Har du någon gång undrat hur det är att äta finmiddag mitt i en park? Det gjorde vi med, så vi besökte Walk in the Park där du kan göra just detta.

Walk in the Park ligger gömt i foten av Linnégatan kort efter Järntorget. Ett mysigt litet krypin där inredningen är genomtänkt in i minsta detalj. Här finns träd, ljuslyktor, parkbänkar och bord som får det att kännas som att en ska dinera i Slottskogen snarare än på en restaurang i centrala Göteborg. Kanske hamnar du bredvid ett främmande sällskap eller får sitta i ett lugnt och lummigt hörn, precis så som det brukar bli när en befinner sig i en park.

Vi gjorde missen att inte boka bord i förväg, vilket vi får äta upp då vi får stå och vänta ett tag. Walk in the Park tycks vara populärt och ha såväl stammisar som beställer pizza för att ta med hem som par som har en mysig dejt i grönskan. Lyckligt ovetande om hur mätta vi kommer att bli under kvällens gång beställer vi in två drinkar och en liten charkbricka med ost och skinka. Drinkarna är snygga att se på och har fina namn som, om en ska vara helt ärlig, var det som gjorde att vi fastnade för dem på dryckeslistan. Vi dricker Norrsken innehållandes gin, gran, äpple, ingefära, citron och sockerlag som går ned lika lätt som hemmagjord saft. Den smakar fräscht och har dekorerats med blåbär som gör att den känns lite extra “skogsmullig” och frisk. Den andra drinken är något för den lite vuxnare gommen och går under namnet Dungen, drinken är gjord på whiskey, roskvitten, citron, björk och äggvita. Den är god men inget för den som inte har den där creddiga förkärleken för whiskey som oftast avslöjas på sena efterfester.

Charkbrickan har något både för köttätaren och vegetarianen där blåmögelosten står som den klara favoriten bland ostarna. Den har en väl avvägd smak som smälter i munnen. Tryffelpecorinon har verkligen tillåtits få smak av tryffeln och är inget för den som inte har en blodad tand för svamprikets rolls royce, jag och mitt sällskap enas slutligen om att den är supergod. Rödvinsosten hamnar tyvärr lite i skymundan när de två andra ostarna är så karaktärsstarka. På skinksidan av charkbrickan finner en en rejält kryddstark salami, en färnkålssalami som har en lättare smak där färnkålen tillåts ta sin rättmätiga plats och en lufttorkad skinka som smakar himmelskt. Till detta får vi även marmelad som inte imponerar avsevärt, bröd med vitlök och oliver i olja med timjan som vi knappt kan få nog av. 

Egentligen borde vi självklart beställt in vin till charken, för det kommer att visa sig att de drinkar vi valde inte går så bra ihop med själva charkbrickan. Hade vi varit mindre gröna hade vi kanske även tänkt på att rådfråga servitrisen. Gissningsvis hade ett rött vin av något slag kompletterat ostarna och skinkan bättre men sedan är det också trist att inte våga experimentera. Drinkarna slinker ju faktiskt ned helt problemfritt ändå. 

När det är dags att beställa pizza slår vi på stort och tar in tre små pizzor som efter en snabb uträkning kan likaställas vid att beställa in en stor. Pizzorna som kommer in är maffiga, de har inte snålat med toppingen, här tycks även den allra hungrigaste kunna bli mätt. In på bordet får vi en Brännö, en Skärhamn och en Gaudiparken. Brännö är gjord på färskost med örter och vitlök, zucchini, västerbottenost, rökt lax, handskalade räkor, ruccola, vårlök och basilika och även om den är vacker att se på och innehåller extremt många läckerheter kombinerade på en sådan liten degyta så tycker både jag och mitt sällskap att den smakar lite som en mastig och kompakt smörgåstårta och ger upp. Tur är väl det att de andra pizzorna charmar oss desto mer. Gaudiparken är gjort på tomatsås, mozzarella, chorizo, grillad paprika, oliver, salsa picante och basilika toppad med svartålschips som ger en fin touche och ger ett trevligt och krispigt inslag till konsistensen även om pizzan i övrigt inte riktigt slår oss med häpnad. Favoriten för kvällen blir dock Skärhamn som är gjord på créme fraiche, västerbottenost, tryffelchips, löjrom, rödlök och gräslök. Kocken bakom pizzan har verkligen lyckats kanalisera kustsommarvibbsen och skapat en pizza som smakar sommar. Till allt detta drack vi ett oranget vin som kompletterar våra pizzor fint – yes förra årets trend med oranget i glaset har etablerat sig rejält nu. 

Proppmätta efter all mat tar vi oss ut från Walk in the Parks grönska för att fortsätta natten längs med Linnégatan. Vi båda konstaterar att tre små pizzor blev lite för mycket för två personer och är dåsiga av all mat men beslutet att ta in så många pizzor låg ju självklart helt på oss. Restaurangen har verkligen lyckats med att erbjuda en gedigen pizzameny, även om inte alla pizzor lyckas frälsa oss, och med sin gröna inredning kommer det att vara ett mysigt krypin under de mörka höst- och vintermånaderna.