Igår intog indierockarna från Los Angeles, Local Natives, Pustervik med storm. Ett par timmar innan spelningen passade vi på att sätta oss ner med sångaren Taylor Rice och prata om musik, makt och valresultat.

Ett fetare avslut än det Local Natives levererar med Sun Hands är svårt att åstadkomma. Stämningen på Pustervik denna måndagskväll är elektrisk, Göteborg älskar Local Natives. Några timmar innan han röjer på scen med den inbakade flätan magiskt stadigt på plats sitter sångaren och gitarristen Taylor Rice i turnébussen och erkänner kärleken som ömsesidig.

– Jag älskar Göteborg. Idag har jag bara gått omkring i stan hela dagen. Jag försökte få bandet att inte ha soundcheck så jag kunde spendera mer tid i stan men jag förlorade.

Local Natives har turnerat intensivt sedan september. Men de har också lagt mycket kraft i det amerikanska valet. Från början kampanjade de för Bernie Sanders och när han inte blev vald till demokraternas presidentkandidat fortsatte bandet med att få folk, framförallt deras unga lyssnare, att gå och rösta. Valresultat blev såklart ett hårt slag.

”Det var chockerande och förkrossande”

– Det känns fortfarande väldigt surrealistiskt. Det har varit konstigt att inte vara hemma under valet. Vi reste runt med bussen och jag var faktiskt här, precis här, och försökte uppdatera telefonen utan mottagning, säger Taylor och pekar på den varma turnébussens soffa som han sitter i.

– Det var chockerande och förkrossande. Men jag har börjat känna mig optimistisk och positiv nu. Även att det finns många saker jag är nervös över tror jag att något som detta kommer skapa möjligheter och få folk involverade som medborgare. Vi missade chansen att få Bernie Sanders som kandidat men jag tror och hoppas att fler personer nu kommer säga okej, det är kanske den vägen vi ska ta.

I låten Fountain of Youth på Local Natives senaste album, Sunlit Youth, sjunger Taylor raden ”I have waited so long, Mrs. President”. Kopplingen till Hillary Clinton känns solklar men låten skrevs faktiskt innan hon var klar som presidentkandidat.

– När jag skrev den raden kände jag på mig att Hillary antagligen skulle bli en kandidat, att vi kanske skulle ha en kvinnlig president i USA. Men raden handlar inte om henne. Den kommer från att vi är så vana att höra Mr. President hela tiden men att vi nu har en generation där man kan säga till en liten flicka att du kan bli president över vad som helst en dag. Det var inte länge sedan vi inte var vana vid att säga sådana saker och jag tror att det finns många flickor som fortfarande inte får höra det.

Feminismen är en liten röd tråd genom hela albumet. Taylor har försökt förstå vad det betyder att vara vit man och feminist, hur man kan vara en allierad utan att kunna bli utsatt för problemet direkt. En annan röd tråd i albumet är att dagens unga har en ljus framtid. Och även om Trump var ett bakslag tror Taylor fortfarande att framtiden ser ljus ut för nästa generation.

– Det tar ett tag att ta batongen från andra generationer men det här är en generation som har växt upp med internet och som är sammankopplade med varandra. Världen är mindre än vad den någonsin varit och människor kan knyta an till varandra lättare. Jag tror att det kommer hjälpa den unga generationen att se att vi inte är så olika varandra.

”Att du ska berätta för flickor att de kan bli presidenter”

Taylor berättar också att när man är ung känns det som att världen finns där som en statisk mojäng man ska passa in i, man ska hitta sin nisch och sin plats. Men i själva verket är världen som den är på grund av människor. Att påverka ger effekt.

– Det är en insikt vi går igenom nu när vi är 30 och inne på tredje albumet. Vi ser världen lite klarare. Det finns regler där ute men de flesta av dem kan du böja, bryta och förändra. Förra skivan, Hummingbird, tar itu med svåra personliga saker, dödsfall i familjen, breakups osv. När vi fick det ur oss har vi återfått känslan av att allt är möjligt i våra liv också.

Att Local Natives tagit på sig en något politisk roll är svårt att missa. Under spelningen på Pustervik igår sade Taylor i ett mellansnack att hälften av intäkterna för kvällens gig går till välgörenhet.

– Det är något vi tänkt på för första gången nu, att använda vårt inflytande för att motivera människor att prata om sådant vi tycker är viktigt. Kan vi ändra allas åsikter och få dem att tycka någonting annat? Jag vet inte, men vi hoppas att vi med vårt inflytande kan få folk att prata om att rösta, att du har en aktiv makt och att du ska berätta för flickor att de kan bli presidenter.

Till sist, för att avsluta med något annat än politik, vilken är den bästa konsert du gjort?
– Det bästa giget jag någonsin gjort var när vi spelade på Walt Disney concert hall i Los Angeles. Det var faktiskt mitt livsmål och dröm när jag gick på college att spela där och några år efter att jag tog examen frågade dem om vi ville spela. Det tog oss två månader att göra orkesterversioner av våra låtar. Det var en riktigt häftig upplevelse.

… och den sämsta?
– När vi spelade på en festival i Schweiz för länge sedan. Vi var det första bandet som skulle spela men festivalen var väldigt oorganiserad. De var supersena och hade inte öppnat dörrarna till festivalen när det var dags för oss att gå på. Så vi frågade om vi skulle vänta tills dörrarna öppnar men de sa nej vi kan inte vänta, vi måste hålla oss till schemat. Så vi gick upp på scenen för att spela för det här stora fältet med bara en kille som sopade. Vi spelade för en stängd park halva konserten. Sedan öppnade de äntligen och mot slutet på giget kom folk springande och vi sa ”det var det” , gick vi av och åkte hem. Vi hade åkt hela vägen till Schweiz för den här konserten som vi spelade för ett tomt fält.