Att vara papperslös är lite som att vara en halv invånare. Man finns där, men ändå inte. Hur är det egentligen att leva som papperslös i Göteborg?
– Vem är jag? Jag heter Parvaneh, jag bor i Göteborg och jag är papperslös, eller jag lever som papperslös.
Vi ses på skolan, där Parvaneh pluggar, i ett litet avskilt rum mellan några bokhyllor. Hon har med sig sin lunch i en glasburk, men den blir stående på bordet medan vi pratar. Hon har bott i Göteborg i fem år, under den perioden har hon fått avslag på sin asylansökan tre gånger. Det är fem år av ett liv i limbo. Fem år utan möjlighet till ett riktigt jobb, fem år av begränsad tillvaro, och framförallt fem år utan möjlighet att träffa sina barn och sin familj.
Hon kommer från Iran där hon var politiskt aktiv i nästan hela sitt vuxna liv, där hon också satt i fängelse för första gången som nittonåring – för att ha deltagit i en demonstration.
– Jag har suttit i fängelse två gånger i Iran. Andra gången jag fängslades var 2007, för att jag skrev ett brev om att en annan fängslad person borde friges.
Det var när hon några år senare var på besök i Sverige, för att träffa en politisk organisation, som hon blev angiven av en vän hemma i Iran. En vän Paravneh tror blev torterad. Säkerhetstjänsten kom till hennes hem och letade efter henne och sedan dess är det för farligt för henne att återvända.
”Problemet är att många är osäkra på hur de ska tolka lagen”
Första tiden i Sverige bodde hon på ett café om nätterna, gick dit på kvällen när det var stängt, betalade 2500 kronor för att få sova. Sen flyttade hon runt hos personer hon träffade, några månader åt gången. Hon har sällan bott längre än åtta månader på ett ställe, och för tillfället bor hon i ett kollektiv med tre andra personer.
I sin plånbok har hon ett träningskort som är registrerat på en vän, hon tränar ofta när hon känner sig nervös eller ledsen. Där finns också ett kort från Migrationsverket som inte gäller som legitimation, ett bibliotekskort och ett visitkort från en arbetsgivare – som hjälper papperslösa med jobb.
Alla människor har sin historia. Alla papperslösas situation ser olika ut, både juridiskt, socialt och levnadsmässigt, men vad de allra flesta har gemensamt är att de bara har tillgång till en del av staden. Platser och miljöer som andra personer med medborgarskap har rätt till, är stängda för den utan papper – och till stor del även för utsatta EU-medborgare.
Det finns dock organisationer och krafter som vill ändra på det. En av många grupper som arbetar för att göra livet lite drägligare för papperslösa är Fristad Göteborg. På sin hemsida skriver de: “Att personer som inte fått uppehållstillstånd stannar i Sverige istället för att låta sig utvisas gör inte att deras behov och drömmar skiljer sig från andras.”
Fristad Göteborg startade 2013 som ett samarbete mellan Göteborgs rättighetscenter och Ingen människa är illegal – för att göra platser mer tillgängliga och sprida information till papperslösa. Det kan vara allt från möjligheten till bibliotekskort och träningskort till utbildning och vård. Men just nu är huvudfokus ekonomiskt bistånd till papperslösa, en av alla de rättigheter som andra människor har tillgång till. Disa Helander som är aktiv i Fristad Göteborg menar att det trots allt redan finns utrymme i socialtjänstlagen att ge försörjningsstöd till papperslösa och utsatta EU-medborgare, men att det sällan efterföljs.
– Många socialsekreterare har ju koll på att de har sekretess och att de inte får kontakta polis eller Migrationsverket, men det kan handla om att en person helt enkelt inte får lämna in en ansökan trots att en har rätt till det. Eller så görs ingen ordentlig utredning och en nekas ändå bistånd. Ofta hänvisas det till att “behoven kan avhjälpas” genom att personen återvänder dit hen kom ifrån, men för de flesta är det inte något alternativ.
Enligt 2 kap 1§ i socialtjänstlagen har kommunen det yttersta ansvaret för att alla som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Som papperslös omfattas du juridiskt sett av vistelsebegreppet. “Om det inte går att identifiera en kommun där den sökande är bosatt ska vistelsekommunen alltid ansvara för att den enskilda personen får allt stöd och all hjälp som han eller hon behöver, inte bara akuta insatser”. skriver till exempel Röda Korset om vistelsebegreppet. Men enligt Disa Helander går det alltså inte till så i praktiken.
– Problemet är att många tjänstepersoner är osäkra på hur de ska tolka lagen. Därför skulle det kanske kunna hjälpa med ett politiskt beslut med riktlinjer för hur en ska göra inom socialtjänsten om en papperslös söker ekonomisk hjälp.
”Då lever man i en värld där man tror att resurserna är oändliga”
Nyligen var ett förslag om akut ekonomiskt bistånd till papperslösa uppe i kommunstyrelsen, något som alla partier, utom SD ställde sig bakom. Men där efter skiljer sig även många av de andra partierna åt i frågan.
Ett av de partier som har försörjningsstöd för papperslösa som en av sina huvudfrågor är Feministiskt Initiativ. Men de vill istället se en utredningen där papperslösa barnfamiljer har samma möjlighet att söka ekonomiskt bistånd som personer skrivna i kommunen.
– Det är baserat på Malmö stad som lade ett förslag där de kom fram till att försörjningsstödet ska gälla för papperslösa barnfamiljer, säger Sanna Ghotbi från Fi.
Sedan 1 januari 2014 ger Malmö papperslösa barn rätt till försörjnings- och bostadsstöd, men möjligheten till detta ser alltså olika ut beroende på vilken kommun man som papperslös barnfamilj befinner sig i.
– Många kommuner är rädda för att om man gör den tolkningen så kommer fler komma, men vi menar på att vi måste hjälpa dem som är här. Det finns forskning som visar att folk inte reser till Sverige för att få vård, utan befinner sig här i sex år innan de söker vård. Ett exempel som skulle kunna appliceras även på kommunala frågor som försörjningsstödet. Det är vårt sociala ansvar att hjälpa människor, fortsätter Sanna Ghotbi.
Det parti som kanske ligger längst ifrån Fi här av resterande är Moderaterna, och Hampus Magnusson från M i Göteborg säger istället att ett sånt förslag riskerar att spränga välfärden.
– Då skulle vi ha fri försörjning för alla som väljer att ta sig till Sverige. Då lever man i någon form av värld där man tror att resurserna är oändliga. Det vi har möjliggjort nu är akut nödbistånd så att man inte ska frysa ihjäl. Men sen om du är papperslös och inte har rätt att vistas här, då ska du återvända. Där är vi extremt tydliga, säger han.
”Det är en stor del av den jag är”
Nästa gång träffar jag Parvaneh på Stadsbiblioteket. Jag frågar hur hon egentligen klarar sig ekonomiskt. Hon lever på under 4000 kronor i månaden, bland annat så städar hon hemma hos en kvinna för att få pengar. Det hon tjänar går sedan till busskort, mat, träning och hyran. Ibland hjälper personerna i kollektivet hon bor i till med hyran, när hon inte har tillräckligt – men sedan betalar hon tillbaka. Hon hade velat skicka pengar hem till sina söner också, men det är svårt. Pengarna verkar ändå på något sätt beröra henne minst, det är det andra som är jobbigt, att inte träffa sin familj och att inte kunna leva som hon vill.
Under terminerna när hon går i skolan är det lättare, på somrarna är hon mer ensam, då går hon oftare hit till biblioteket, pluggar och använder internet.
– Jag drömmer om att kunna vara mer politisk aktiv än vad jag är, jag skriver fortfarande texter på persiska och är engagerad även här i Sverige. Det är väldigt viktigt för mig, det är en stor del av den personen jag är.
Det är svårt att argumentera för människors lika värde och samtidigt hävda att vissa människor i staden, kommunen och landet inte har rätt till ekonomisk hjälp, vård, skolgång, möjligheten att söka ett jobb eller ett träningskort. Att hävda att det är okej att människor i Göteborg har olika skyddsnät. Ändå är det så. Göteborg är visserligen en bra stad på många plan, man har legat i framkanten vad gäller möjligheten till vård för papperslösa och möjligheten för utsatta kvinnor att få hjälp. Men det finns mycket kvar att göra, förutom tydligare riktlinjer vad gäller försörjningsstöd finns det oklarheter kring utsatta EU-migranters möjlighet till vård och skolgång.
Det är lite av en djungel av riktlinjer och olika lagar för en utomstående, det är dock tydligt att är du medborgare juridiskt sett så har du vunnit lotteriet. Men bredvid den där tombolan står också det faktum att Sverige har åtagit sig att följa FN:s barnkonvention och konventionen för mänskliga rättigheter. Där står också faktum nummer två, att Parvaneh och alla andra utsatta och utan papper är här lika mycket som alla andra.
