vin, grädde, vitlök och örter men utöver det bestämmer vi oss dock för att passa på att se hur bra de är på kött och beställer in den svenska oxfilén med oxmärg, pommesbearnaise, morot, persilja och svartpeppar. Det visar sig att vi får vänta på maten i över en halvtimma, kanske hade de kort om personal i köket, vem vet? Men när drinkarna är uppdruckna och vi sakta men säkert hunnit bli rejält hungriga och börjat smutta på det vin vi beställt in till våra rätter, kommer tillslut maten.
Oxfilén är det godaste köttet jag ätit sedan jag slutade vara flexetarian. Det liksom smälter i munnen och mitt middagsällskap får ett nästintill lyriskt leende på läpparna som varar middagen ut. Pommesbearnaisen är ett spännande inslag och kompletterar det möra köttet väl medan morötterna är mer rustika och orörda, de smakar så som morötter gör – nothing more, nothing less. Blåmusslorna serveras i en stor silvrig gryta tillsammans med vitvinssåsen och är rejält sprinklade med dill. Faktum är att första halvan av blåmusselsportionen mest smakar dill och bara dill, perfekt för dig som älskar den karaktäristiska och fräscha smaken men mindre kul för den som mer var ute efter den där karaktäristiska havssmaken som blåmusslorna oftare har.
När en hunnit närma sig vitvinsåsens kant inträffar en välkomnad smakskillnad, det smakar musslor, salt, och hav. Vitvinssåsen är väl balanserad och det bröd vi fått in till förrätt går alldeles utmärkt att doppa i grytan. Mitt under middagen håller jag plötsligt på att få en tamburmajor i huvudet just precis som jag ska fiska upp ännu en blåmussla, något som tillför lite spänning under middagen men mindre kul när en ska försöka slappna av och ha en mysig restaurangupplevelse. En vet inte när eller ens om den skulle kunna välta men rent krasst sagt så står den lite halvtaskigt placerat för alla som sitter vid samma bord som vi satt kring under middagen.
Brödskålen förtjänar faktiskt inte heller att passera förbi obemärkt – i en positiv bemärkelse. Det är den lyxigaste brödkorg vi sett, mycket tack vare smöret som har spritsats upp i ett snäckskal och sedan fått havssalt strösslat över sig. Ett relativt enkelt sätt att få smör att kännas som la dolce vita. Mot middagens slut är dock servitrisen lite väl snabb. Mitt i mitt försök att dela den sista brödbiten för att ta ett sista farväl av vitvinssåsen dukar hon av utan att ens fråga oss om vi var klara. Lite snopet sitter jag där, med brödbiten i handen och känner mig åpen och glupsk. Överlag har jag och mitt sällskap dock haft en riktigt fin upplevelse hos Restaurang Isabelle. Det är lite en sådan där typ av restaurang du skulle kunna ta med din kära mor och far på bjudmiddag till eller en dejt som du vill imponera på med dina musselätarkunskaper. Atmosfären är avslappnad men lyxig och en blir lite lockad att sätta sig i baren för ytterligare en drink innan en beger sig vidare ut i natten.
