Annons ↓ Annons ↑

Lördagsläsning: Slowgold

Amanda Werne släppte i år sitt femte album under namnet Slowgold. Ikväll kommer hon och bandet till Pustervik. Vi har snackat dur, moll och Amanda-stämning!

Hej Amanda! Hur är läget?
– Det är jättebra, verkligen! Håller på att repa med bandet just nu. Vi släppte vårt femte album nu i februari och det känns toppen, och ikväll kommer vi hem och rockar sönder Pustervik!!

Ja! Är du taggad inför ikväll?
– Ja, det ska bli superkul! Det är en ganska tidig spelning, vi börjar ju redan klockan åtta och kör åtminstone en timme! Börjar man tidigt finns det ju också mer tid för att fira efteråt. Det är ju bra! Vi har varit i Norrland, Skåne, Skövde och Växjö under våren och efter helgen så ska vi vidare till Uddevalla och Stockholm, så det blir skönt att få komma hem och typ duscha.

Berätta om musiken! Du har ju ett ganska speciellt sound, eller vad tycker du?
– Tack! Vad roligt att höra! Jag har sysslat med musik hela mitt liv, när jag var 15 år började jag skriva texter och hörde helt enkelt något i mitt eget huvud. Ett ljudlandskap och en stämning som jag ville befinna mig i och bjuda in andra att dela det med mig. Den Amanda-stämningen, den har alltid funnits där men eftersom att mitt arbete handlar mycket om min inre process har ju givetvis musiken förändrats sedan dess.  När jag hör tidigare låtar så känner jag igen Amanda, men en annan Amanda, någon jag känner men inte längre någon jag är.

”Vem som helst hade väl egentligen kunnat skriva en snygg text men det krävs väldigt mycket för att faktiskt våga bli klar och släppa ut det”

Du har ju släppt nytt i år, hur känns det?
– Det nya albumet känns jättejättebra! När du jobbar med dig själv handlar det mycket om att du hittar rätt i stunden och är där du vill vara, men också nu när vi spelar låtarna live känns det lika bra som vi precis släppt albumet. Vem som helst hade väl egentligen kunnat skriva en snygg text men det krävs väldigt mycket för att faktiskt våga bli klar och släppa ut det, det ärliga och det som skaver. Trots att vi känt varandra i tretton år är det jobbigaste i hela processen att våga visa låtarna för Erik och Johannes i bandet. På den senaste plattan tillät jag mig själv att gå ännu mer in i det mörka känslorna än vad jag gjort tidigare.
”De mörka känslorna är de mest rofyllda, det är i dem jag kan landa i och känna det man kanske inte vågar känna när man är mitt upp i livet”
Blir du aldrig sugen på att göra något typ lättsamt och glatt i dur? 
– Nej, eller egentligen går många låtar i dur, de låter nog bara mörkt pågrund av den molliga kontexten. Jag får ofta höra att ”jag inte är som man tänkt sig” – jag är ofta glad och tycker mycket om att vara runt människor, jag gillar när det är härlig, go stämning. Jag upplevs nog inte på samma sätt i mina låtar. Låtarna blir för min del lite som ett titthål in till en annan värld, ”så hade det kunnat se ut”. Trots att jag gillar att vara i stimmiga miljöer med mycket människor runt omkring mig, tycker jag också väldigt mycket om att vara i det mörka. De mörka känslorna är de mest rofyllda, det är i dem jag kan landa i och känna det man kanske inte vågar känna när man är mitt upp i livet.
Ikväll spelar ni ju på Pustervik, har ni något mer kul planerat framöver?

– Ja! I sommar blir det massa spelningar på olika ställen i landet. Vi har turen att få spela på flera olika scener och sammanhang, både väldigt stora och lite mindre. Det känns roligt! Vår musik och våra album innehåller mycket olika typer av låtar och känslor som gör sig bra i olika stämningar, så det är perfekt för oss att blanda större scener med de mindre. Allting har inte släppts än men jag vågar säga att blir en hel del spelningar! Vi publicerar titt som tätt på Facebook, Instagram och på vår hemsida, så håll utkik!