Maxida Märak visste tidigt att ett vanligt kontorsjobb inte var hennes grej. Istället blev hon musiker, aktivist, skådespelerska och producent – med kampen för samernas rättigheter, och berättandet av en bortglömd historia, i fokus. Till helgen spelar hon på Nöjesguidens sommarfest på Nef!

Hej Maxida! Hur är läget?
– Hej! It’s all good, jag har nog aldrig haft såhär fullspäckat schema, så jag pusslar för fullt. Just nu fyller jag på med energi genom att springa långa sträckor i skogen, koka kaffe över elden och bada naken i mina sjöar. Allt mellan musikprodd och skriveri, med ungen under armen.

Härligt schema ändå! Hur kom det sig att du började göra musik?
– Jag tänker mycket på psyket och själen. För mig var det inget alternativ att ha ett vanligt kontorsjobb, jag är inte intresserad av att växa inom en bransch som inte tillfredsställer mig själsligt. Efter att ha jobbat med allt möjligt sen tolv års ålder, så var jag rätt övertygad vid ganska tidig ålder om vad jag INTE ville göra. Musik har alltid funnits i mitt liv, men det var för cirka två och ett halvt år sedan som jag skaffade en mindre studioanläggning och började prodda själv.

”Jag valde att satsa på musiken och har aldrig ångrat mig”

Jag hade så mycket i huvudet, och ville inte vara beroende av någon annan för att kunna göra det verkligt.  Jag var tvungen att göra ett val för två år sedan –  jobba kvar på Sameteatern som skådis, eller testa att satsa på musiken. Jag valde att satsa på musiken. Och har aldrig ångrat mig.

Bra val! Varför blev det just hiphop, då?
– Jag har alltid lyssnat och rört mig till hiphop. Det är på många sätt en modern arbetarklassmusik – ärlig, rå och sexig. Det är också en väldigt bred genre på så sätt att den öppnar dörrar för många som varit utestängda. Du behöver inte vara en skolad sångerska eller sångare för att hantera genren med bravur. Du behöver hjärta och själ. Jag kommer från en berättarkultur, jojken är ett sångsätt, men också ett berättarsätt. Hiphopen är för mig, precis samma sak. Sprunget från ett bortglömt folks historia – till att regera musikvärlden.

Wow, fin beskrivning. Snart ska du sommarprata i radio också! Vad kan vi förvänta oss?
– Lite bakgrundshistorier till varför jag blev den jag är idag, en hel del känslor, och kampen för mitt folk.

”Inte rädd för att bli tagen av polisen eller bli svartlistad. Det har redan hänt.”

Kampen ja, du har kallats för ”Sápmis terrorist” – låter lite farligt?
– Jag är farlig om du går emot mig. För mig finns det inga gränser för hur långt jag kan gå i kampen för mitt folks rättigheter, jag är inte rädd för att bli tagen av polisen eller bli svartlistad. Det har redan hänt, jag är van. Så länge jag är säker på att min åsikt är den rätta, och har ryggen fri, kan jag gå hur långt som helst. Jag kallas för Sápmis terrorist på grund av mina politiska kupper och aktioner, och de hatar att jag inte går att skrämma till tystnad.

Djungeltrumman är på din sida! Var är sommaren som allra bäst?
– Uppe till fjälls där renarna är på sommaren. Kalvarna måste märkas varje sommar, och det är en process som pågår under större delen utav sommaren. Du är långt bort från civilisationen och kan bara anpassa dig efter vädrets makter. Att vandra över Sarekfjällen i midnattssol, se starka friska kalvar, koka kaffe vid elden, lägga nät i sjön, där mina förfäder en gång gjort precis samma sak, där är sommaren som bäst. Men absolut, ibland det är fett att dansa sig svettig på någon sjuk undergroundklubb i valfri storstad, där allt är tillåtet.

”Shake that ass native style”

Låter underbart. På tal om fest – till helgen spelar du på Nöjesguidens Ljusa Nätter, varför ska vi gå dit?
– För att jag ska visa er något ni inte hört förut,  I’m gonna make u shake that ass native style.

Vad har du mer för planer framöver?
– Förutom alla spelningar jag gör i sommar så ska jag sommarprata den 30 juli, jag skriver manus till Fryshuset, medverkar i en tv-serie, medverkar i en film. Dokumentärserien om mig och min syster ska sändas, sen reser jag till Kanada och spelar på indigenous-festivaler och producerar ny fet musik, både till mig privat och till andra projekt, med mera.

Fullt upp alltså. Tack så mycket för intervjun, och lycka till på fredag!
– Tack själv – det blir fett.