Den grammatiska trollkarlen Mollgan har efter många år börjat springa ikapp sig själv igen. Med en ny låt, en helkväll på Nefertiti, och ett nytt mixtape gång, skulle man rent av kunna påstå att han är på väg att varva sitt förflutna. Vi träffade rapparen inför fredagens releasefest.
Hej Mollgan! Berätta lite om nya singeln När Det Brinner? Vad handlar den om? I vilken känsla bottnar den?
– När Det Brinner handlar på sätt och vis om två olika grejer. Först och främst handlar det om att vara ung i den här norra delen av världen, hur mycket vi får gratis jämfört med andra länder men också hur svårt det kan vara att hitta sin identitet här. Den andra sidan av låten handlar mer om vad som händer om de som sitter på makten fortsätter ignorera platser och människor som ropar på hjälp, och bryr sig först när det brinner. Känslan i låten är lite scitzo, det finns ett tungt allvar men också en ungdomlig, nästan naiv, hoppfullhet.
Du håller en ganska låg produktionstakt när det gäller din musik, vad är det i livet som kommer i vägen för musiken?
– Haha, det är en lång historia! Jag har visserligen aldrig slutat spela live eller vara med i olika projekt men du har helt rätt i att det var längesen jag släppte nåt större. Hela historien om vad som hände får bli en dokumentär – eller skräckfilm – en vacker dag, men det jag kan säga är att jag legat långt efter mig själv, och nu känns det som jag äntligen börjar springa ikapp igen. Ny video nu, nytt mixtape på gång och en fantastisk ny live-ensemble!
Du har beskrivits som ”provokativ”; Vad anser du om det ordet? Är du bekväm med att tillfalla den kategorin?
– Jag vet inte om jag skulle kalla ”provokativ” en egen kategori, men det var ett ord som en vän använde för att förklara min musik som fastnade. Mycket av mina texter är uppmanande och jag vill gärna säga saker på ett frispråkigt sätt men också på ett sätt som gör att lyssnaren inte måste hålla med om allt för att förstå texten. Men ärligt talat, det är ju så sjukt svårt beskriva sig själv och sin musik på ett bra sätt, så en får välja lite halvcoola ord som känns okej.
”Men ärligt talat, det är ju så sjukt svårt beskriva sig själv och sin musik på ett bra sätt, så en får välja lite halvcoola ord som känns okej”
Vad är det hos just rappen som uttrycksform som tilltalar dig? Och vad är det som gör rappen så lämplig som medium för tja, samhällskritik?
– Jag älskar väldigt mycket olika typer av musik, men hiphop har alltid känts lite mer som att läsa en bok medan annan typ av musik mer kan kännas som att läsa en dikt. Jag ville (underdrift: jag skulle) bli författare hela min barndom, så kanske var det bland annat det som lockade. Att kunna skapa musik men samtidigt få utrycka sig med fler ord. Kring samhällskritik tror jag att det stundtals finns en ocensurerad direkthet och slagkraft i hiphop som gör att genren passar bra till att förmedla starka budskap.
Vad bör publiken förvänta sig av lördagen?
– De kan förvänta sig en fet kväll med massa kärlek, hjärta, svett, bas, fulsnygg dans, färgstark hiphop och onödigt mycket mellansnack. Om en nånsin sett mig live så vet den att jag typ pratar lika mycket som jag spelar (något som jag lärde mig av Immortal Techniques spelning på Peace and Love för en evighet sedan) men det finns en konst i att hålla uppe energin på scen genom mycket snack. Sen blir det så klart fest, för jag kommer ha med mig Willy Wong på saxofon och keyboard, Ms. Dumbuya som sjunger och MixMasterMange på scratch, samples och trummaskiner. De är så jävla roliga att spela med att jag tror, även om en hatar oss, så kommer den bli glad av hur vi är när vi spelar ihop.
I pressmeddelandet nämndes bland annat ordet ”normbrytande” för att beskriva din musik; hur är den normbrytande?
– Jag kan tänka mig att det främst syftar på min tidigare låt NON STOP som handla om kärlek, och där det porträtterades som en kärlekshistoria mellan två män i videon. Efter det släppet har jag spelat på flera Pride-festivaler och skrivit musik som står upp lika mycket mot homofobi som rasism. Jag tycker vi ser en förändring där inom hiphop i stort, nu senast kanske när Jay-z stöttade sin mamma som kom ut, men tyvärr är det fortfarande vanligt även i Sverige att samma rappare som skriver låtar mot rasism kan slänga ur sig homofobiska ord och rader. Det är lite förbryllande för mig. Jag tror vi tar babysteps, men jag hoppar hellre utan gravitation.
Sista: om du hade varit tvungen att bli förvandlad till ett djur, vilket hade du valt?
– Havsörnen! Den ser fett bra! Och kan flyga. Alternativt någon jättestor dinosaurie för då hade jag sluppit mitt Napoleon-komplex.
