Ljungs musik är fylld av storslagna ljudlandskap, laddade med känslor som nästintill hypnotiskt suger in lyssnaren. Den 7 augusti står Ljung på Folks scen under Djungeltrumman Sessions. Läs om hur hon vågade satsa på att gå solo och börja producera och storslagna framtidsplaner.
Olivia Ljungquist eller Ljung, som hon kallar sig när hon gör musik, bär på ett alldeles eget uttryck. När en lyssnar på hennes låtar dras en in i en atmosfärisk och hypnotisk ljudbild fyllt av något som nästan kan liknas vid ett meditativt musikaliskt mörker. Hon har sedan tidigare varit delaktig i ett flertal projekt men numera släpper hon musik solo under namnet Ljung. Soloprojektet föddes ur en vilja att stå för själva produktionen helt själv och kunna styra det musikaliska uttrycket dit hon ville.
– Jag bestämde mig för att ta tag i det, jag kände att jag måste få göra det här själv. Jag hade inte producerat själv innan och vågade kanske inte riktigt lita på att jag kunde det innan jag testade heller. Så det var bara att sätta sig och göra det helt enkelt.
– Jag tror inte heller att jag någonsin har tänkt tanken att jag inte kan. Jag började egentligen att pilla med det ganska så tidigt när jag var runt 15 år. Det var ganska så tidskrävande, jag identifierade mig inte med att vara en datanörd, men man blir nästan lite det när man sitter och producerar.
Hittills är tre låtar signerade Ljung släppta samt en remix gjord av Mythologen. Olivia berättar att hon började släppa låtar mest för att få igång allt, responsen som följde var positiv och hon har bland annat redan hunnit vara förband till Kite.
– Jag började att släppa saker på ren instinkt, mest för att jag kände att jag måste få ur mig någonting som jag har gjort själv. Man måste börja någonstans, det är bara att köra. Det var så kul att jag fick en sådan go respons redan från det första släppet.
Foto: Amanda Båmstedt
Redan i de tidigare projekten Olivia varit delaktig i har hon stått för själva skrivandet av texterna och melodin men hon berättar att det är något alldeles speciellt med Ljung.
– Den här gången så känner jag att jag tycker att det är tungt, det har jag inte känt på samma sätt innan. Nu känner jag att jag står för det från första till sista biten.
Att Ljung skulle gå så bra som det hittills gjort var inget som Olivia hade räknat med. Hon säger att de första låtsläppen mest var för hennes egna skull, ett sätt att bevisa för sig själv att hon klarade av att skriva, producera och bygga upp det visuella själv. Inspirationen till Ljung kommer från hennes egna liv och hon har en öppen inställning till att låtarna kan komma att ändras över tid. Istället för att se dem som statiska ser hon möjligheter i att göra om dem live och vill gärna hålla det så organiskt som möjligt. Hon använder textskrivandet och musikskapandet som ett sätt att processa och bearbeta händelser, minnen och relationer.
– Det är nog svårt att skriva om någonting som man inte har varit med om. Sedan kan man alltid vrida på och dra upp volymen på grejer och gräva ned sig i känslor. Det kanske inte riktigt var så allvarligt i verkligheten som man får det att låta. Så allvarligt var det kanske inte i verkligheten.
Än så länge har hon inte drabbats av någon större skrivkramp, utan fastnar mest i att hon pendlar mellan att tycka att saker låter jättebra för att någon timma senare undra vad hon egentligen håller på med, när det väl händer tar hon en paus, men än så länge har det inte varit så allvarligt.
– Jag kan känna att musikbiten är såpass viktig för mig så att när man mår dåligt i andra sammanhang i livet så att det också kan fungera som en flykt. Att kunna sitta och få nörda ned sig i att skriva en låt eller att spela någonting.
Olivia har fortfarande ett arbete vid sidan av musikkarriären i en klädbutik men ser numera musiken som sitt jobb även om hon inte riktigt kan arbeta med det på heltid ännu. Hon har sin studio på hemmaplan, något som har fungerat bra hittills.
– Jag ser inte musiken som ett måste mer än att det är ett måste för min själs skull. Jag gör det för att jag vill och inte för någon annan skull.
Just nu arbetar hon på den kommande singeln och jobbar även mot det mer långsiktiga målet kring att kunna släppa en EP eller ett album. Men hur hennes musik uppfattas är olika från person till person.
– Min mamma sa ”det här är så mörkt Olivia, mår du verkligen såhär dåligt?”. Hon var verkligen orolig, medan någon annan kan tycka att det är renodlad syntpop. Det är nog väldigt olika beroende på lyssnare, var man själv kommer ifrån och vad man har lyssnat på innan. Men jag tycker att det är ganska så emo, väldigt emotionell musik. Jag har väldigt många mörka drag med djup och mörker i min musik. Jag gillar stora ljudbilder och att skapa en viss atmosfär. Så det är det jag kör på.
