Efter ett minst sagt händelserikt år, med skivsläpp, turnerande och många stunder i rampljuset, har Little Jinder redan nu ännu ett fulllängdsalbum i pipelinen. Djungeltrumman träffade en kortfattad och lite hemlighetsfull Josefine Jinder på festivalområdet, dagen innan hennes WOW-spelning.
Hur är läget med dig?
– Det är bra, jag är jävligt peppad inför imorgon!
Det känns som att folk i oftast frågar dig om den där Filip och Fredrik-grejen. så vi skippar det. Men har du orsakat några anndra kontroverser?
– Om jag har orsakat? nä…
Och inga planerade?
– Nä, jag planerar inte sådana saker. Vi får se, jag har ingen aning, Man vet aldrig vad som händer. Men imorgon har jag i alla fall jävligt feta gäster!
Är det sant? Är alla hemliga?
– Ja, de är hemliga. Och det är inga som spelar på festivalen.
Okej, spännande. Men du är här hela helgen – vad ska du se?
– Jag ska se Caribou, Flying Lotus, ILOVEMAKKONEN, Patti Smith, Pet Shop Boys, FKA Twigs …
Åh, Twigs är typ det jag ser mest fram emot på hela festivalen.
– Jag tror det kommer bli riktigt mäktigt alltså!
Dock är det ju många bra spelningar som krockar vid ett sånt här tillfälle. Är det någon som krockar med dig imorgon?
– Emmylou Harris.
Tror du att ni delar några fans?
– Eventuellt, men det är nog ändå den bästa krocken jag kan få. Det är nog många som lyssnar på mig som inte är så jävla inne på country. Så jag är rätt så nöjd med den krocken.
Gillar du själv country?
– Ja min styvfarsa är extremt intresserad av country så jag har blivit påtvingad ganska mycket under min uppväxt. Jag gillar det, men jag är ju ingen countryfanatiker själv.
”Countryn kommer aldrig synas. Nyckelharpan kanske.”
Kommer det någonsin att komma fram i din musik, countryuppväxten? Eller nyckelharpan, för den delen?
– Countryn kommer aldrig synas. Nyckelharpan kanske.
Kan du spela?
– Mmm, det kan jag.
Har du gjort det offentligt någon gång?
– Nä, bara på farfars 75-årsfest. Då spelade jag en av mammas låtar, som handlar om mig, och sen så spelade jag typ Ja, må han leva.
Det vore ändå en bra överraskning imorgon!
– Ja, men det kommer det inte att bli. Så mycket kan jag avslöja, mamma är inte med.
Och inte heller hennes nyckelharpa under din kontroll?
– Nä.
Förstått. Men du, ny skiva på gång?
– Ja, men kommer i oktober!
Hur jämför den sig med den tidigare?
– Den är mer elektronisk, hårdare och ledsnare.
Har du en titel än?
– Nä, jag är inne i processen nu där jag funderar på vad jag gjort egentligen, så jag vill inte riktigt säga något än. Jag vet inte själv hur jag ska titulera det riktigt ännu.
Vi får se snart. Men hallå, du vet att du heter Little Jinder? Hur säger folk det i allmänhet?
– Little Jinder.
Med svenska konsonanter?
– Ja, jag heter ju Jinder i efternamn.
Jo, jag vet, men när man säger ett engelskt ord innan blir det så lätt att uttala Jinder på engelska också.
– Ja, nämen det är ju inget fel med att säga det så. Man får säga hur man vill.
Jag flyter oftast in i att säga det på nyzeeländska, av någon anledning. ”Little Jindah”.
– Det lät ju klatschigare!
Fast då blir det homofont med “gender”, som i “litet kön”. Det kanske är oturligt. Jag ska börja säga som du sa.
– Haha men det var ju coolare att säga som du sa.
Vi får kanske starta en omröstning på bloggen.
– Absolut! ”Hur ska vi egentligen uttala Little Jinder på bästa sätt?”
