Det som började med en konsert för fem år sen har nu vuxit till en rörelse och en årlig fest. Ikväll firar Musiker mot Rasism fem år. Elva artister och sex dj:s står på scenen på Pustervik och tar ställning mot rasismen i samhället. Vi har snackat med grundaren, Alexander Goldmann.
Berätta om Musiker Mot Rasism! Hur började det här?
– Musiker Mot Rasism startade som en stor konsert som jag arrangerade den 22/3 2013 på Musikens Hus. Då spelade 22 band på 2 scener som en reaktion på den ökande rasismen i samhället och i politiken. Min ambition då var att samla musiker i ett gemensamt stort ställningstagande och att det gärna fick sprida sig till liknande initiativ, men mer långsiktigt än så var det inte. Men intresset bland musiker och andra organisationer var stort, det märktes att det inte hade gjorts något liknande i Sverige på länge och det kändes roligt och meningsfullt att fortsätta. Nu har det vuxit till att finnas i flera städer och vi har engagerat hundratals musiker på våra konserter, tusentals i kampanjen #motrasism och mött åtskilliga tusen som publik på våra konserter och föreläsningar. Ändå är vi bara en handfull människor som gör detta ideellt utöver jobb och familj, men engagemanget från alla gör det möjligt att bli stort och att det sprider sig.
” Alla borde komma. Den som är övertygad, den som inte är övertygad. Den som hatar, den som ger kärlek. Den som behöver fylla på energi i sin kamp eller vardag, den som har att ge”
Ni har ju startat hastagen #motrasism som många artister har ställt sig bakom, men hur går vi vidare med arbetet i praktiken?
– Ja, #motrasism har varit ett enkelt men tydligt sätt för artister att tydligt ta ställning, från amatörmusiker, till hela skolor, till symfoniorkestrar. Kampanjen har bidragit starkt till att många känner till oss och vår verksamhet; #motrasism är en ganska liten del av vad vi gör även om den kanske är den del som syns mest. Vi i Musiker Mot Rasism tror ju stenhårt på idén att skapa aktiv publik i allt vi gör, att engagera människor som kanske tidigare varit passiva och framför allt att engagera dem i sin egen vardag. Att våga ta ställning mot rasism när och var du än stöter på den och att stötta varandra i det arbetet. En av Musiker Mot Rasisms styrkor har varit att vi är tydligt partipolitskt obundna och att vi med musiken som medel nått ut brett, ofta till människor som utan aktivistbakgrund, som jag själv. Och för mig är just den grå massan den viktigaste målgruppen, som inte ser normaliseringen av rasism, som inte känner sig berörda av ensamkommandes akuta situation, som inte ser näthatet eller för all del nazistattacker mot demonstrationer som ett hot mot vår demokrati. För Musiker Mot Rasisms del handlar det om att nå ut än mer med de medel vi har, men också att enklare kunna engagera än fler, t.ex. genom att göra det enklare för musiker att arrangera egna Musiker Mot Rasism-konserter.
Vad är det som händer på Pustervik på fredag?
– Det är vår födelsedag! Vi fyller 5 år och då vill en ju ställa till med kalas, för att fira MMR men också den antirasistiska folkrörelsen som vuxit fram och för att ge styrka i kampen för ett inkluderande samhälle valåret 2018. Vi har valt ut några av alla de fina artister som spelat för oss genom åren, Bo Sundström, Etzia och Jenny Almsenius, Kristina Issa m.fl., artister som verkligen berört oss och som brinner för frågan. Som konferencierer har vi Fatemeh Khavari och Ahmad Rahimi, två fantastiskt inspirerande människor och oerhört viktiga röster för ensamkommande. Just frågan om ensamkommande är en av de vi driver hårdast nu då situationen är akut med den inhumana migrationspolitik som nu förs och som sätter många ungas liv på spel.
”Att våga ta ställning mot rasism när och var du än stöter på den”
Överskottet går ju till Refugees Welcome Housing, vad är det för en organisation?
– Refugees Welcome Housing arbetar för att ensamkommande ska kunna bo kvar i den kommun där de har sin skolgång och sitt sociala nätverk, faktorer som är oerhört viktiga för trygghet och möjlighet att inkluderas i samhället men som ofta rycks undan då de fyller 18 eller skrivs upp i ålder. I Göteborg till exempel tvingas många flytta till ett gigantiskt vuxenboende i Vänersborg och många väljer då att bo på gatan. Då, när kommunerna släpper taget om dessa ungdomar, kommer initiativ som Agape eller Refugees Welcome Housing till räddning.
Vilka borde komma på fredag?
– Alla borde komma. Den som är övertygad, den som inte är övertygad. Den som hatar, den som ger kärlek. Den som behöver fylla på energi i sin kamp eller vardag, den som har att ge.
