Mimi Bay låter det personliga ta över. Hon är en självlärd musikalisk multitalang. Nu släpper hon den högst personliga EP:n Far from home, som handlar om att hitta sin alldeles egna plats i livet.
Musiken har alltid legat nära till hands för Mimi Bay. Hon växte upp i en kreativ miljö där hennes mamma är musiker och hennes pappa är konstnär.
– Det har alltid varit min grej, mina föräldrar har inte pushat mig eller så. Jag har alltid sjungit, skrivit och sådant där. Jag tror jag skrev min allra första låt när jag var åtta. Det var en schlagerlåt, en Lilla Melodifestivalen-låt som inte kom med för jag var för liten. Det har alltid varit musiken. Ju äldre jag blev desto mer vände jag mig till att spela och skriva samtidigt.
Mimi berättar att hennes sound har utvecklats i takt med att hon lärt sig nya program och instrument. När hennes kunskaper växer växer även hennes ljudbild. När hon var i tolvårsåldern fick hon en Ipod och upptäckte Garageband som fick henne att börja sitta och experimentera med stämmor och produktion.
– Sedan lärde jag mig ukulele och då skrev jag med den, sedan lärde jag mig gitarr och då skrev jag med den. Jag började prodda på riktigt när jag var 16 år och då gjorde jag bara musik, proddar och gitarr. Så det har alltid följt hur mycket jag har kunnat och vad jag har kunnat använda när jag skriver. Jag har alltid älskat drömska grejer men jag har nog inget specifikt sound, det känns som att det bara följer vad jag kan.
Foto: Ida Blom
Under pandemin har Mimi fått tillfälle att lägga mycket tid på just produktion och berättar att det resulterade i att musiken har fått ett helt annat sound än tidigare.
– Det gick inte att jämföra vad jag gjorde förra året eller året innan. Musiken blir hela tiden bättre och man blir mer kreativ för man får fler verktyg som man kan använda.
När Mimi var 16 år flyttade hon hemifrån för att gå i gymnasiet. Tidigare hade hon bott i ett mindre samhälle och spenderade mycket tid hemma med sin familj och när hon väl flyttade blev det en stor kontrast mot vad hon var van vid. Hon blev tvungen att hitta sig själv och lära sig att bygga upp ett hem på egen hand. Den kommande EP:n Far from home är högst personlig och handlar just om att växa upp och hitta sin plats i livet efter att ha lämnat sina föräldrars hem och om övergången från tonåring till ung vuxen. Hon beskriver den som ett tidsdokument, som några sidor ur hennes dagbok.
– Var jag än är så skriver jag alltid ner en massa saker på min telefon. När jag har känt saker så har jag skrivit ned det i stunden och så plockar jag mycket från mina anteckningar. Att det känns så dagbokslikt och personligt är för att allting är baserat på stunderna där jag gick igenom det jag sjunger om. De flesta låtarna på den här EP:n har jag knappt behövt jobba så mycket med eftersom allt har kommit så naturligt. Det har varit ett sätt att processa vad jag har känt i situationer. Jag har verkligen fått jobba på texten och fixa den men själva grunden för alla låtar kom väldigt naturligt.
Under arbetet med EP:n har hon, tack vare sina anteckningar som sträcker sig tillbaka till 2017, kunnat resa tillbaka i tiden. Far from home handlar både om att hitta sin plats men bär även på en stor dos av nostalgi.
– Jag älskar det, jag tycker att det är så roligt. Man tänker på platser man varit på, man ser tillbaka på den tiden, vilka man hängde med och sådant där. Det är verkligen som en kapsel där man kan åka tillbaka till den tiden och platsen, jag gillar det jättemycket. Sedan kan det vara jobbigt ibland, om det var jobbigt då. Nu vet man mycket bättre än personen som skrev det, det kommer att lösa sig.
– Min tanke med den här EP:n var att dela upp den i tre delar. Det börjar lite naivt och sedan blir det en brytpunkt och så kommer man ut på andra sidan. Men den röda tråden är att man letar och försöker förstå var man hör hemma, i folk, i platser och i sig själv.
Foto: Ida Blom
Inspirationen till hennes texter och musik kommer inifrån och Mimi berättar att det inte alltid går att påverka vad det ska handla om eller hur det ska låta. När hon väl försöker styra sitt musicerande i en viss riktning kan hon nästan uppleva att det blir lite krystat, istället låter hon intuition och känsla styra.
– På den här EP:n har det verkligen varit så. Jag fick bara följa med, det var inte ens jag som gjorde det, det var någonting. Det är väldigt personligt, eftersom jag gjorde allt helt själv så hamnar man väldigt djupt inne i sig själv. Det är väldigt mycket av det som kommer fram såväl i tankar som musiken, inte bara texten. Det personliga tar över.
Efter att ha gjort allt själv är Mimi numera sugen på att arbeta med andra och har tröttnat på att tampas helt själv med sina egna idéer.
– Jag har alltid gjort allting själv. Jag tänkte inte att jag skulle göra det med någon annan eftersom det här projektet har varit så personligt. Eftersom jag har utvecklats så mycket från att jag började prodda när jag var 16 år så känns det så personligt. Det är mitt och det är så jag tänker. Det är också det enda jag vill göra, även om jag inte jobbar så sitter jag och proddar, det är min största hobby, det är det som är så konstigt med att jobba med sin största hobby.
– Just nu känns det kul att få höra andras idéer, man blir väldigt inspirerad av andras kreativa processer. Det blir också så otroligt skört när man gör allting själv, hela det här projektet är också hela mig. Då blir det så läskigt att släppa ut det och ta in andras idéer och man blir rädd att de ska blanda upp det och göra sönder saker. Men jag tänker att jag får börja separera det, var jag börjar och var musiken börjar. Jag har inte gjort det så mycket och då får jag bara sitta själv hela tiden och det är inte så kul.
Mimi har haft planer på att släppa en EP ända sedan 2019, hon berättar att det har funnits minst tio olika versioner av den, med olika låtar som numera är utbytta inför släppet. I takt med att hon ständigt har utvecklats har det varit svårt för henne att nöja sig.
– Jag vet att det är en process. Det var ett tag där det kändes som jag bara kunde bli bättre och bättre. Jag kände att jag inte var bra nog för att göra en EP. Den här EP:ns koncept kom verkligen fram i början av 2020 när jag fick tid. Jag gick mycket i skolan och då var det inte fullt fokus på musiken. Sedan fick vi onlineundervisning och då kände jag att jag verkligen kunde satsa på det här och sitta och prodda hela tiden, så då gjorde jag det. Det var också en perfekt ursäkt för att sitta hemma hela tiden när Corona kom. De första coronamånaderna var verkligen nödvändiga för mig. Det har tagit tid att få fram det här, men jag behövde komma över den där tröskeln. Nu känns det som att det är mycket enklare att göra nästa projekt. Det spelar inte så stor roll att jag stannar på en plats eller att jag inte hela tiden rör mig framåt. Det har tagit lång tid, men det har varit bra också, för jag har verkligen fått möjligheten att tänka ut vad det är jag behöver och vill.
Numera har hon släppt tankarna om att hon inte är bra nog för att göra en EP, utan ser istället något vackert i att kunna skapa utifrån sina nuvarande kunskaper.
– Det handlar om att bara låta det vara vad det är. I början tänkte man att ”jag kan ingenting”, men bara att låta det vara vad det är är fint i sig. Du har lärt dig det här upp till den här punkten. Då får man använda det och så får man bli bättre sedan.
