Laser & Bas har gjort sig kända för att producera tvättäkta dängor där texterna ofta har en humoristisk vardagstwist. Nu är de tillbaka med albumet Teddy och Helena där de tar sig an parrelationernas glädjeämnen och svårigheter. Möt Laser & Bas Carl Johan ”Calle” Lundgren och läs om den nya plattan och jakten på den perfekta poppen.
Nu släpper ni Teddy och Helena, berätta om albumet.
– Laser & Bas har alltid varit en duo i studion. Men live hade vi tidigare medmusiker med en ganska klassisk rocksättning. 2017 bestämde vi oss för att agera som duo även på scen, utan att ha en aning om hur det skulle gå till. Så vi gick till musikaffären och kom hem med en sampler. Ett köp som skulle visa sig vara helt avgörande för den nya riktning musiken skulle komma att ta. Fyra år senare är nu albumet klart. Här har vi fått chansen att ta ut svängarna med allt vi tycker är bra med musik.
Hur skulle ni säga att ert sound har utvecklats sedan ert första släpp?
– För varje år som går samlar vi på oss fler och fler syntar. Ja, många syntar har det blivit. Vi har också lärt oss allt eftersom hur vi pushar varandra. Gör Ola till exempel ett riktigt snyggt riff vill ju inte jag sunka ner det med en halvtaskig text. Men när jag lagt texten då har Ola hunnit ändra i allt och nu är låten ännu bättre och då måste jag skriva om text och melodi ännu en gång. Så där håller vi i regel på några vändor innan låten är klar. Rip it up and start again. Kill all your darlings.
Albumet handlar om det generiska paret Teddy och Helena. Är karaktärerna baserade på verkliga personer? Hur skulle ni beskriva dem för lyssnarna?
– Man tror man skriver om andra, men som alltid skriver man om sig själv i alla fall. Förutom att det är många låtar som handlar om viljan och svårigheterna med en fungerande parrelation, så handlar många låtar om ensamhet och rädslan av att tappa sina vänner och sitt sammanhang. En effekt av att bli äldre I guess. Ett annat tema är längtan av att få gå på fest. En pandemi-effekt I guess. Rent text-mässigt tycker jag i vart fall att jag lyft mig i flera av öppningsraderna på låtarna. Man kastas liksom snabbt och effektivt in i berättelserna.
Foto: Ebba G. Ågren
Ni har tidigare sagt att Teddy och Helena är till för dem som fortfarande tror på kärleken. Skulle ni säga att albumet speglar er egna syn på kärlek?
– Albumet speglar saker jag själv gått igenom på ett eller annat sätt. Jag får inte känslan av att det slutar så bra för Teddy och Helena, så vetefan varför jag skrev så egentligen. Ni får lyssna och döma själva.
Ni strävar efter att skapa den perfekta popen. Vad kännetecknar perfekt pop enligt er?
– Inget slår en bra melodi. Bra ljud. Ett snyggt arr och en text som bär på en bra historia. Vi älskar skiten och drivs framåt av att vilja göra den perfekta poplåten varje gång. Dängor. Såna låtar gillar vi!
Lyckades ni hitta perfektion i något spår på Teddy och Helena?
– Vi har överträffat oss själva i varje låt på detta album. Det har tagit tid men tillslut har vi tagit hem låtarna en efter en.
Låtarna på albumet skildrar sökandet efter en ny identitet och ett nytt sound i ett för er okänt landskap, hur gick det med jakten på identiteten och soundet?
– Vad gäller identiteten så är det nu över 15 år sedan jag startade Vit Päls. Saker var enklare då på så sätt att jag visste vad jag ville. Just nu är jag inte lika säker. Men det är öppen ridå i det sökandet på Teddy och Helena. Och angående soundet så har vi härvat i replokaler med band, sedan vi var små. Där är vi hemma. Men på Teddy och Helena har vi tagit ut svängarna och beträtt områden där vi inte har varit förut. Det har varit oerhört lustfyllt att drivas framåt av nyfikenhet och viljan av att lära oss nya saker.
Den 9/10 kommer ni till Göteborg, vad kommer de som dyker upp att kunna förvänta sig?
– Ett jävla party! Ingen kommer stå still, det kan jag lova.
Hur ofta fuckar ni ur klockan 15.40?
– Ja det fuckar inte ur sig av sig självt, så något får man hitta på. En extra skiva ost kanske?
