Rent fysiskt har hon varit borta ett tag, men Lilla Namos närvaro svävar oavbrutet över samtidens hiphop-Sverige. Ikväll gästar rapparen ljusskygge Kaah på Colours Red Night. För Djungeltrumman avslöjar Namo Marouf bland annat när hon släpper nytt och varför det tog sån tid, i en frågekavalkad mellan högt och lågt.

Hej Namo! Om du fått välja en låt som du är avundsjuk för att du inte skrivit, vilken skulle det vara?
– Det är en jättefin kurdisk låt som heter ”Kolan ba Kolan”. I ren översättning betyder det kvarter till kvarter.

Du får ändra på en sak inom dagens musikindustri, vad hade du ändrat på?
– Rent musikmässigt tror jag inte jag hade velat ändra någonting. Jag är PRO utveckling av genrer och att man vågar experimentera och bara göra bra musik. inte så mycket för ”bring-back”. Då kan en ju lyssna på gammalt. Däremot är jag för musik som är tidlös men nyskapande. Väldigt mycket musik är just nu bara NU.

Vad kommer du absolut göra på scen ikväll och vad kommer du absolut inte göra?
– Man vet aldrig vad jag gör på scen. Jag vet aldrig vad jag gör på scen. Däremot kommer jag sjunga lite nytt.

Du har alltid haft ett tydligt element av humor i din musik, varifrån kommer det?
– Tänk vad tråkigt livet skulle vara utan humor, självdistans och ironi. Det är väl en slags överlevnadsstrategi? Det kommer naturligt. Inget medvetet. Jag är väl rolig antar jag.

Viktig fråga nu. Om du dörr och återfötts som ett djur, vilket hade det varit?
– Jag tror att mitt totemdjur är en fluga. Men det hade jag inte velat va, fatta vad jobbigt att surra i folks öron…nästan att jag hade velat vara en sengångare. Chilla hela livet men ändå leva för dagen för man vet aldrig när man snubblar på en gren och faller till marken. 

Trots att du inte levererar några superradikala åsikter är det en hel del människor som blir provocerade av din musik, särskilt killar, varför tror du att det är så?
– Jaha? Ja du, du sa det själv. ”Särskilt killar”…det borde säga sig självt? När en kvinna har pondus och är framåt så är hon automatiskt provocerande, och då pratar jag generellt och inte bara inom musik. Sen är jag ju jävligt smart också, så det är väl provocerande i sig….haha.

”Mitt totemdjur är en fluga”

Vilken är den värsta stilperiod du har gått igenom i ditt liv?
– Det måste varit när jag klippte alla mina vintage–tröjor till magtröjor…och hade flätor med pärlor i håret.

När kommer du med nytt material och hur kommer det skilja sig från din tidigare musik?
– Skulle väl säga att den skiljer sig sjukt mycket, men det är ändå jag. Jag respekterar mig själv så pass mycket att jag låter musiken ta sin tid så den blir äkta för mig själv i första hand. Jag är alltid ödmjuk inför ett nytt släpp. Första singeln till mitt kommande projekt släpps i september. Det är sjukt sällsynt att hitta en producent man klickar med på ALLA plan vilket jag gjort inför detta släpp. Elias Kapari lixom gör mina tankar till musik, det är svårt att förklara. Det var viktigt för mig att hitta den symbiosen innan jag ville släppa nytt.

Kontroll är och har alltid varit en avgörande del av ett artisteri, har du över tid fått kämpa för att få kontroll över ditt material och din musik?
– Fråga de jag jobbar med, de vet att det inte funkar att styra musiken eller mig som artist, har alltid varit noga med att äga min musik. Och jag är EXTREMT tacksam och ödmjuk över den friheten. Jag och Sleepy, som är min A&R och såklart gode vän, tänker väldigt lika både musikaliskt och allt runtomkring, så det blir nästan aldrig snack om vad som kan ändras i musiken. Vi synkar där och det hade jag inte bytt ut mot någonting. Rent musikalisk, där har jag svårt att sjunga/rappa andras rader. Jag är ordfacist på det sättet. Men på tal om vad jag lärt mig senaste tiden, så kan jag ju säga att man tjänar på att släppa kontrollen ibland.

I denna ändå ganska hemska värld, vad ger dig hopp?
– Världen i sig är inte hemsk utan mycket som människan skapat i den. Min fasta tro är att människan är god. Jag tror på att om alla skulle få vara fria att uttrycka sina känslor under livets gång så skulle vi få så mycket mer förståelse för varandra. Ilska och hat föds ur ett inre förtryck som man tar ut på andra människor i form av förtryck. Mitt hopp är på de människor som utgör ett motstånd mot det förtrycket. Det goda vinner alltid över det onda till slut.