OG Bella dras till kontrasterna i livet. Hennes språk är pricksäkert, naket och ärligt, i sina texter bryter hon ned tankar och funderingar för att se helheten.
Hur har ditt 2021 varit hittills?
– Året har hittills varit hektiskt och stressigt. Jag har balanserat skola, brödjobb, träningsinstruktörs-utbildning samt slutspurten på projektet Bendjupt. Känner mig utmattad och vill gå i ide. Men det är okej, jag föredrar att ha för mycket saker att göra än för lite.
Hur tror du att den pågående pandemin har påverkat ditt skapande och ditt musicerande?
– Jag har länge tänkt att pandemin inte påverkat mig alls, när jag jämfört med andra scenarion världen över. Men jag har nyligen insett att det är skillnad på att bli drabbad och bli påverkad. Jag är en introvert person som gottat mig i att kunna dra mig undan utan lika många följdfrågor till varför. Men jag har också kommit till insikten att jag behöver socialisera mig mer än vad jag tidigare trott, så jag har känt mig relativt ensam. Jag och Andy har definitivt spenderat mer tid i studion än tidigare, så kvantiteten på demos har ökat betydligt. Det är svårt att svara på hur det påverkat skapandet i sig när jag fortfarande är mitt i det. Men när jag tänker på hur min musik i år låter så är det förvånansvärt mer optimistiskt än hur det brukar låta. Det har gett lite av en motsatt effekt. Kanske har jag fokuserat på ljuset i slutet av tunneln som en överlevnadsstrategi och skapat i ett fantasieggande state.
Nyss släppte du Bendjupt, berätta om låten och hur den kom till.
– Vi gjorde Bendjupt på vår första session efter att jag hade rest i Asien i tre månader, superivriga och hungriga på att få skapa tillsammans igen. Låten kom till på ett ögonblick, verkligen under en timma. Andy skapade en sjuk känsla på nolltid, som den magiker han är. Och sen loopade han beatet medan han gick iväg på en cigg och under den tiden hann jag lägga alla vocals. Han kom tillbaka efter några minuter och undrade vad fan som hände precis. Hela låten var en freestyle, vissa rader hade jag lagt dagen innan på ett annat beat, andra rader var från någon gammal demo och somliga rader var improviserade på plats. Det är verkligen den enda gången någonsin som vi kört på första tagningen, annars brukar jag lägga om alla vocals bra många gånger innan jag känner mig nöjd. Att allt gick så snabbt tycker jag berättar att det kom från en väldigt autentisk plats, så intuitivt och instinktivt. Och det är min erfarenhet med tidigare verk, ju snabbare det går desto råare är viben och desto mindre utrymme blir det till att överarbeta något.
”Att bli kär i någon är ofta ett första steg mot att falla isär”
Foto: Melissa Zabihi
Vad handlar Bendjupt om?
– För mig handlade låten initialt om att falla för någon, bli kär. Jag sjunger ”alla ser jag börjar falla” – och de som fick höra den tyckte att den var så sad, för att jag sjöng om att ”falla isär” vilket fick mig att dra den parallellen – vad är skillnaden ens? Att bli kär i någon är ofta ett första steg mot att falla isär. Så idag handlar låten om (för mig i alla fall) den sköra tunna linjen emellan att fall in love och fall apart. Det är det som är så jävla vackert med musik, hur allas uppfattning och insyn på en låt skapar en eller flera nya verkligheter och riktningar. Min egen intention eller betydelse av en låt är av allra minsta relevans, jag är mycket mer intresserad av betraktarens iakttagelser och intryck.
Du arbetar återigen med Andyboi från TV FEH, varför tror du att ni passar så bra ihop rent kreativt?
– Först och främst har vi jävligt nice kemi på ett personligt plan, vilket jag tycker är väldigt viktigt. Kanske inte lika viktigt om man bara gör en singel ihop, men han är min andra hälft i skapandet så vi spenderar otroligt många timmar ihop i studion. Jag håller honom lika kär som både vän och producent. Sen så är vi en jävligt bra match soundmässigt tror jag på grund av lite olika anledningar. Dels är vi båda emo-kids by heart, vi dras till det sentimentala, melankoliska och hjärtskärande – allra helst i lyriken. Båda går igång på den dramatiska gigantiska ljudbilden men ändå älskar vi också det minimalistiska enkla. Vi har båda varit översens från början om att fokuset alltid ska vara viben och aldrig strukturer och förväntningar. Det uppstår en viss lekfullhet i soundet när vi inte förhåller oss till vers-brygga-hook upplägget, och vi tror starkt på att låta det höras att vi är influerande från väldigt många mer genrer än hiphop. Jag tror att något som varit avgörande är att vi lyssnat mycket på punk och hardcore när vi var yngre. Den typ av hardcore jag lyssnat på har varit en explosion av kontraster, den allra vackraste typen av poesi på ett väldigt hårt sound. Och just kontrast är något som är väldigt viktigt för mig i mitt artisteri.
Du kombinerar ord och skapar meningar på ett sätt som sticker ut. Vad vägleder dig i ditt skrivande?
– Jag tror att resultatet av mitt skrivande är en mash-up emellan jaget och idealbilden. Jag vill nog så himla gärna vara den litterära akademikern som förnekar men lowkey älskar att hon är pretentiös, men i själva verket kommer jag alltid vara den busiga lilla skitungen från Biskopsgården. Jag tycker att det finns något sexigt i att låta de två världarna mötas, det intellektuella snacket kombinerat med slangen, än en gång handlar det väl mycket kontrast. Jag har en styv fixering kring utveckling, där jag tror på att obekvämligheten är din bästa vän. Ett år hade jag som nyårslöfe att utsätta mig för så många obekväma situationer som möjligt, jag gick till exempel på en skådis audition med noll ambition, talang eller intresse för det. Det var jävligt stelt alltså. Men att pusha mig själv ut ur min comfort zone i form av den typ av idioti och även att inte rygga undan för jobbiga samtal eller gräva i trauman et cetera. Ju mer jag mognar som individ desto mer färgar det mitt skrivande, vilket blir en otrolig morot och vägledning.
Hur gör du för att inte stagnera i ditt skapande?
– Jag pushar mitt skrivande genom att läsa mycket vilket breddar min perception och utvecklar mitt vokabulär konstant. Jag använder också markeringspenna för att highlighta tilltalande formulering, och skapar en form av inspirations-bank. På så vis kan jag på regniga dagar, när jag har svårt att hitta inspiration till att skriva, bläddra i första bästa bok och se vad jag fastnat för tidigare. Oftast så behöver man bara de där första orden som blir utlösare till resterande. I mitt skapande är det viktigt för mig att leka med nya genrer och sounds. Vi är alla fyllda med så många olika egenskaper och sidor, och det är mitt sätt att bejaka alla delar av mig själv. Det vässar min kompetens och det gör soundet så mycket mer intressant, och det är också så nya genrer föds.
Foto: Melissa Zabihi
Vad betyder musiken för dig?
– Det är min tredje förälder helt enkelt. Eller fjärde förälder förresten, i ärlighetens namn har jag lärt mig det mesta jag kan i livet via Youtube. Musiken är en danande bästa vän som alltid har tid för mig, pushar mig och formar mig. Musik är terapi-sesh med psykologen, sexet med exet och saltet i såret. Alla livets härliga och vidriga relationer sammansmälta till ett.
Många av dina texter fångar även upp och nedgångar i relationer till sig själv och andra på ett väldigt träffsäkert sätt. Vad tror du att det beror på?
– Jag tänker att inom varje människa ryms kanske tio personer till. Vi är på ett visst sätt när vi är med föräldrarna, på ett annat sätt när vi är på jobbet, på ett helt annat sätt när vi är ensamma et cetera. Och inom varje individ finns alltid en älskare, och jag känner att den romantiska och relationella personen i mig är den absolut mest centrala delen av mig. Mitt känsloliv har alltid varit det som tagit upp det mesta av min tankekraft, och jag är naturligt analytisk och reflekterande vilket följdriktigt påverkat mitt skrivande och gett mig ett tydligt tema att kretsa allt kring. Jag behöver bryta ner mina tankar till mikroskopiska små partiklar för att kunna se helheten i varje del, och gör jag inte det så känner jag att jag tappar connection med mig själv. Så jag har helt enkelt lagt mina tio tusen timmar på att dissikera varje fundering och känsla, som på den stackars grodan i biologin.
Vad handlar dina kommande låtsläpp om?
– Jag har en del sologrejer och en del collabs som släpps i år. De handlar om allt ifrån hjärtekross till att hångla på ett rave. Om att bli sviken av sin bästa vän till att få en crush på sin granne.
Hur skulle du beskriva dem rent soundmässigt?
– Väldigt olika sounds på alla faktiskt. Det är allt ifrån popigt till dubb till emo-trap till UK garage. De projekt som är med Andyboi har vi verkligen försökt att hålla det avskalat och fokusera på att skapa ett tydligt syfte till varje element och finslipa på det. Men allt är i vanlig ordning dränkt i reverb med många lager av vocals. Jag älskar när vocals är integrerade i beatsen, så det har vi haft kul med på senaste.
Vad har du för planer inför den stundande våren?
– Jag ska resa till Portugal, bli bitcoin queen, ta mitt pinsamt försenade körkort och efter sommaren flyttar jag till Stockholm. Och förhoppningsvis wifear min stora crush. Och självklart ska jag vara supergenerös med ny musik, nya dikter och nya visuals.
