Imorgon stiger Leo Skywell upp på Pusterviks scen för att fira in sin andra singel Seduction Techniques. Djungeltrumman knep en pratstund med Göteborgsmusikern – om saker som inte passar ihop, om vad han absolut inte kommer göra på scen, och om kantareller.

Det är direkt omöjligt att glömma honom, Farbror Frej. Kaviar på CD-rom och långsökta rim, en gnutta obehag och en skvätt skratt. Leo Skywell ska spela på Pustervik om drygt ett dygn, och när Djungeltrumman når honom sitter 21-åringen och är precis sådär excentrisk – han äter potatismos och banan. Till frukost.

Vilket intressant nog säger mer än vad ni tror om Leo Skywell som musiker: Regler bekommer honom inte, i hans kärleksfunkiga pop finns inga estetiska förmaningar eller måsten. Lyssna själva. Skywell har samma känsla för laglöshet – samma kaviar på CD-rom – som någonsin Farbror Frej.

– Jag inspireras ständigt av att kombinera saker som vanligtvis inte alls passar ihop, som spenat och choklad. En ny låt jag har är mestadels sträng-baserad men i den plockar jag gitarren som ett hip-hop beat ungefär, vilket blir en helt annan pryl än gitarr/trummaskin hade varit var för sig.

Ryktet säger att du konsumerar otroligt mycket musik, och ofta brukar en ju tala om vilka som är ens främsta influenser – men har du influenser du liksom råkar ta in i dina låtar?
– Njae, jag delar inte riktigt in mina influenser så. Ju mer obskyr eller fulkulturell en influens är desto lättare är det att låna idéer ifrån den rakt av, men: jag är väl kanske inte jättestolt över att jag ibland när jag kommer hem sent ser på Lazy Towns – You Are A Pirate video 7 gånger i sträck.

Vad sysslar du helst med förutom musik?
– Jag förstår att jag med nästa mening blir till den långhåriga hippien i sista avsnittet av Boys men jag gillar mycket att plocka svamp,  mestadels kantareller. Jag tycker mycket om att klappa djur. Läsa. Simma. Lyssna på ljud. Älskar att hitta på hyss också.

I intervjuer framstår du ofta som väldigt positiv, hur gör du för att lyckas med det?
– Jag har hela mitt liv haft svårt att hålla humöret uppe, i så gott som alla situationer jag befunnit mig i, men jag upptäckte någon form av life-hack för några år sedan: Är du positiv, även när du inte är positiv, så blir du generellt sett lite mer positiv.

Hur mår du nu efter att ha blivit nästan unisont hyllad, först med Leisure/Desperation och nu med nya singeln Seduction Techniques?
– Det är en skön känsla som börjar i bröstet och sprider sig ut i varje lem. Jag gör populärkultur och populärkultur gör mig!

Vad bör publiken förvänta sig av fredagskvällen?  Vad kommer du absolut göra, och vad kommer du definitivt INTE att göra?
– Liveupplevelsen är rejält uppad sedan senast. Jag tycker folk ska ha skyhöga förväntningar. Jag kommer absolut sjunga fel text i någon av de nya låtarna och jag kommer absolut inte avsluta med att säga ”GODNATT VÄX-JÖ!!!!!!”