Snart är det dags för Way out West, och en av de som ska stå på scenen under festivalen är Nadia Nair. Helgen till ära pratas det självklart festival, musik men också tankar inför valet den 9 september.

Hallå Nadia, hur är läget med dig? Har du haft för dig nåt kul sen sist?
–Det är fint med mig! Hmm när var det sist? Jag har dåligt minne… men jag har lite sommarlov just nu och firar 30,  så huvudet är inte helt med! Men jag har säkert skrivit ett par låtar till eller i alla fall gjort klart några vilket är det svåraste med hela processen. Och så har jag turnerat och jobbar en del i England också!

Nu är det inte så långt kvar, hur ska det bli att inta scenen under Stay out West i augusti?
– Det ska bli sjukt kul faktiskt! Att få spela mina nya låtar på svensk mark och Göteborgsk mark äntligen liksom!

Vad ser du mest fram emot under festivalen? Har du själv några måsten?
– Kendrick! Och att själv få spela! Och att träffa alla Stockholmare till vänner som äntligen har en anledning att hälsa på (hehe) och mina exil-gbgare och så vidare. Jag är ingen festivalmänniska så jag har inga måsten, det är bara att köra.

Hur kommer din spelning att bli?
– Ingen aning, det får stunden avgöra som vanligt. Och dagsformen. Man kan aldrig avgöra en känsla. Ibland är rösten med, ibland är den inte det. Det är något jag har fått acceptera. Men jag ser fram emot känslan, och just nu känns det magiskt och det får jag lita på.

Din musik beskrivs ibland som kompromisslös, berätta, på vilket sätt är den kompromisslös?
– Jag tror den dels har fått den stämpeln för att folk tycker att jag går utanför boxen och ofta måste hitta ett sätt att sätta ord på den kreativa friheten eller känslan. Jag känner mig inte särskilt hämmad när jag experimenterar med min konst och min musik och det är den friheten jag alltid strävar efter.

Ska du spela något mer i Gbg under året?
– Nej, ingenting inbokat, men man kan ju alltid hoppas!

Har du någon ny musik på gång?
– Absolut har jag det! Jag skriver hela tiden…

På tal om en helt annan sak, valdagen närmar sig ju med stormsteg. Är det extra viktigt att som offentlig person ta någon typ av ställning tycker du?
– Jag får nog säga både och nej. Det är extra viktigt just nu att alla tar ställning med tanke på att ren passivitet kan bidra till att fler mörka krafter och radikala rörelser tar över. Vi ser ju vilken storm av högerextremism som drar igenom Europa och vilket kaos det orsakar. Jag är inte alltid superbekväm med  att diskutera politik för jag känner mig inte alltid tillräckligt påläst, men det betyder inte att jag inte har rätt att reagera, känna saker och göra min röst hörd. Jag tror att fler inte känner att de har tillräcklig kunskap för att kunna ta ställning, men vi alla borde göra en extra ansträngning för att läsa på när allting i slutändan påverkar en själv. Som offentlig person har man ju ögon på sig hela tiden, och jag försöker förändra och nå ut med min konst, så jag själv är ett ställningstagande. Bara för att jag inte slåss på Instagram och i tidningar om rättvisa betyder det inte att jag inte har en kamp. Jag slåss varje dag och det är även det folk gör under ytan som är extra viktigt. När vi når grunden kan vi skapa riktiga förändringar och förbättringar – det är inte bara upp till politikerna. 

Och vad hoppas du på efter valet den 9 september?
– Mer jämställdhet och att man håller feminismen inkluderande och intersektionell. Att högerextremismen har minskat, att vi tar på oss ansvaret att bli mer pålästa än att tro på gammal propaganda. Vi har en lång väg att gå, men först måste vi tro att vi kan komma dit. Annars är vi körda.