Nästa år ser Mira Aasma fram emot att skapa ny musik, krossa patriarkatet och delta i häxritualer mot Trump. Ikväll avslutar hon året på Boulebar, med nykläckt musik, disco och lite finlandsbåt.
Hej Mira! Har förstått att du är Göteborgs nya stjärnskott. Hur är läget?
– Hej! Oj wow, tack för den! Det är bra med mig, har precis kommit hem från en kort Hollandsturné tillsammans med bandet. Träffat grymma arrangörer och musiker, bott i en stor lagerlokal hos en couchsurfare, spelat i minusgrader, byggt upp scenografi, haft jättelång grått löshår, ätit stroopwafels. Är sjukt taggad inför Boulebar på fredag som ju blir avslutet på detta året!
Du släppte ju ditt debutalbum i år, och blev nyligen nominerad till Gaffapriset, hur känns det?
– Jättekul såklart! Har lärt mig så sjukt mycket under detta året genom att prodda ett album själv, göra två musikvideos, livesessions, skapa samarbeten, vara projektledare, spela live och så vidare, och det är ju alltid fint att få bekräftelse på att det man gör också betyder något för någon annan.
Och nu är det spelning på Boulebar, vad kommer vi att få höra?
– Faktiskt en del nytt material, mest för att jag skrivit så mycket nytt på senaste och är lite för ivrig att få testa låtarna live. Det ger ju också mycket till produktionen att få sätta en låt i ett annat sammanhang utanför datorn och studion, se hur den funkar ute bland folk och hur det känns att spela den. Det blir lite disco, lite ballad, lite finlandsbåt, projektioner, drama, lack och gul sammet. Kanske även en hemlig jullåt innan klockan slagit 22..
”Det är ju alltid fint att få bekräftelse på att det man gör också betyder något för någon annan.”
Vart siktar du här näst, efter Boulebar?
– Jag tänkte faktiskt sätta mig ner nu i mellandagarna och lägga upp en plan för vad jag vill göra under 2018 och hur jag vill göra det, och sedan bolla med vänner och bolag. Nu under hösten har jag dragit ihop ett gäng med grymma personer jag vill jobba med, testat olika nya samarbeten och gjort saker på helt nya sätt, resultatet av detta blir ett singelsläpp i början av 2018. Sen har jag också märkt på senaste hur viktigt det är att så ofta som möjligt komma tillbaka till själva källan till varför jag gör allt det här, kan vara lätt ibland att spinna iväg på en massa saker runtom. Den bästa terapin för mig just nu är att sitta min i säng och skriva låtar och prodda demos med en casiosynth och hörlursmick, det ska jag fortsätta göra så ofta jag kan under 2018.
Vad önskar du dig mer av året som kommer?
– Att få ha jävligt roligt! Fortsätta göra nya saker, lära mig, spela live, skapa. Vill såklart hitta olika smidiga och osmidiga sätt att krossa patriarkatet på och delta i häxritualerna mot Trump.
Vad lyssnar vi på 2018?
– Jag hoppas att vi får upp ögonen för alla grymma nya akter/producenter/artister som förtjänar ännu större uppmärksamhet och cred, till exempel, Ida Kudo, Linnéa, Fågelle, Habib1, Bonander, Yung Titties, Alba Omega, The Tape, Annelie, Luna Green, Sophia Tako, Nadja Evelina, Cajsa Siik, Vulkano, Ulla Olsson, missade säkert några nu och skulle kunna hålla på i en evighet. Sen hoppas jag såklart också att ingen missar mitt och mina italodisco-systrars nya projekt Italo Bitches. Vi spelar på Pustervik 12 jan!!