Det är två dagar kvar tills världens första mansfria festival går av stapeln i stan, men redan nu laddar vi upp inför efterfesten. ”Det här kunde jag bara inte tacka nej till”, säger Naomi Namasenda som är en av de som spelar på Hoki Moki.
Hej Naomi! Hur mår du?
– Godmorgon! Jag vaknade precis och är så trött men det är väl någonting med den här tiden på året. Och regnet. Men annars är allt bra!
Skönt! Minus tröttheten då. Kan du inte berätta lite om din musik, den är ju verkligen något helt eget.
– Jag har hållit på med musik sedan jag var typ tolv år, allt från punk till electro. Det är väl egentligen det jag pysslar med nu, elektro alltså. Det är först nu som jag känner att jag verkligen hittat något som är jag till hundra procent.
Jag läste tidigare att du kallar din musik för hardcore cute, vad är det egentligen?
– Ja, haha. Den har väl fått lite olika namn. Jag har också hört folk kalla genren för Bubble Gum Hardstyle. Jag vet inte vad som är det rätta namnet egentligen, förutom pop. För det är ju pop det är, extremt popig pop.
Men hur landade du i den här genren?
– Jag har nog testat mig fram. Jag har lyssnat på och spelat så mycket olika sorters musik och tillslut kom jag bara in på det här och kände ganska direkt att det här är jag, till hundra procent. Jag har lyssnat mycket på eurodans som yngre och det här känns lite som en march till min bardom, fast år 2018. Min musik representerar verkligen mig.
Är du extremt poppig bubble gum hardcore cute?
– Jag är fett skoj i alla fall.
Kommer du alltid vara det?
– Det tror jag. Nä, men man utvecklas ju såklart och det gör ju musiken också. Mitt nästa album, som jag har jobbat på de senaste två åren, det låter ju inte på samma sätt som min tidigare musik. Det är samma känsla men jag har utvecklat mitt sound en del.
”Det är ju så jävla coolt, att allt började som en tweet och blev en asfet festival”
När släpper du det?
– Väldigt bra fråga, haha. Jag vill inte släppa förens jag känner mig nöjd och allt känns helt rätt. Det kan vara om en månad eller om tre.
Jag läste en intervju du gjorde med Sydsvenskan för två år sen, där snackade du mycket om USA och att du siktade utomlands. Hur har det gått?
– Bra! Det har gått bättre än jag trott. Mer än så kan jag inte säga just nu.
Spännande. Det känns ofta som att många beskriver det som mycket svårare att försöka ta sig fram där än i Sverige?
– Ja, alltså saker och ting är svårt. Folk ska alltid klaga så mycket, det kan jag bli så trött på. Det är jättesvårt men så är det väl med mycket annat också. Min fördel i branschen är väl att det inte finns någon annan som gör den musiken som jag gör, det finns liksom inget att jämföra med eller någon att likna.
”Min fördel i branschen är väl att det inte finns någon annan som gör den musiken som jag gör, det finns liksom inget att jämföra med”
Men nu bor du i Stockholm?
– Ja, jag var i LA och pluggade när jag var 18. Jag åkte dit med förhoppningen om att det skulle bli asfett, vilket det också många gånger var, men det var inte alls vad jag trodde att det skulle vara. Man har ju någon idé om att i LA, där finns alla låtskrivare och alla grymma producenter, men de flesta är ju faktiskt här i Sverige. Det förstår man ju när om man tänker på vilka som faktiskt skriver mycket av musiken idag. Så jag åkte tillbaka hem till Sverige, och nu bor jag och jobbar med musiken här i Stockholm.
Vi måste ju prata om Statement Festival. Hur känns det att vara med?!
– Alltså det känns skitkul! Verkligen. Jag har tänkt mycket på hur det kommer vara att befinna sig på en plats med enbart icke män, hur viben kommer vara och så, och jag tror det kommer vara helt fantastiskt. Så mycket kärlek och omtanke. Man har ju aldrig varit med om något liknande tidigare, inte på samma sätt. Jag ser fram emot det så mycket! Det är ju så jävla coolt, att allt började som en tweet och blev en asfet festival – en som New York Times har listat som en av de åtta bästa i världen, innan den ens har ägt rum. Jag skulle egentligen inte ta några gig nu i sommar eftersom jag är så mycket i studion och spelar in, men det här kunde jag bara inte tacka nej till. Det kommer ju att bli så sjukt kul.
Din musik, är den ett statement?
– Min musik handlar om saker som händer, som jag känner och som är runt omkring mig. Jag har mest sett musiken som en flyktväg, ett sätt att ha kul. Det finns så mycket bra musik och så många duktiga artister som tar ställning och förmedlar viktiga budskap. Men för mig handlar musiken främst om att ha roligt. Glömma allt och bara ha skitkul.
Har du något mer kul på agendan i år?
– Ta över världen. Och dricka mycket champagne.
