Michaela Åberg solodebuterar med EP:n Merry Crisis som kombinerar ett mörkt och melodiskt sound med sårbara och ärliga texter. 

Du har en bakgrund i bandet Skuldpadda, hur kommer det sig att du valde att köra solo? 
– Det var inget medvetet val. Jag skrev låtarna under en period på två-tre veckor när jag inte kunde sova, mest för att inte bli galen. Det var inte förrän jag skrivit klart som jag började tänka på att visa för någon annan. Men eftersom jag suttit helt själv med allt hade jag ingen aning om vad jag hade gjort. Jag ringde mina kompisar Johan och Hedvig och frågade; ”Är det här ens musik? Är det bra? Kan jag släppa det? Kan ni hjälpa mig?” De svarade ja på allt.

Vad skulle du säga är den största skillnaden mellan att spela i band och att ha sitt egna soloprojekt? 
– Att alla musikaliska val är upp till mig, vilket känns sjukt när man är van att dela beslutsfattandet med fem andra. Man lär sig så mycket om sin egen syn på vad som är bra musik, men också om mer musiktekniska grejer. Med det sagt så älskar jag att jobba i band och tog nog med mig den mentaliteten i inspelningen av EP:n också. Jag tycker att det är väldigt viktigt att musikerna man jobbar med får utrymme att prova sig fram och improvisera som grupp, även om det är min låt.

Jag tycker att du har lyckats kombinera det mörka, sårbara och melodiska på ett fint sätt. Berätta om hur ditt sound har växt fram.
– Tack! Den mörka ljudbilden är nog bara ett resultat av min musiksmak. Jag har varit besatt av psykrock, kraut och annan källarmusik sedan tonåren och det lyser nog igenom. Tror inte att jag kunde gjort det på något annat sätt. Sångsoundet blev nog som det blev eftersom jag skrev allt på nätterna och var tvungen att sjunga så sjukt tyst. När det väl var dags för studioinspelning fortsatte jag nog bara på samma sätt, struntade i magstöd och försökte mest förmedla texten.

Singeln Traitor Among Us handlar om att vara med om riktigt tunga svek, hur hanterar man det?
– Till exempel genom att vara låta sig vara riktigt arg, skriva rock n’ roll, ta hjälp av trygga personer och prata snällt till sitt inre emo.

Nu är du aktuell med EP:n Merry Crisis, som handlar om uppbrott, sorg och ensamhet. Hur kommer det sig att du drogs till sådana ämnen?
– Jag tror att det är ett resultat av 2020. Det känns som att så många har släpat sig igenom det året och kommit ut väldigt slitna på andra sidan. Jag behövde avhandla saker som hänt i mitt liv, vänners liv och i världen för att komma vidare.

Skulle du säga att musiken har en terapeutisk funktion för dig?
– Ja, fast jag ser nog inte sådant förrän efteråt. Det gick så fort att skriva den här EP:n. Nu när jag zoomar ut och lyssnar på allt, så fattar jag att det har haft en terapeutisk funktion också, mer än att bara ha något att göra. Oftast plockar jag bara upp datorn och börjar någonstans för att jag är uttråkad, men sen glider jag automatiskt in i teman som är viktiga för mig.

Vad inspirerar dig i ditt textförfattande?
– Jag skriver nog bara om olika slags relationer. Så det hjälper att vara nyfiken på människorna runt mig. Är nog precis som många andra väldigt upptagen av hur andra funkar, hur jag funkar och våra plågsamma försök att vara en del av människoklubben. Men om vi ska prata förebilder så älskar jag Kevin Morbys texter.

Vilket spår på Merry Crisis tycker du representerar dig som artist bäst? 
– Jag har ingen aning om vem jag är som artist än. Knappt som människa heller. Men jag tror att sången i Traitor Among Us representerar min röst bäst. Och att öset på slutspåret I Wanna Be Alright ger min kärlek för distade orglar och kaosiga gitarrer rättvisa.

Det känns som att din musik skulle göra sig bra live, vilken scen vill du spela på när pandemin är över? 
– Tack! Ska jag vara ärlig så har jag varit ganska lättad över att slippa tänka på det, eftersom jag har lite scenskräck. Bara tanken på att gå från band till solo live ger mig puls, så det får nog bli något litet sammanhang. Kanske Skjulet här i Göteborg och ösa på med så mycket rökmaskin att man knappt syns. Föreningen Slitna Nerver skulle få arra. De är grymma på intima gig och det är alltid snäll stämning.

Vad har du för planer inför våren? 
– Jag och mina vänner har precis lagt det sista på ett hemligt musikprojekt, som nog kommer avslöjas snart. Sen planerar jag att vara ute i solen mycket, eftersom det känns som jag blivit av med 90% av min hudfärg under 2020. Sen vill jag träna upp mina bristfälliga kunskaper i musikprogram. Hoppas på balans mellan kaffe i vårsol och skrika på min dator.