Jimmyangel är ett elektroniskt popprojekt skapat av Göteborgaren Viktor Hansson. Hans debutalbum, A Talent For Life, är präglat av en tydlig konceptuell avsikt. Efter att Viktor Hansson drabbades av paniksyndrom för några år sedan, omformade han sitt förhållningssätt till ljud genom en kombination av digital och analog manipulation. Nu hoppas han att någon gillar resultatet.

Hallå Viktor, vem är du och vad gör du om dagarna?
– Jag är musiker, spelar i lite olika band, jobbar i vården och är smått outhärdlig. En ganska klassisk kombo.

Berätta för oss om bakgrunden till ditt debutalbum A Talent For Life!
– Jag skrev och spelade in merparten av A talent for life efter att jag fått paniksyndrom. Det var väl i och för sig inte just därför jag gjorde skivan. Jag gjorde skivan för att jag alltid skriver låtar och spelar in, det är väl det jag gör med mycket av min tid. Men det var paniken som mest tydligt gjorde att skivan blev ganska annorlunda från det jag gjort tidigare i andra sammanhang.

Hur har din personliga resa och erfarenheter påverkat din syn på musikskapande? Finns det specifika händelser eller ögonblick som starkt präglat din konstnärliga utveckling?
– När jag började få regelbunden panik kändes det som att jag behövde hitta ett nytt sätt att förhålla mig till musik, eller rättare sagt ljud för att det skulle kännas relevant för mig att göra musik. Något jag återkom till var hur opålitlig min kropp hade blivit, jag hade dagligen panikattacker och kunde få det från vad som helst; jag blev övertygad om att jag skulle dö när jag stod och valde müsli, jag svimmade för att jag plötsligt fick stark ångest när jag satt och åt semla med en av mina bästa vänner, fick hjärtklappningar och yrsel när jag låg i soffan och tittade på tv. Allt det här kändes förstås absurt. På något sätt ville jag försöka representera det där opålitliga och absurda och för mig blev det enda sättet som kändes rimligt att göra det genom att försöka skapa opålitliga, absurda inslag i ljudbilderna; som stråkarna på “tänka rätt” och “stannfåglar” som väller in och samtidigt trasar sönder det som omger dem, de förvrängda pitchrösterna på versen i Seven sleepers som gör sitt bästa för att förvandla en post-biblisk myt till en kärlekslåt, Little elvis som egentligen är en helt gångbar pop-rock låt men som duckats sönder bortom igenkänning av en olidligt ful baskagge mm.
Det är nog så att ett mycket mer tillrättalagt sätt att representera de här upplevelserna hade varit genom att falla in i någon form av självbiografiskt berättande i texterna, lite som jag gjort i svaren här ovan fast med lite rim och sånt tjusigt, men jag tror inte att jag hade kunnat få det att egentligen representera hur vardagen kändes då. Den här känslan av att ens kropp blev opålitlig låg till stor del i det att jag inte längre kunde förstå, eller förklara mina egna reaktioner på saker. Och det var den där känslan av att inte kunna förklara sig själv för varken sig själv eller sin omgivning som jag ville komma åt. Hade texterna på ett supertydligt sätt behandlat “att ha panik” så hade de ju representerat något som jag i någon kapacitet kunde förklara och det hade blivit något annat än det jag var ute efter.

Kan du förklara hur du går tillväga för att skapa de kontrasterande ljud vi hör och hur du tycker att det bidrar till albumets övergripande atmosfär och budskap?
– Jag gillar att förstöra och manipulera ljud på olika sätt som jag själv inte riktigt har kontroll över. Som att spela in ljud på sönderslitna gamla kassettband, använda mina trasiga gamla syntar som inte kan bete sig längre, köra grejer genom riktigt risiga gamla pedaler och dassiga plug-ins för att se vad som händer. Det var väl också på sätt och vis det jag var ute efter, det vill säga att representera att inte ha kontroll längre och det kändes mest rimligt att försöka uppnå det genom att använda tekniker där jag inte fullt ut hade kontroll över vad som skulle hända.

Vad tror eller hoppas du att lyssnarna ska uppleva när de lyssnar på albumet?
– Jag hoppas att några som hör låtarna tycker om dem, det vore kanon. Jag tror kanske inte att de flesta kommer snappa upp på de där grejerna som jag nämnt här ovan, men det spelar ingen roll. Det är kul om någon gillar det!

Lyssna på jimmyangels nya album här: